Sverige deltar i Natoinsats i Östersjön, forsvarsmakten.se

Nato förbereder för en förstärkt närvaro i Östersjön. Detta för att avskräcka från sabotage mot kritisk undervattensinfrastruktur och andra hybridaktiviteter. Regeringen har gett Försvarsmakten i uppdrag att bidra till insatsen. Kustbevakningen kommer att samarbeta med Natoinsatsen.

Efter den senaste tidens incidenter inleder Nato en insats för ökad närvaro i Östersjön. Den 9 januari fattade regeringen beslut om svenskt deltagande från Försvarsmakten i insatsen. Försvarsmakten ska bidra med upp till tre örlogsfartyg och en luft- och sjöövervakningsförmåga i form av flygplanet ASC 890.

Kustbevakningen kommer att samarbeta med insatsen och ska bidra med fyra fartyg som ska övervaka prioriterade områden. Ytterligare sju fartyg kommer att hållas i beredskap. Läs pressmeddelande

Donald Trump kan påverka Sveriges beslut om Jas Gripen, efn.se

Det råder politisk strid i Sverige kring valet av ett nytt stridsflyg efter Jas Gripen. S och SD vill ge jobbet till Saab. Regeringen överväger dock ett amerikanskt plan, då det skulle kunna förbättra relationen med USA, enligt DN. […]

– Vi vill att det ska vara svensk rådighet och svensk styrning i hela det här projektet. Och att svensk flygindustri och Saab ska vara grunden för att fortsatta utvecklingen, säger Socialdemokraternas försvarstalesperson Peter Hultqvist. Läs artikel

Svenske Nato-toppen: ”Kommer krävas prioriteringar och risker”, tv4.se

Sveriges Nato-medlemskap kommer att bidra med trygghet – men det kommer också innebära konkreta risker man måste ta redan i år.
Det säger Jonas Haggren, Sveriges högsta militära representant i Nato, i en exklusiv intervju med TV4 Nyheterna.
– Det kommer att krävas tuffa prioriteringar och ett visst mått av risktagande, säger han.
Om bara några dagar kommer Sverige skicka 600 utrustade soldater och officerare från P7-regementet i Skåne till Lettland för att bevaka Natos gräns mot Ryssland. Men det kostar också på med ett uppbyggande av en krigsorganisation som ska försvara Sveriges egna gränser.
Det kommer fattas personal och utrustningar.
P7 har därför beslutat att minska sitt bidrag till att utbilda värnpliktiga, från över 500 till 300 soldater per år – vilket bara täcker det framtida behovet för åtagandet i Lettland.
– Det kommer att krävas tuffa prioriteringar och ett visst mått av risktagande. Man måste stå tillbaka och det kommer kanske bli en fördröjning någonstans. Det kommer inte gå precis som man har tänkt, och det tror jag är en gemensam utmaning för hela alliansen. Läs artikel

Försvarsmaktens plan 2025-2030 saknar prioritering mellan nationellt försvar och stöd till Nato

Försvarsmakten har utifrån riksdagens beslut om försvarets utveckling till 2030 nu kommit med Överbefälhavarens formulering av uppdraget.

Regeringen beslutade den 9 december om inriktningen på totalförsvaret i direktivet ”Gemensamma förutsättningar för utvecklingen av totalförsvaret 2025–2030”.

Vi har kommenterat beslutet och konstaterat att det även för den beslutade planeringsperioden till 2035 saknas ett nationellt territorialförsvar för Sverige. Det är dessa ramar som ÖB nu har att förhålla sig till vilket tydligt visas i ÖB:s formulering av försvarets uppdrag (Riktlinjer och plan).

ÖB deklarerar att det skall råda balans mellan nationell försvarsplanering och Natos krav:

”Balans mellan nationell försvarspolitisk inriktning och Natos beslutade förmågemålsättningar ska i dialog med regeringen ständigt beaktas.”

Men det blir i slutändan Nato som prioriteras:

Genomgående är att ”Integrationen i Nato ska fullföljas.”

Läs mer

Ökad takt i upprustningen av det militära försvaret, regeringen.se

Takten i Sveriges uppbyggnad av totalförsvaret måste öka. Sverige befinner sig i det allvarligaste säkerhetspolitiska läget sedan andra världskrigets slut. […]

För att ge myndigheterna i det militära försvaret goda förutsättningar att genomföra den omfattande tillväxten anser regeringen att det finns skäl att i olika avseenden ge berörda myndigheter ökat handlingsutrymme och flexibilitet. Regeringen har därför förenklat hanteringen av ett antal ärenden som kräver regeringens beslut genom att delegera beslutsfattande till myndigheterna inom angivna ramar. Detta gäller till exempel beslut om medgivande till Försvarsmakten att delta i internationella övningar samt ärenden om tillträde till svenskt territorium för utländska statsägda fartyg och flygplan samt militära fordon. Regeringen har exempelvis också höjt Försvarsmaktens bemyndigande vad gäller materielbeslut från 200 till 700 miljoner kronor. Läs pressmeddelande

”USA:s expansionism och hotet mot omvärlden – vad kan folkrätten säga? dagensjuridik.se

Petter Danckwardt, doktorand i folkrätt vid Örebro universitet

Trumps hot skiljersig från en tidigare amerikansk praxis som ofta varit mer dold eller indirekt, och från tidigare öppna interventioner, ofta i andra delar av världen, som gjorts i namn av säkerhet och självförsvar eller med mer eller mindre lyckade liberala förtecken och motiv. Det är dock också händelser om påminner om USA:s expansionistiska fas.

