Redaktionen

Jag skall ta upp de misstankar som har förts fram från olika håll om att också svenska Isaf-styrkan i Afghanistan kan ha deltagit i utomrättsligt dödade, så kallade targeted killings-operationer eller capture-or-kill-operationer. Efter att försvarsmakten fått kommentera påståendena om brott mot internationell humanitär rätt har misstankarna snarast ökat. Först skall jag dock något beröra FN-mandatet för Isaf-styrkorna.

Isafs mandat 2001, enligt FNs säkerhetsråds resolution 1386, var att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivningar. Nato tog över ledningen av Isaf 2003 och samtidigt utvidgades FN-mandatet till att gälla att upprätthålla säkerheten i hela landet. För att markera att uppgiften fortfarande inskränkte sig till att upprätthålla säkerheten och inte att delta i ett allmänt krig mot talibaner avgav Frankrike en särskild röstförklaring och underströk att uppgiften för Isaf fortsatt var att rikta in sig på att skydda civila och att det i det avseendet inte var en utvidgning av det tidigare mandatet.

Läs mer

Måndagen den 19 oktober arrangerade Norbergs Arbetarekommun, Folket i Bildt Västmanland/Dalarna, Bergslagens Folkhögskolan, LO och ABF ett offentligt möte om Sverige och Nato. Anders Björnsson höll ett anförande som återges nedan:

Indoktrineringen i Sverige hette en bok av poeten Göran Palm från 1968. Palm drev där tesen att svenskarna var utsatta för en systematisk men smygande indoktrinering som syftade till att få dem att bevara det rådande samhällssystemet – ett borgerligt, amerikaniserat, konsumtionsinriktat system med tillhörande samförståndsideologi. Man kan tycka att boken kom i senaste laget. Höll inte den ideologin just på att spricka, just det där året 1968? Och blev inte indoktrineringen utmanad och delvis ersatt av en motindoktrinering?

Termen ”indoktrinering” låg därefter länge i träda, men det verkar som om den har börjat grävas upp igen. Då, för femtio år sedan, var ”indoktrinering” ett systemkritiskt lystringsord. Så är det knappast idag. Det kan bero på att systemkritiken tycks ha sett sina bästa dagar eller på att den numera är tillämpbar nästan uteslutande på andra samhällsystem än vårt eget svenska. När ”indoktrinering” idag används i den politiska debatten är det för att signalera att det finns personer i vårt samhälle som inte är beredda att försvara våra demokratiska grundvärderingar. De styrs av främmande – och rentav verklighetsfrämmande – värderingar.

Läs mer

Signaturen Wiseman angriper på sin blogg vissa motståndare till Nato för att de feltolkar både Nato-fördragets artikel 5 och kraven på försvarskostnader vid ett medlemskap.Till en del har han rätt.

Artikel 5 i Nato-fördraget (en för alla, alla för en) om kollektivt självförsvar då en medlemsstat utsätts för angrepp utlöses inte med automatik. Det är knappast så att Sverige vid ett Nato-medlemskap skulle tvingas gå i krig för Turkiet om det landet hamnade i väpnad konflikt med till exempel Syrien. Först skall sägas att artikel 5 gäller bara om en medlemsstat blir utsatt för ett angrepp av en annan stat inte om medlemsstat på eget bevåg hamnar i strid med annan stat eller icke-stat som IS.  Artikel 5 är utformad så att medlemsstaterna själva bestämmer vilken form av stöd de ger vid en krigssituation. Sverige skulle kunna välja att skicka ett fältsjukhus eller att helt enkelt lägga in veto.(även om det skulle kunna möta mycket starkt motstånd). Artikel 5 är medvetet vag. De små öststaterna och baltiska staterna vill säkert gärna ha garantier om militär hjälp, men för USA är situationen annorlunda. Fördraget utformades för att möjliggöra för främst USA att ha fria händer att agera eller låta bli att agera i olika situationer, utifrån vad stormakten bedömde som viktigt ur sitt geostrategiska perspektiv.

Läs mer

Sverige är militärt alliansfritt. Men trovärdigheten i denna vår traditionella och strategiska hållning – som omgivningen kunnat lita på – riskerar att tunnas ut under hand, om den svenska regeringen, liksom för övrigt tidigare svenska regeringar, väljer att fortsätta på den inslagna vägen att steg för steg närma oss Nato. Denna anpassning är inte en uthållig politik för ett alliansfritt Sverige.

Regeringen Löfven framhåller vikten av att öva militärt samman med Nato utan att riktigt förklara varför detta är så betydelsefullt. För ett land med Sveriges säkerhetspolitiska grundhållning medför övningarna uppenbara säkerhetspolitiska risker. Det gäller naturligtvis primärt Sveriges förhållande till Ryssland.

Hur många övningar som försvarsmakten deltar i involverar Nato-länder? Åtskilliga. I raden av sådana övningar under året ingår bland andra ACE (Arctic Challenge Exercise), Baltops, BRTE (Baltic Region Training Event), CMX (Crisis Management Exercise) samt snart också Trident Juncture.

Läs mer

Ambassadör Mathias Mossberg skriver om ubåtskränkningen i Stockholms skärgård hösten 2014 och sätter frågetecken kring försvarets förklaringar och de tekniska indikationerna. Främst rör Mossbergs anmärkningar hemlighetsmakeriet kring kränkningen. Försvarsmakten har uppenbarligen ändrat sig när det gäller vilka metoder man använt för att konstatera kränkningen men vill inte offentliggöra vad man nu baserar sina observationer på.

Det kan vara helt i sin ordning att vissa delar i en sådan analys hålls hemliga för att inte främmande makter skall få kännedom om hur försvaret agerar, men Mossbergs kritik mot sekretessen har visst fog för sig, då försvaret i sin första version i mycket baserade sina slutsatser på vad man uppgav vara signaler från marinens egna sensorer. Nu gäller inte det längre, men försvaret vill inte informera om vad man istället har som grund för sin analys.

Läs mer