Redaktionen

Att regeringen beslutat utreda den svenska militära Afghanistan-insatsen är naturligtvis lovvärt. Men dessvärre blev det ingen oberoende kommission som fick uppdraget, vilket många kritiker av insatsen önskat, utan en enmansutredare som knappast kan beskrivas som annat än jävig: socialdemokraten Tone Tingsgård som var vice ordförande i försvarsutskottet när beslutet om svenskt deltagande togs.

I förhoppning om att denna utredning ändå ska leda någon vart har tidigare försvarsministern Thage G. Peterson (S) och tjugosex andra svenska opinionsbildare, varav jag är en, tillställt utredningen en skrivelse rubricerad ”Sanningen om kriget måste fram!”. Där står bland annat att läsa: ”Svenska folket, som av politiker och militärer överraskande och utan offentlig debatt leddes in i Sveriges första krig på nästan 200 år och som betalat de miljarder som kriget hittills kostat, har rätt till en ärlig, allsidig och offentlig granskning av detta krig som bröt vår långa fred. Veteraner från kriget, anhöriga till offren för kriget, alla har rätt att få veta varför och hur Sverige drogs med i kriget och vad resultaten blivit. De mål för kriget som måste ha funnits skall redovisas och ställas mot uppnådda resultat.” Läs artikel

Visste ni att det har funnits ett Gästriklands regemente? Och ett Härjedalens, ett Kopparbergs, ett Ångermanlands regemente. Ett Medelpads artilleriregemente. Till och med ett Stockholms regemente. Testa gärna detta på någon militärintresserad. Det blir höjda ögonbryn. Endast de mycket kunniga ler och säger Jaså, skrammelregementen.

Det officiella namnet var fördubblingsregemente och de sattes upp så fort som möjligt i början av andra världskriget, i anslutning till de vanliga regementena. Infanteriets nya nummer blev som modersregementets siffror plus 30, Gästriklands regemente blev I 44 eftersom Hälsinge regemente var I 14. Dalregementet I 13:s dubblering med namnet Kopparbergs regemente och förkortningen I 43. Fast det sturiga dalfolket sa Andra Dalregementet. (Alla svenska infanteriregementen inklusive skrammelregementena finns redovisade här)

Dessa kuriosa steg ur minnet när jag läste en påkostad volym med titeln ”En svensk tiger”. Där förekommer skrammelregementena tillsammans med en omfattande redovisning av den imponerande, tidigare och senare aldrig skådade upprustning av det svenska försvaret som inleddes redan 1937. För att hålla Sverige utanför kriget. Läs artikel

Ryssland har stora och snabba väpnade styrkor så landet kan enligt försvarsminister Jussi Niinistö (Saml) utgöra ett militärt hot mot Finland om landet så vill. En sådan vilja har emellertid inte hittills gått att varsebli.

President Sauli Niinistö har varit oroad över de ökade krigsspekulationerna i medierna. Också minister Niinistö har observerat samma fenomen. Han anser att man bör tala om hot men att man inte borde ge sig hän åt att överdriva eller skrämmas.

– Inte håller det på att hända något så dramatiskt i vår närmiljö att det skulle vara anledning att förlora nattsömnen över, säger försvarsministern. Läs artikel

Anm Försvarsminister Jussi Niinistö tillhör partiet Sannfinländarna , ej Samlingspartiet som det felaktig står i artikeln.

Sedan Ryssland intog Krim rasar ett opinionsmässigt skyttegravskrig. Visst är USA, Nato och EU oeniga på vissa punkter. Ändå får sanktionslinjen gott politiskt stöd och ledande politiker, medier och försvarsananalytiker talar med en tunga på ett sätt som annars sällan sker. Hur mycket av detta som är samordnat kan man fråga sig, men Putin kan väl hävda, att hans land möter en enad västlig front.

Är då det ryska agerande som anförs för sanktionerna så inhumant, så i självklar strid med allmän moral att detta samfällda gensvar med dess ganska ensidiga analys kan motiveras? Eller har Putin här trampat på en öm tå, en så omhuldad idé om hur man bör uppträda att de internationella protesterna tycks fullt logiska och felet enbart får ses som hans eget? Läs artikel

Karin Dahl från Kvinnor för fred tar upp en ibland försummad aspekt av EU-fördraget nämligen att verka för fred. Den delen av EU:s officiella mål är något som politiker brukar lyfta fram i högtidstal men som glöms bort (avsiktligt?) i praktisk EU-politik. Karin Dahl lyfter också fram FN-stadgan med dess inriktning på lösandet av konflikter med fredliga medel och våldsförbudet i artikel 2. Det är viktigt att ha i minnet FN-stadgans våldsförbud då några av våra politiker har som huvudlinje att lösa konflikter med militära medel.

Karin Dahl: I en artikel i UNT (10/8) föreslår Cecilia Wikström att ett gemensamt EU-försvar upprättas och att detta försvar bör bli en integrerad del av Nato. Hon motiverar sitt förslag med hotbilderna i vårt närområde och påpekar att gemensamma militära operationer skulle göra EU till ”en av världens starkaste aktörer”.

Cecilia Wikström, du glömmer bort att som svensk politiker och europaparlamentariker åligger det dig att arbeta för fred med fredliga medel. Sverige är liksom alla stater i EU medlem i FN och ska liksom EU ”lösa sina internationella tvister med fredliga medel på sådant sätt, att internationell fred och säkerhet samt rättvisan icke sättas i fara (FN:s stadga Kap. 1, artikel 2). Detta är huvudlinjen. Säkerhetsrådet kan besluta att vapenmakt ska användas i vissa definierade fall (Kap.7). Läs artikel

Historisk forskning har visat att Norge under delar av kalla kriget var förberett att ta emot kärnvapen med kort varsel. Om Sverige går med i Nato säger vi ja till att kärnvapen kan användas i krig, skriver Svenska läkare mot kärnvapens vetenskapliga råd. Läs artikel

Finlands president Sauli Niinistö har vid fler tillfällen yttrat sig om det aktuella säkerhetsläget i landets närområde. Han ser inga aktuella hot mot finskt territorium och tonar ned talet om krigsfaran. Hufvudstadsbladet har de senaste dagarna (12 resp. 13/8) återgett några av hans uttalanden.

Huvudstadsbladet 12 augusti: Niinistö oroad över krigsspekulationer i medier

I juli beslutade den rödgröna regeringen att tillsätta en utredning för att granska den svenska insatsen i Afghanistan 2002-2014. Senast 30 november 2016 ska ensamutredaren, tidigare S-riksdagsledamoten Tone Tingsgård, presentera sitt betänkande. Vi får hoppas att det blir en ordentlig och allsidig genomlysning – och inte en okritisk hyllning av Sveriges deltagande. Tingsgård var själv en del av beslutsmaskineriet. Hon måste våga ifrågasätta och granska även de ställningstaganden som hon själv gjorde i riksdagens försvarsutskott. Läs artikel