Redaktionen

Northern Fleet’s newest Yasen-M class submarine will be based 60 km from NATO Norway, thebarentsobserver.com

av

“Today is a significant day for the entire Navy,” Commander-in-Chief Admiral Aleksandr Moiseev said at the official ceremony that took place on Friday.

The Arkhangelsk is the forth of the Yasen-M class built in Severodvinsk. Two are already sailing for the Pacific Fleet, while the third, the Kazan, belongs to the Northern Fleet. Including the prototype vessel of the Yasen class, the Severodvinsk, the new Arkhangelsk will be the third of the class deployed with the Northern Fleet.

Yasen and Yasen-M class are 4th generation multipurpose nuclear-powered submarines in the Russia navy. The Arkhangelsk (K-562) was rolled out of the ship hall at Sevmash in late November last year and has spent the last 13 months on sea trials, including navigation and weapons testings in the White Sea and Barents Sea.

Admiral Moiseev praised the onboard weapons systems and said they are “capable of hitting both sea and coast targets.”

The Yasen-M class can carry Kalibr and Oniks cruise missiles, but more important for the navy is arming these new submarines with the Tsirkon hypersonic cruise missiles, a weapon key for Russia in the ongoing naval arms race with NATO. Läs artikel

Foreign Minister Sergey Lavrov’s interview with Russian and international news media, Moscow, December 26, 2024, mid.ru

av

Question:Talks are the top priority, no question about it. Many opinions are heard coming from the diplomatic circles, experts, and other sources. To put it in plain terms, they are trying hard to see both of us make peace. The question is, though, who are we supposed to talk to in Kiev? President-elect Trump’s presumptive special envoy for Ukraine Keith Kellogg has come up with an initiative. What’s your take on the situation?

Sergey Lavrov:Much has been said on this subject. President Putin has repeatedly addressed this issue, including during the Direct Line and during the Valdai International Discussion Club meeting before that, as well as other events.

Empty talk is not an option for us. Everything we have heard so far was rhetoric about the need to come up with some kind of a ceasefire. However, not much is done to hide the fact that the purpose of a ceasefire is to buy time and to flood Ukraine with weapons, to help it get back in shape, to carry out additional mobilisation, and so on.

Ceasefire is a road leading nowhere. We need binding legal agreements that will lay out the conditions for ensuring Russia’s security and the legitimate security interests of our neighbours. However, they should exist in an international legal context that would preclude chances of violating these agreements. These agreements must address Ukraine crisis’ root causes. The two main ones include, first, the violation of the commitments not to expand NATO to the east and the aggressive absorption by NATO of the geopolitical space all the way up to our borders. This is what they had in store for Ukraine. They keep talking about it to this day. The second root cause includes the Kiev regime’s absolutely racist actions following the coup. The extermination of everything Russian, including language, mass media, culture, and even the use of the Russian language in everyday life, was officially greenlighted and then codified into law. Of course, that includes outlawing the canonical Ukrainian Orthodox Church. Läs intervjun

Risks of Military Confrontation in Arctic Increasing, Say U.S. and Russian Officials, usni.org

av

The Arctic is “where the confrontation of the world’s leading states is unfolding,” the head of the Russian Navy said at a recent forum in St. Petersburg where regional cooperation had traditionally dominated the agenda.

“In addition to political and economic measures to contain Russia in the Arctic, unfriendly states are increasing their military presence in the region,” said Adm. Aleksandr Moiseev, who took command of the Russian Navy in March. He specifically mentioned the United States’ re-establishing the Second Fleet in 2018 and the 2021 creation of NATO’s Joint Force Command in Norfolk.

Moissev said one reason for the rise in tensions has been Moscow’s suspension from the eight-member Arctic Council, following the invasion of Ukraine in February 2022, and the placing of economic sanctions on Russian financial institutions, businesses and individuals.

The other seven nations in the forum are NATO members.

