Redaktionen

I ett inlägg på DN Debatt slår försvarsminister Peter Hultqvist fast att Sverige inte vill bidra till att påverka säkerhetsordningen i vår del av Europa genom att i tvära kast lägga om Sveriges säkerhetspolitiska doktriner. Han framhåller att vi inte heller vill agera så att vi påverkar andra länder till att förändra sina. Vi har valt en samarbetslinje och inte en medlemslinje i förhållande till Nato. Alliansfriheten ligger alltså fast.

Men hur bör då alliansfriheten utvecklas enligt Hultqvist?

Ja, en aspekt han tar upp är att vi bör stärka den egna militära förmågan för att kunna leva upp till skyldigheten att värna vårt territorium; vi behöver en hård kärna av militär kapacitet. I den ambitionen vill vi gärna instämma, särskilt sedan ledande politiker under decennier låtit försvaret förfalla. Vissa steg i rätt riktning har numera onekligen tagits, om än högst otillräckliga. Och en grundläggande fråga som den om landets rätta försvarsstrategi och rätta användning av de ökade resurser som är nödvändiga för försvaret, saknar alltjämt ett adekvat svar från statsledningens sida.

Läs mer

Fråga: Hur noga följer ryssarna den svenska Nato-debatten? Vi hörde ju här att dom har säkert sin åsikt redan klar.

Sven Hirdman: Jag tror att dom följer den noga därför att Sverige ligger nära de ryska kärnormrådena. De följer debatten både i Sverige och i Finland och det har dom gjort länge. De har sina ambassader och sina militärattachéer. Det här är en viktig fråga och det är ju så att för Nato-frågan i Sverige är synen på Ryssland helt avgörande. Om man tror att Ryssland är som Nazityskland och kommer och vilja och att ha möjligheter att anfalla Nato-länder och andra så bör Sverige så fort som möjligt söka stöd hos Nato. Men om man är övertygad som jag att det finns inga sådana ryska avsikter, att dom är så upptagna av sina egna problem att dom kommer inte att riskera sin egen existens i ett storkrig med Nato och USA. Det som händer i Ukraina och så vidare det är följder av Sovjetunionens upplösning och då blir det ett annat bedömningsläge. Det är min främsta synpunkt.

Läs mer

Försvarmakten genomför just nu Flygvapenövning 2015 på och runt Gotland. I övningen medverkar luftstridskrafterna (flygvapnet och luftvärnet) och fokus ligger på det nationella försvaret och förmågan att försvara Sverige. Försvarminister Peter Hultqvist besökte övningsledningen i Stockholm den 28 augusti. – Flygvapenövning 2015 ska ses som ett naturligt och viktigt steg i den särskilda satsning på att förstärka Gotland som riksdagen beslutat. Detta är mycket positivt men bör ses som en inledning på den mer omfattande verksamhet på och runt Gotland, säger Peter Hultqvist. Flygvapenövning 15 är en del av en sammanhängande övningsserie över tiden som syftar till att öka flygstridskrafternas förmåga. Övningsserien påbörjades i sin nuvarande form 2010.

Aftenposten innehöll 27/8 en nyhetsartikel om förändringar i den norska försvarsorganisationens befälsstruktur. Alliansfriheten.se bad Carl Björeman om en kommentar.

De norska förslagen hotar inte bara folkförsvarstanken. De innebär ett tecken på prioritering av insatsförmåga i krig framför försvaret av den egna nationen. Dessvärre finns samma strävan i Sverige. Skillnaden är det att i Norge talas öppet i denna sak, i Sverige döljs den i den allmänna debatten.

Läs mer

Stefan Forss, professor vid Försvarshögskolan i Helsingfors, skriver under rubriken ”Hur skall Baltikum kunna försvaras?” och besvarar frågan med att Finland och Sverige skall ställa upp med baser för USA. Det är USA som skall agera. Nato går inte att räkna med. Tvärtom menar han att flera Nato-länder kan vara ett hinder för Nato att ingripa.

Läs mer

Försvarsdepartementet har nyligen lagt fram promemorian ”Samförståndsavtal med Nato om värdlandsstöd” (Ds 2015:39). Bakgrunden är det så kallade värdlandsavtal som Sverige och Nato undertecknade den 4 september förra året. Jag har diskuterat avtalet i en artikel, ”Värdlandsavtalet med Nato”, som ligger på alliansfriheten.se (16 februari i år).

Samförståndsavtalet är villkorat från svensk sida. Försvarsdepartementet har nu sett över vilka lagändringar som krävs för att leva upp till avtalet. I promemorian föreslås att riksdagen ska godkänna avtalet och besluta om ett antal lagändringar som anses vara nödvändiga i sammanhanget. Promemorian är nu ute på remiss. Planen är att regeringen ska lägga fram en proposition så att riksdagen kan ta ställning under våren 2016. Tanken är att avtalet och lagförslagen ska träda i kraft den 1 juli 2016. Det finns all anledning att följa remissbehandlingen och den fortsatta hanteringen i övrigt.

Samförståndsavtalet aktualiserar flera för Sveriges säkerhet problematiska frågor. En aspekt är vilken inverkan det kan få på trovärdigheten i vår militära alliansfrihet, som ju är den sittande regeringens deklarerade linje. En annan sak är hur det kommer att påverka opinionen och landets försvarsförmåga.

Läs mer

Dialog och samarbete var två återkommande ord i de tal som Finlands president Sauli Niinistö och dess utrikesminister Timo Soini höll vid de så kallade ambassadörsdagarna i Helsingfors i slutet av augusti månad. Presidenten grep tillbaka på den finske nationsbyggaren Johan Vilhelm Snellman (1806–1881), för övrigt född och uppvuxen under sina första sex år på Södermalm i Stockholm. Utrikesministern underströk att ”Europas säkerhet inte ska och inte kan byggas på vapen” och att ”den enda hållbara vägen är dialog och diplomati”. I detta skiljer sig sannfinländaren inte mycket från sin företrädare, socialdemokraten Erkki Tuomioja, vars fader en gång var sitt lands ambassadör i den svenska huvudstaden.

Läs mer

Ärade ambassadörer, bästa kolleger!

Det är en sann glädje att få stå framför er idag som utrikesminister. Jag förhåller mig ambitiöst och med stor entusiasm till mitt uppdrag. Vi lever i svåra tider och emellanåt stretar vi i motvind, men redan nu har min erfarenhet av utrikesministeriet och människorna här varit uppmuntrande. Jag kan inte föreställa mig att det i denna republik skulle kunna finnas mera insatta och mera kunniga människor. Med det här gänget och med gott samarbete klarar vi nog av svårigheterna. Jag är inte bara intresserad av utrikespolitik utan också av själva utrikesministeriet. Människorna som gör utrikespolitiken. Jag konstaterade redan i min tidigare roll som ordförande för utrikesutskottet att det är ni, och ett täckande och effektivt representationsnätverk, som är i främsta linjen när det gäller att driva Finlands utrikespolitik och nationella intressen. Vi måste ta väl hand om den här tillgången, både när det gäller den själsliga och den resursmässiga kapaciteten.

Läs mer