Redaktionen

Jag är emot ett svenskt Nato-medlemskap. Av två skäl.Ett svensk-finskt Nato-medlemskap öppnar upp en 122 mil lång ny Natogräns direkt mot Ryssland längs den finsk-ryska gränsen. 16 mil från St. Petersburg. Det skulle göra vår del av världen mycket farligare, inte säkrare.Jag vill inte skicka mina två söner som kanonmat till en massa skitkonflikter mellan bråkiga Nato-länder och andra bråkstakar på Balkan, i Turkiet, i Ukraina, i Moldavien och i Kaukasus. Deras sak är inte vår.Att rusta, införa värnplikt, fördjupa samarbetet mellan Sverige och Finland som två alliansfria länder i Norden, samt fortsätta det nära samarbetet med Nato, är bättre. Än att flytta fram Nato till positioner 16 mil från St. Petersburg. Och skicka våra barn till skitkonflikter i vikingarnas fotspår. Grannländerna är rädda för Ryssland. Ryssland är rädd för Nato. Alla på goda grunder och beprövad erfarenhet. Varken Nato eller Ryssland behöver vara rädda för ett militärt starkt alliansfritt Sverige och dito Finland.Det kan vara farligt att vara rädd.
Evert Jonsson är tidigare c-politiker i Västerås

Kommentar:

BRTE är ytterligare en av alla dessa internationella övningar som Sverige deltar i. Försvarsmakten uppger att Sverige deltar i syfte att öka förmågan till internationellt samarbete i fredsfrämjande insatser.Det är en viktig övning som ger oss en hel del erfarenheter såsom att samarbeta med andra flygplanstyper med andra prestanda, säger Jörgen Axelsson divisionschef. Övningen ingår i en serie som syftar till att öva flygförband som deltar i den luftövervakning som Nato upprätthåller i Estland, Lettland och Litauen. Deltagande i sådana övningar bidrar knappast till att stärka landets försvarsförmåga eller trovärdigheten i vår militära alliansfrihet.

Försvarsmaktens blogg informerar om övningen.

I ett försämrat säkerhetspolitiskt läge hotas försvarsmakten av personalbrist. Därför utsåg regeringen i dag Annika Nordgren Christensen till särskild utredare. Hon ska snabbutreda ett långsiktigt hållbart system och en moderniserad form av värnplikt kan komma att införas.

År 2010 ersattes den allmänna värnplikten med en frivillig grundläggande soldatutbildning. Den frivilliga utbildningen räcker inte för att trygga personalförsörjningen och många heltidsanställda soldater hoppar av. Enligt försvarsmaktens bedömningar kommer det att saknas 2700 gruppbefäl, soldater och sjöman år 2020. Läs artikel

Men kontrollerar vi vad taleskvinnan för Rysslands UD Maria Zacharova sa på den presskonferens i Moskva som föranledde Wallströms protest ser vi att hon inte framförde något hot. Inte heller, i skarp kontrast till USA-senatorn John McCain vid sitt Sverigebesök nyligen, blandade hon sig i Sveriges inre angelägenheter.

Jaakko Iloniemi anser att Sverige med sin försvarspolitiska lösning lyckats äta kakan och ha den kvar. ”Alliansfriheten består, trots att man de facto har ingått allians med USA”.

Minister Jaakko Iloniemi är imponerad av Sveriges sätt att ingå försvarsallians med USA i det fördolda.

– Sverige har anslutit sig till en allians med USA, med den enda reservationen att man inte undertecknat något papper som skulle förpliktiga till någonting, sade Iloniemi då han presenterade sin nya bok ”Maantieteelle emme mahda mitään” (Geografin kan vi inte göra någonting åt) på förmiddagen.

Iloniemi påminde om att den part som har ett mindre ansvar i en allians också har ett mindre intresse av att förpliktelser nämns svart på vitt på ett papper. Läs artikel.

Med ett NATO-medlemskap avsäger vi oss en del av Sveriges suveränitet.

Nato-debatten, beroende på hur den förs, har potential att antingen klargöra svensk säkerhetsstrategi och samla nationen kring en idé, eller att polarisera samhället ytterligare genom misstänkliggöranden och hätsk stämning. Robert Egnell, chefredaktör och disputerad krigsvetare, målar upp både möjligheterna och farorna med debatten och ger samtidigt en syn på hur den på ett konstruktivt sätt kan föras.