He added that updated Arctic strategies, including the United States, “enshrine an anti-Russian focus and also allow for the thesis that the nationalization of the Northern Sea Route by the Russian Federation is inadmissible. Also, unfriendly states are increasing their military presence in the region.” […]

Left unchecked, Russia “wants to claim the Arctic as theirs,” Adm. Daryle Caudle, Fleet Forces commander, said during a recent online Navy League event. He and Moiseev were reflecting on the new dynamics in the region. Examples include Canada which has re-evaluated its High North Strategy and foreign policy, China has shown increasing economic and military interest in the region and new Scandinavian allies reminding NATO look north to a major threat to the alliance’s security.

Caudle, speaking as the component commander for Northern Command, said, “my goal is for the Navy to have a footprint there” with the capabilities to operate in a region where navigation systems are under stress and communications difficult.

He added, “we have a team up there” to contain Russian’s Arctic ambitions. He was referring to allies like the United Kingdom, Norway, Sweden and Finland. He specifically mentioned the Harry S. Truman carrier strike group conducting joint operations with Royal Navy carrier strike groups in October in the North Sea as an example of regional allied cooperation

“We want to do things on the surface,” not just with submarines in the Arctic and northern waters. Caudle added, “I’m all behind” the recently signed memorandum of understanding between the United States, Canada and Finland to build icebreakers. Called ICE Pact, “what I would like to see is them delivered” to demonstrate year-round presence. Läs artikel

Defense Cooperation Agreements in northern Europe: Strengthening the United States’ global position, transatlantic relations, and regional deterrence and defense, fiia.fi

av
Charly Salonius-Pasternak, forskare global säkerhet och styrning
The United States now has bilateral Defense Cooperation Agreements with all five Nordic countries – Finland, Sweden, Denmark, Norway, and Iceland – as well as with other countries on NATO’s eastern flank, extending down to the Black Sea. These agreements enhance the military effectiveness of the political alliance commitment provided by NATO membership. They facilitate the development of certain defense-related infrastructure, such as the prepositioning of equipment, and promote more effective cooperation in terms of training, capability development, and defense and deterrence operations. […]
To understand why the United States wanted to sign these additional defense cooperation agreements with all Nordic countries – each involving explicit additional commitments – it is essential to adopt the perspective of a global power with a network of partners and allies, and multiple overlapping and competing interests and commitments. From the US perspective, these recent DCAs contribute to its own security and strengthen its security commitments in at least four different ways.
First, the Defense Cooperation Agreements significantly increase tactical and operational options for deterrence and defense. US and regional military planners are no longer as constrained by national borders, allowing plans to fully utilize dozens of basing options and the prepositioning of equipment. This can increase the resilience, speed, and effect of any deterrence or defense operation. The string of DCAs across NATO’s eastern flank, which the 2024 NATO Summit identified as facing “the most significant and direct threat to Allies’ security”, allows the United States and its Allies to create additional problems for Russian military planners. For example, by using long-range precision strike weapons to put Russian war-making assets at immediate risk from Murmansk to the Black Sea and from Kaliningrad to the Ural Mountains.
The DCAs enable the United States to draw up better plans, make preparations and, if necessary, conduct immediate operational-level deterrence and defense efforts at a sub-regional level with Nordic and Baltic Allies. This should alleviate concerns among countries south of the Baltic Sea about all Nordic countries eventually joining the Joint Force Command in Norfolk. The DCAs effectively help ‘sew up the seams’ between different NATO commands and defense plans. Läs artikel

Ett land utan territorialförsvar utgör ett militärt vakuum

av
Utgivarna

Regeringen lade i oktober fram en proposition med förslag till övergripande mål för totalförsvaret under perioden 2025 – 2030 (2024/25:34). Försvarsutskottet har tagit ställning för propositionen (2024/25:FöU2).  Riksdagen har nu bifallit förslagen enligt propositionen. Väckta motioner har avslagits. I försvarsutskottet gjordes ett flertal reservationer och ett par särskilda yttranden.

Vi har tidigare kommenterat regeringens proposition som riksdagen alltså nu godkänt:

Svenska territoriet är fortsatt ett militärt tomrum – BEVARA ALLIANSFRIHETEN

Vår kritik kvarstår. Den beslutade linjen är spekulativ, riskfylld och osjälvständig:

Den utgår inte från vad som krävs för försvaret av Sverige och värnandet av landets territoriella integritet. Den saknar styrsel genom att låta sig ledas in i Natos planläggning och samarbetet med USA utan att tillvarata grundläggande svenska intressen.