Dessa händelser signalerar ett potentiellt skifte i hur USA utövar makt utomlands, särskilt mot länder inom den transatlantiska länken, med mer öppen interventionism från både statliga och privata aktörer. Det är ett hot mot idén om ett sammanhängande rättssystem baserat på alla staters jämlikhet som grundläggande normerande princip, inte den starkes rätt och en indelning av intressesfärer. Vad som kanske håller på att ske är att en parallell syn på folkrätten på ett tydligare sätt än tidigare gör sig till känna här, det synsätt som fanns före FN:s grundande och som ibland kommer till uttryck när stater vill dominera eller till och med förstöra andra stater. Denna nygamla syn på folkrätten är mer tillåtande avseende krig, erövring och territoriell expansion och grundar sig på idéer om naturliga hierarkier och den starkes rätt. Men det finns i den folkrätt som utvecklats efter andra världskriget en rik vokabulär för att förstå och slå tillbaka mot dessa hot. En i sammanhanget viktig princip är förbudet att blanda sig i andra staters inre angelägenheter. Läs artikel

Kristerssons stöd till Danmark, expressen.se

[…] Nu kommenterar statsminister Ulf Kristersson (M) den tillträdande presidentens utspel och ställer sig bakom Danmark.

– Vi accepterar inte att landsgränser ritas om med hot eller våld, varken inom eller utanför EU, säger han.

– Det är bara Danmark och Grönland som bestämmer i frågor som rör Danmark och Grönland och Sverige står självklart bakom vårt grannland i dessa frågor. Jag framförde mitt stöd direkt till Danmarks statsminister Mette Frederiksen när vi samtalade i går, fortsätter statsministern.

Även utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) uttrycker sitt stöd för Danmark.

– Min uppfattning om det här är mycket tydlig. Som inflytelserik makthavare ska man passa sig mycket noga innan man ger sig in i andra länders inrikespolitik, säger hon till TV4 Nyheterna. Läs artikel

Därför vill Trump ha världens största ö – utspelet om Grönland förbryllar expert,

Det är inte första gången som Donald Trump gör anspråk på Grönland. Men den här gången utesluter han inte militär och ekonomisk påtryckning för att få vad han vill ha.

– USA har i princip tre intressen i Grönland, säger Jon Rahbek-Clemmensen, expert på Grönlands försvars- och säkerhetspolitik vid Centret för arktiska säkerhetsstudier i Köpenhamn.

– Det främsta är militärt; flygbasen Pituffik Space Base finns på norra Grönland. Också naturresurser och Kinas inflytande är i USA:s intresse.

Grönlands strategiska läge är oerhört viktigt för USA:s säkerhet. På flygbasen Pituffik har USA avancerad radarutrustning och basen är en viktig knutpunkt för underrättelse- och övervakningsverksamhet, vilket möjliggör övervakning av Rysslands och andra arktiska länders militära aktiviteter. Basens läge gör det alltså möjligt att övervaka potentiella hot i Arktis. Samtidigt utgör den en utgångspunkt för militära operationer i andra delar av världen.

– USA är också intresserat av de många naturresurser som finns på Grönland. Bland annat mineraler, inklusive sällsynta jordmetaller som används i batterier och mikrochip, säger Jon Rahbek-Clemmensen. Läs artikel

En stabiliserande, defensiv krigsavhållande linje eller en som går ut på proaktiv, offensiv avskräckning

Utgivarna

Vad är avskräckning? Ett vardagligt exempel på detta återges möjligen i Dagens Nyheter (17/12 2024) i anslutning till att två ryska strategiska bombflygplan flög över neutralt vatten i Östersjön och svenska plan gick upp för att ”verifiera” de ryska planen. Dennis Hedström, chef för Försvarsmaktens flygstab, fick frågan: ”Varför skickade ni upp planen?

De flyger med sina stridsflyg i närheten av vårt land.  Vi vill åka upp och tala om att vi ser vad ni gör. Vi är redo. Vi kan bemöta det här. Hitta inte på någonting, kom inte närmare. Det är en av våra uppgifter, att avvisa genom att visa närvaro och visa någon form av avskräckning och tala om att eskalera inte det här.” Inslaget av ”någon form av” avskräckning framstår här som återhållet och rutinartat. Ett oändligt antal ”incidenter” av detta slag rapporteras löpande från båda sidor hela tiden (inte sällan med kritiska inslag om avstängda transpondrar). Budskapet är typiskt sett relaterat till omsorgen om det egna landets territoriella integritet.