Att vi i Sverige har en livlig Nato-debatt är alldeles utmärkt. På flera fronter står vi inför stora strategiska utmaningar och det krävs en offentlig debatt om hur dessa ska hanteras, hur resurser ska fördelas mellan olika myndigheter, och vilka internationella samarbeten som är lämpliga eller nödvändiga för att maximera svensk och internationell säkerhet. Nivån på debatten är dock ofta långt ifrån den önskvärda även om gårdagens P1 morgon utgjorde ett lysande undantag i samband med debatten mellan Ebba Busch Thor (KD) och Jakob Dalunde (MP) – tydliga sakliga argument både för och emot i vänlig samtalston. Läs artikel

Robert Egnell är chefredaktör för Mänsklig Säkerhet och till vardags docent vid Försvarshögskolans institution för säkerhet, strategi och ledarskap

Ett av de mest uppmärksammade besluten på Centerpartiets stämma den gångna helgen var att partiet nu ställer sig bakom ett svenskt Nato-medlemskap. Det är en rejäl kursändring för ett parti som länge värnat först neutraliteten, och därefter alliansfriheten.

Centerns Nato-ja har inte oväntat lett till både glada tillrop och kritiska kommentarer i debatten de senaste dagarna. Två centrala frågor utkristalliserar sig: vad betyder omsvängningen för partiet och vad betyder den för svensk utrikespolitik?

En del av de kritiska rösterna menar att Centerpartiet genom detta beslut nu slutgiltigt brutit med det partiet traditionellt har stått för. Synen på neutraliteten/alliansfriheten var för partiet en lika viktig identitetsmarkör som dess tidigare kärnkraftsmotstånd. Det senare fick sin dödsstöt genom allianspartiernas energiöverenskommelse 2009, då dåvarande partiledaren Maud Olofsson gav upp Centerpartiets krav på avveckling av kärnkraft. Läs artikel

Malena Rosén Sundström är statsvetare vid Lunds universitet

Under Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg ordnades fredagen den 25 september ett samtal om Sverige och Nato mellan förra försvarsministern Enström, numera utrikespolitisk talesman för Moderaterna, och tidigare ambassadören och statssekreteraren Sven Hirdman. Publiken på den stora debattscenen var massiv och sittplatserna räckte inte till. Samtalet leddes av Britt-Marie Mattsson, under många år en ledande journalist på Göteborgs-Posten. Arrangör för evenemanget var Celanders förlag som förra året utgav antologin Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! Detta förlag utger i december detta år den nya antologin Försvaret främst. Samtalet filmades av Franz Smidek. Upptagningen därifrån återges här på vår sajt.

Upptagning av debatten på Bokmässan.

Sedan 2013 ingår Sverige i Natos snabbinsatsstyrka genom bidrag till dess tillhörande reservstyrkeregistret, Response Force Pool. Efter årsskiftet är det F 21 som ansvarar för flygvapnets bidrag med stridsflyg.

− Swedish Fighter Unit är en enhet som består av insatsförband ur flygvapnet som vid en eventuell insats har till uppgift att bidra med flygspaning och luftförsvar, säger överstelöjtnant Claes Bernander som är chef för Swedish Fighter Unit. Läs artikel

Men det Centerpartiet, som på 50-talet samregerade med S och på 90-talet sanerade statsfinanserna med S, finns inte mer.

Sedan Maud Olofssons partiledarskap har fyrklöverpartiet blivit högerinriktat. Partiet är högerliberalt snarare än socialliberalt nu.

I det åsiktspaketet ingår, ihop med sänkta skatter, förbättringar för arbetsgivare på arbetstagares bekostnad och annat, att vara för Natoanslutning.

Eller som det skulle ha kommit upp på Youtube: Om du tycker som gammelmoderater om skatter, arbetsrätt och en del annat kanske du är för Natomedlemskap också?

Nu är Centerpartiet det, efter beslut på stämman i Falun fredag kväll. Med 273 för och 157 emot röstades nya linjen att vara för anslutning till Nato igenom.

Bara en liten önskan, om att medlemskap i denna militära organisation sker i samband med att Finland går med, skiljer C-linjen från Folkpartiet och Moderaterna. Läs ledaren