Den är inte inriktad på att bygga en svensk armé för landets försvar med markstyrkor värda namnet. Den är inriktad på insatser i utlandet och tar till och med höjd för att värnpliktiga ska tvingas att delta i sådana utlandsperationer.

Vi utvecklar detta konkret i den nyssnämnda artikeln.

I övrigt gäller som alltid den gamla sentensen: varje stat har en armé, sin egen eller någon annans!

Här finns försvarsutskottets betänkande att läsa där även regeringens proposition redovisas:

Totalförsvaret 2025–2030 (Betänkande 2024/25:FöU2 Försvarsutskottet) | Sveriges riksdag (riksdagen.se)

De fortsatta interventionerna i Syrien

av
Utgivarna

Vi lägger här ut den resolution som antogs av FN:s säkerhetsråd i december 2015 och som fortfarande gäller, men som inte kom att infrias bland annat beroende olika främmande makters bristande respekt för Syriens territoriella integritet. Dessa utländska makters fortsatta intervention i landet utgör alltjämt ett grundläggande problem för att återställa Syriens suveränitet och självbestämmanderätt.

FN:s förre generalsekreteraren Kofi Annan, som i en inledande fas var FN:s sändebud i Syrien, framhöll enligt en artikel i Financial Times 3 augusti 2012:

”Men en politisk process är svår, om inte omöjlig, så länge alla sidor – i och utanför Syrien – ser möjligheter att främja sina inskränkta agendor genom militära medel. Internationell splittring betyder stöd för ombudsagendor och ett underblåsande av våldsam konkurrens på marken.”

Så har det fortsatt. Många utländska stater har i strid mot FN-stadgan gått in i Syrien militärt, bombat, genomfört attacker, lagt beslag på värdefulla områden samt understött och utnyttjat upproriska krafter av skilda slag. Landet har malts sönder och dess ekonomi har utarmats. Statsledningens auktoritet har underminerats. I denna krets av stater ingår Israel, Turkiet, USA med flera. Rysslands och Irans roll i sammanhanget är folkrättsligt sett mer komplex och diskutabel.

Läs mer

Statsrådets försvarsredogörelse, valtioneuvosto.fi

av

[…] Nato har i norr blivit ett starkt och enhetligt område som sträcker sig från Atlanten till det arktiska området och Östersjön och som endast består av Natoländer och vars försvar för första gången planeras, övas och genomförs som en helhet. Detta skapar i Nordeuropas strategiska ordning en starkare avskräckning, vilket för sin del balanserar Rysslands militära maktmedel i de nordliga områdena. Ur ett militärt perspektiv möjliggör detta ett utnyttjande av det operativa djupet bland annat när det gäller att rikta maktmedel och utveckla stödarrangemang. Rysslands strategiskt viktigaste områden – Moskva, S:t Petersburg, Kolahalvön och Kaliningrad samt Belarus som ingår i Rysslands intressesfär – ligger nära Finland. Östersjöns militära betydelse som en del av konkurrensen mellan stormakterna har ökat. Området är viktigt med tanke på handeln, försörjningsberedskapen, gas- och oljetransporterna samt den militära handlingsfriheten. Naturresurserna i den arktiska kontinentalsockeln och öppnandet av Nordostpassagen som sjötransport- och handelsrutt ökar konkurrensen och spänningarna i det arktiska området där Rysslands strategiskt viktigaste militära förmågor finns. Det arktiska området är också ett av de områden som ökar i betydelse för Kina. […]

