På denna sajt har vi flera gånger framhållit att frågan om svenskt Nato-medlemskap har blivit en nationell splittrarfråga. Kampanjen för medlemskap undergräver i sig endräkten och –potentiellt – även försvarsvilja. Den skär också tvärs igenom de politiska partierna. Kända liberaler som Hans Blix och Olof Kleberg har markerat att de inte är överens med sin partilednings reservationslösa medlemskapsvurm. Också Anders Mellbourn, Dagens Nyheters förutvarande chefredaktör, har med sitt engagemang i ”Mänsklig säkerhet” gjort ett ställningstagande i den interna folkpartikonflikten.
Nu kommer också sprickor i dagen inom landets största partiorganisation, SAP. Den socialdemokratiska ministären Löfven har envetet avvisat Nato-medlemskap som en svensk politisk option. Men medlemskapsförespråkaren Widar Andersson, chefredaktör för Folkbladet, före detta socialdemokratisk riksdagsman, går och hoppas på ett ”EU-under”: att regeringen ska ta sina väljare och sitt partifolk med överrumpling, det vill säga ställa partikongress och partidemokrati åt sidan. Anderssons argumentation kunde ha en viss bärighet om det var så att nationens fortbestånd och överlevnad stod på spel. Då kan det vara en regerings skyldighet att proklamera undantagstillstånd, bryta löften, upphäva vissa rättsregler och så vidare. Men sådan är inte Anderssons linje. Han vill att regeringen – den nuvarande minoritetsregeringen av socialdemokrater och miljöpartister – ska proklamera normaltillstånd.