Redaktionen

Anders Björnsson:

Under en följd av år var Jan Wickbom chef för ett av landets viktigaste infanteriregementen, I 19 med P 5 i Boden. Hans rykte som en stram befälhavare var grundmurat också på andra sidan älven, där jag själv genomgick militär grundutbildning vid garnisonens artilleriregemente, A 8/Fo 63, under tolv månader på sjuttiotalet.

Läs mer

I intervjuer med Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad den 30 april 2015 fick statsminister Stefan Löfven på nytt tillfälle att utveckla regeringens inställning till frågan om Nato-medlemskap. Han klargjorde därvid följande: Trots en samfälld borgerlig begäran om att åtminstone utreda ett medlemskap sade regeringen tvärt nej. Den frågan är digital. Vi ska vara militärt alliansfria. Vi ska inte gå med i Nato. Då finns det ingen anledning att utreda det.

Varför är det hugget i sten att Sverige inte ska gå med i Nato?
– För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt, säger Löfven.

Utgivarna: Används verkligen riksdagens anslag till det militära försvaret på rätt sätt? Den frågan ställer sig riksdagsman Stig Henriksson. Han pekar på hur den alliansfria Finland, så likt Sverige i olika avseenden, har prioriterat inom ramen för sin försvarsmakt som har ungefär lika mycket pengar att röra sig med som den svenska. Alliansfrihet är också framgent en realistisk möjlighet.

Stig Henriksson:

De bästa argumenten för NATO?

Efter vattendelaren Krim/Ukraina så har spänningen i vårt närområde höjts drastiskt.

1. Endast genom att samordna och dela resurser kan vi ha någon chans, och det är Nato som finns.
2. Idag har vi en ensidig solidaritetsförklaring och vi uppfattas som Natos 29:e medlem – dock utan att ha de säkerhetsgarantier ett medlemskap innebär.*
3. Vi saknar egen försvarsförmåga.
4. Fler?

Läs mer

År 1948 ingicks ett fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd mellan Republiken Finland och Sovjetunionen.

Det bilaterala fördraget var å ena sidan en markering av Finlands nationella oberoende och statliga suveränitet – Finland var icke kuvat, icke besatt! Även om amerikaner och britter betraktade Finland som en öststat under ett par tre efterkrigsdecennier, rådde efter krigsslutet inget vasallförhållande mellan Helsingfors och Moskva. Den finska staten styrdes av finska och inga andra politiker; sedan Porkalaområdet återlämnats av sovjetiska ockupationsstyrkor fanns inga främmande soldater på landets territorium (vilket var mer än man kunde säga om de bägge tyska staterna under hela kalla kriget).

Läs mer

När Berlinmuren föll så tändes förhoppningar om att vi inte längre skulle behöva oroa oss för ett nytt krig i Europa. En lärdom som vi kunde dra av det kalla kriget var att Sverige och Finland stärkte freden i Europa genom att stå utanför NATO.

Läs mer

I ett tal vid Folket i Bild/Kulturfronts årsstämma lördagen 25 april bemötte Anders Björnsson argument från höger och vänster i debatten om att Sverige i praktiken redan är med i Nato och att den militära alliansfriheten är upphävd. Han sade bland annat:

”Man hör då och då, från bägge håll, att en ’smyganslutning ’till Nato har genomförts och att det bara är ett logiskt ’sista steg’ som återstår. Så talar den övermodige och den som redan har gett slaget förlorat, defaitisten. Så talar den som anser att regelverk inte betyder någonting, endast råstyrka. Men regler finns – de är tillkämpade – för att man inte ska kunna göra vad som helst med den som inte är så stark. Folkrättens regler är av det slaget. De är inte bländverk. Sedan får folkrättsjurister säga vad de vill.

Läs mer