En central prioritering är att skapa lagstiftningsmässiga och andra förutsättningar för värnpliktiga och avlönad personal att delta i Natos uppdrag utanför Finlands territorium.  Deltagandet i internationella uppdrag utanför Finlands territorium är vid behov förpliktande för Försvarsmaktens anställda, om det behövs för att säkerställa tillräckliga personalresurser och den kompetens som behövs för uppgiften. Den nya personallösningen ska möjliggöra en flexibel användning av värnpliktiga med tillräcklig utbildning mellan Natoländerna över nationsgränserna för att försvara Finland. Detta inbegriper även tillfällig basering av Försvarsmaktens trupper i närområdena. För uppgifter inom det militära försvaret utomlands ska även i fortsättningen i regel endast användas Försvarsmaktens anställda personal och reservister som placerats i uppgiften. […]
DCA-avtalet mellan Finland och Förenta staterna skapar förutsättningar för operativ planering och interoperabilitet i alla säkerhetssituationer. I genomförandet av avtalet betonar Finland vikten av att det ska vara smidigt för Förenta staternas trupper att resa in och röra sig i landet samt betydelsen av truppernas placering och förtida utplacering av försvarsmateriel. Alla nordiska länder har bilaterala försvarssamarbetsavtal med Förenta staterna, varvid det är särskilt viktigt att samordna genomförandet mellan länderna. Försvarsmaterielsamarbetet med Förenta staterna fortsätter intensivt. Läs redogörelsen

”Säg nej till undantags­tillståndet”, svd.se

av
Adam Danieli, jurist och rättsstatsansvarig, Timbro

[…] Nyligen föreslog en parlamentarisk kommitté ändringar i vår grundlag för att möjliggöra användningen av undantagstillstånd i Sverige. I korthet föreslås att tre fjärdedelar av riksdagen ska kunna ge makt till regeringen att meddela förordningar på vilket område som helst i händelse av kris. Även sådant som normalt ska beslutas i riksdagen, såsom skatt, inskränkningar av fri- och rättigheter, straff och civilrätt, ska då kunna lämnas över till regeringen ensam.

Än mer anmärkningsvärt är att regeringen, om den anser att det behövs, då själv ska kunna ta sig makten och utfärda de regler som den anser är nödvändiga genom en slags dekret. De ska sedan underställas riksdagen, men först inom 30 dagar. Det är fråga om långtgående förändringar som ger regeringen stor makt att med svag insyn och över en natt begränsa medborgarnas frihet. Trots detta har debatten lyst med sin frånvaro. […]

  1. Det saknas ett tydligt behov. För det första är behovet av en så dramatisk omläggning svagt. Inte i någon kris i svensk historia har riksdagen utgjort ett hinder för effektiv krishantering. Tidsbesparingen i att regeringen utfärdar förordning i stället för att riksdagen stiftar lag är praktiskt taget obetydlig. Samtidigt är kostnaden i termer av insyn och debatt stor.
  2. Maktdelning behövs i kris. Det finns en omfattande forskning om politiskt beslutsfattande i kris. Riskerna för överreaktioner, grupptänk och kortsiktig politisk hänsyn är väl belagda. Läs artikel

 

Tabu att nämna nationellt befrielsekrig

av
Lars-Gunnar Liljestrand

Sverige i Afghanistan 2001–2021 Erfarenheter och lärdomar

Betänkande av den parlamentariska kommittén för utvärdering av Sveriges engagemang i Afghanistan under åren 2001–2021

Syftet med utvärderingen är att klargöra vilka resultat det samlade engagemanget bidragit till och vilka lärdomar som kan dras av den svenska närvaron i Afghanistan under perioden.

Några lärdomar av praktisk betydelse lyckas inte utredarna komma fram till. Det blir mest byråkratiska floskler som att i framtiden sätta in svenska insatser i rätt kontext och miljö, tydliga och realistiska mål, beslutsfattande och samverkan inom den svenska förvaltningsmodellen, effektivt genomförande kräver närvaro, resurser och utbildning med mera.

Jämfört med regeringens utredning om insatsen fram till 2014 är det lite egentligt nytt som presenteras nu. Det enda betydande tillägget är att man ägnar 40 sidor åt att diskutera hur uttåget från Kabul 2021 genomfördes.

Genomgången av måluppfyllnad är samma trötta uppräkning av alla de vackra målen om kvinnors rättigheter, skolor, rättsväsende med mera som inte uppfylldes.

