NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Redaktionen GABELIC VILL GÅ RUNT VÅLDSFÖRBUDET, Lars-Gunnar Liljestrand
Svenska FN-förbundets ordförande Aleksander Gabelic bemöter den 22 april min kritik av förbundets tolkning av FN-stadgan och hävdar att han visst värnar om den men säger samtidigt att den måste förändras. Han skriver om regeringar och ledare inte kan eller vill ta sitt ansvar övergår det till världssamfundet som skall agera i enlighet med just FN-stadgans åtgärdstrappa.
Ur minnesordet:
”När Olof Palme presenterade Lennart Bodström som utrikesminister gjorde han det med orden: Han är en person med fasta principer, goda nerver och som kan stå pall i blåsväder .
Dessa egenskaper fick han god användning för som utrikesminister. Han stod starkt upp för Sveriges alliansfrihet. Han hävdade att vi alltid måste handla så att tvivel om vårt lands avsikter aldrig kunde uppstå liksom att vi aldrig fick ställa kraven på bevisning lägre vid undervattenskränkningar än vid andra former av kränkningar. Han arbetade målmedvetet för att söka förverkliga idén om Norden som en kärnvapenfri zon.” Läs minnesordet.
Professor Ulf Bjereld har i Göteborgsposten skrivit om hur Nato-anhängare och Nato-kritiker förenas. Hans analys är i högsta grad relevant idag:
I Göteborgs-Posten publiceras i dag min slutreplik till Ingela Mårtensson om huruvida Sverige håller på att smygas in i Nato. Ett utdrag ur artikeln följer nedan, hela artikeln kan läsas här. Min inledande artikel finns här och Ingela Mårtenssons replik finns här.
Ingela Mårtensson menar att Sveriges nära samarbete med Nato innebär att den militära alliansfriheten urholkats och att Sverige i praktiken redan är en Nato-medlem. Men henne analys är ofullständig och gynnar bara dem som vill att Sverige skall söka medlemskap i Nato, skriver Ulf Bjereld i en slutreplik.
Sverige bör återvända neutralitetspolitiken. Då skulle vi kunna verka för avspänning och förtroende i vårt närområde, snarare än för kapprustning. Läs mer.
Regeringen har beslutat att Sverige skall delta i en Nato-övning i Östersjön syftande bland annat till u-båtsjakt och vi skall delta med ett antal flygplan och marinfartyg inkluderande en u-båt.
”Det är inte huvudsyftet med övningen att skicka någon signal från vår sida” säger marinchefen Jan Thörnqvist.
Är det oproblematiskt att öva u-båtsjakt tillsammans med en militärallians? Knappast. En sådan övning stärker inte alliansfriheten utan riskerar vår trovärdighet.Svensk alliansfrihet kräver att vi värnar territoriet mot alla kränkningar oavsett från vilket land de kommer. Det framgår också tydligt i regeringens instruktioner till försvaret om hur kränkningar skall bemötas ( IKFN). Förutom U-137 och protestnoten efter Hårsfjärdsjakterna i början på 1980-talet har svenska regeringar varit noggranna med att inte peka ut någon främmande makt som kränkande. Det är riktigt så länge det inte finns bevis. Att nu samöva med Nato i u-båtsjakt kan med fog uppfattas som att regeringen utgår från att bara Ryssland är den stat som kränker eller kan komma att kränka svenskt territorium.
Sven Hirdman tar upp frågan om svenska alliansfriheten , Tisdag den 19 maj kl 18:00
ABF-huset Sveavägen 41 . Arrangör: Aktionsgruppen Nej till Nato
Sverige måste slå vakt om alliansfriheten. Den har tjänat oss själva och omvärlden väl under de senaste tvåhundra åren, skriver Margareta Zetterström. Läs artikeln.
Översten Jan Wickbom skriver på Kungliga Krigsvetenskapsakademiens blogg om Försvarspolitikens Hårda Kärna. Han lyfter fram att Sveriges medborgare skall ha plikt att försvara sig själva och varandra. Omvärlden skall veta och förstå att Sverige inte har någon fiende, men att vi kommer att bjuda uthålligt motstånd om vi blir angripna.
Anders Björnsson:
Under en följd av år var Jan Wickbom chef för ett av landets viktigaste infanteriregementen, I 19 med P 5 i Boden. Hans rykte som en stram befälhavare var grundmurat också på andra sidan älven, där jag själv genomgick militär grundutbildning vid garnisonens artilleriregemente, A 8/Fo 63, under tolv månader på sjuttiotalet.
I intervjuer med Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad den 30 april 2015 fick statsminister Stefan Löfven på nytt tillfälle att utveckla regeringens inställning till frågan om Nato-medlemskap. Han klargjorde därvid följande: Trots en samfälld borgerlig begäran om att åtminstone utreda ett medlemskap sade regeringen tvärt nej. Den frågan är digital. Vi ska vara militärt alliansfria. Vi ska inte gå med i Nato. Då finns det ingen anledning att utreda det.
Varför är det hugget i sten att Sverige inte ska gå med i Nato?
– För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt, säger Löfven.
Utgivarna: Används verkligen riksdagens anslag till det militära försvaret på rätt sätt? Den frågan ställer sig riksdagsman Stig Henriksson. Han pekar på hur den alliansfria Finland, så likt Sverige i olika avseenden, har prioriterat inom ramen för sin försvarsmakt som har ungefär lika mycket pengar att röra sig med som den svenska. Alliansfrihet är också framgent en realistisk möjlighet.
Stig Henriksson:
Efter vattendelaren Krim/Ukraina så har spänningen i vårt närområde höjts drastiskt.
År 1948 ingicks ett fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd mellan Republiken Finland och Sovjetunionen.
Det bilaterala fördraget var å ena sidan en markering av Finlands nationella oberoende och statliga suveränitet – Finland var icke kuvat, icke besatt! Även om amerikaner och britter betraktade Finland som en öststat under ett par tre efterkrigsdecennier, rådde efter krigsslutet inget vasallförhållande mellan Helsingfors och Moskva. Den finska staten styrdes av finska och inga andra politiker; sedan Porkalaområdet återlämnats av sovjetiska ockupationsstyrkor fanns inga främmande soldater på landets territorium (vilket var mer än man kunde säga om de bägge tyska staterna under hela kalla kriget).