Partner till Nato

Det är först när man kommer fram till målet om att Sverige skall visa sig som en pålitlig militär partner till Nato som man påvisar en klar måluppfyllelse.

Insatsen i Afghanistan gjorde att samarbetet mellan Sverige och Nato fördjupades och utvecklades från ett partnerskap till en möjlighet att delta på mer lika villkor.  Vidare skriver man att deltagandet stärkte också samarbetet med enskilda Natoländer och att Sverige gavs utökade möjligheter att få insyn, påverka och ta större plats i samtalen i Natostrukturerna.

Man visar prov på insikt då man menar att detta kanske var den främsta anledningen till det svenska militära engagemanget. Det svenska deltagandet i Afghanistan stärkte den transatlantiska länken och samarbetet med Nato.

Läs mer

Hysteri om Kina i nordområdene, nordnorskdebatt.no

av
Øystein Tunsjø, professor og leder av Asia-programmet, og Jo Inge Bekkevold, seniorrådgiver - Institutt for forsvarsstudier, Forsvarets høgskole

[…] Kinas flyvåpen og kystvakt opererte i år for første gang nord for Polarsirkelen, men disse øvelsene fant sted i nærheten av arktiske Alaska, nesten 5000 kilometer fra Norge.

Det kan selvsagt ikke utelukkes at Kina og Russland vil gjennomføre felles militærøvelser i Norges nærområder i fremtiden, men selv da bør vi være forsiktige med å utrope Kina til en militær trussel for Norge og Europa. I fravær av militære baser i Arktis eller Europa vil kinesisk deltakelse i en felles øvelse med Russland i nord ha begrenset militær-strategisk verdi. […]

I en eventuell konflikt med USA vil Kina måtte beskytte sine egne forsyningslinjer og drive nektelsesoperasjoner mot USAs Stillehavsflåte. Da vil de trenge de fleste av sine maritime styrker i Øst-Asia. Det er derfor lite som tyder på at Kina vil utplassere ubåter i nordområdene, verken som en fremskutt base for et angrep mot USA eller for å angripe forsyningslinjene til Europa, slik Martinsen hevder. At Kina skulle ha som mål å angripe forsyningslinjer over Atlanteren – presumtivt i en krig mellom Russland og NATO – er enda mindre sannsynlig. […]

Dette innebærer at Norge og andre europeiske land må ta større ansvar for egen sikkerhet og forsvar. En mulig fremtidig krig mellom Kina og USA vil hovedsakelig utspille seg i Øst-Asia, men en slik krig kan gi Russland mulighet til å ta seg militært til rette i Europa. Da kan fort nordområdene bli trukket inn, men trusselen vil være fra russiske krigsskip, jagerfly og ubåter, ikke kinesiske. Läs artikel

Jonson: Kan skicka soldater till Ukraina, expressen.se

av

Under onsdagen medverkade Sveriges försvarsminister Pål Jonson i en längre intervju med den ukrainska tidningen Kyiv Independent.

– Insatserna i detta krig är enorma för det ukrainska folket, men också för resten av Europa, säger Pål Jonson.

Pål Jonson får frågan om det förs diskussioner att utöka Sveriges fysiska närvaro tillsammans med Nato-länderna i Ukraina för att stärka landets försvar, bland annat genom svenska soldater på marken i landet vid en eventuell fredsförhandling, militär utbildning eller andra tillgångar.

– Jag utesluter inte den möjligheten, säger han.

Pål Jonson säger samtidigt att Sverige redan har en fysisk närvaro i Kiev genom Försvarets Materialverk FMV som samarbetar med den ukrainska regeringen för att köpa militär utrustning.

– Vi utesluter inte heller möjligheten att genomföra utbildning inne i Ukraina. Det är bra om vi kan hitta enighet i det här och det är pågående diskussioner om detta på flera platser i Europa. Läs artikel

Totalförsvaret 2025–2030, riksdagen.se

av

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till övergripande mål för totalförsvaret, nya mål för det militära respektive det civila försvaret samt inriktningen för Försvarsmaktens krigsorganisation.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns 45 reservationer (S, V, C, MP) och två särskilda yttranden (S, V, MP). Läs betänkandet