Försvarsmakten skriver på sin hemsida den 18 december 2024, sedan Riksdagen godkänt att regeringen ställer en svensk väpnad styrka till Natos förfogande, att avsikten är att bidra till alliansens samlade förmåga till avskräckning och försvar: ”Syftet med avskräckning är att få en motståndare att avstå angrepp för att det skulle kosta för mycket. Genom att visa närvaro, sammanhållning och förmåga avskräcks Ryssland från att överhuvudtaget tänka tanken att angripa ett Natoland.” Avskräckningen har här avlägsnat sig bort från det egna territoriet och inlemmats i riskfyllda operationer enligt planer, kommandon och beslut som Sverige må ha visst inflytande över men inte kontrollerar.

Läs mer

The improvement Trump could make to U.S. foreign policy, latimes.com

Samuel Moyn, professor of law and history at Yale. Trita Parsi leads the Better Order Project at the Quincy Institute

Donald Trump was hardly a steward of responsible global governance in his first term. His withdrawal from multilateral agreements, including the Iran nuclear deal and the Paris climate accords, showcased an unusual disdain for international institutions and cooperation. He has little evident regard for the “rules-based international order” favored by the Biden administration. However, therein lies an opportunity.

The idea that the United States upholds global stability by leading a “rules-based” order tends to generate more ill will than goodwill in many parts of the world. Rather than offering a positive American vision, it has come to symbolize American hypocrisy and double standards. Trump would be wise to drop the phrase from the U.S. lexicon.

The concept of a rules-based order gained popularity in the D.C. foreign policy establishment, known as the “blob,” in recent years because it encapsulated how experts — liberals and neoconservatives alike, many blindsided by Trump and thrown out of power — viewed what they, and America, stood for. Läs artikel

Upgraded nuclear missile sub conducts tests in icy waters, thebarentsobserver.com

While Russia is midway into its nuclear submarine modernisation program with the new 4th generation ballistic missile carriers of the Borei-class, priority is also given to keep afloat the Soviet-era Delta-IV class vessels deployed with the Northern Fleet.

Vladimir Putin seems to prepare for an option to put more nuclear weapons at sea as the New START Treaty expires in February 2026. With both introducing new modern submarines and simultaneously keep the older fleet sailing, the maximum possible numbers of Russian deployed intercontinental-range nuclear weapons at sea will far exceed the bilateral limits Moscow has agreed with the United States.

The Bryansk (K-117) alone can carry 16 Sineva missiles which each are armed with four independently targetable reentry nuclear warheads. It is believed that the submarine after the current comprehensive modernisation, including change of nuclear fuel elements for the two onboard reactors, can sail for another 8 to 10 years. Läs artikel

Statsministerens to forbundne nytårsdilemmaer: Rigsfællesskabet og Ukraine, diis.dk,

Hans Mouritzen, seniorfosker

Statsminister Mette Frederiksen står i dag overfor to dilemmaer, som hver især indebærer valg mellem to onder. De vedrører ikke direkte Danmarks officielle modstandere, Rusland og Kina, men derimod – lidt overraskende – forholdet til vores fremmeste allierede USA. Og de presser sig på nogenlunde samtidigt. Frederiksen har, i sin bombastisk-pædagogiske stil, erklæret, at ’der må ikke komme et A4-ark mellem Europa [læs: Danmark] og USA’ (dr.dk 13/7-2023). Det gør der så nu, mildest talt, ikke mindst på grund af Donald Trumps snarlige overtagelse af embedet som USA’s præsident.

For det første har Trump ytret, at ’af hensyn til dets nationale sikkerhed og frihed over hele verden føler USA, at ejerskab og kontrol over Grønland er en absolut nødvendighed’ (Truth Social 22/12). Når en amerikansk (tiltrædende) præsident trykker på knappen ’national sikkerhed’, er det alvor, selv i betragtning af Trumps legendariske overdrivelser. Det blev fulgt op (Sst. 25/12) med en julehilsen til det grønlandske folk, som angiveligt ’ønsker at USA er der’. ’Det vil vi være’, fortsættes det selvsikkert. Disse udmeldinger, på linje med ønsket om at genetablere kontrol med Panama-kanalen, kan føres tilbage til Monroe-doktrinen fra 1823, ifølge hvilken USA ikke vil tolerere andre stormagters militære tilstedeværelse på det kæmpemæssige amerikanske kontinent (der inkluderer Grønland). Dette har intet at gøre med Folkeretten (tværtimod), men er et udtryk for klassisk interessesfæretænkning, der normalt præger stormagtsadfærd, jf. Ruslands militære modstand mod at få NATO klods op af sin grænse til Ukraine. Der er en isomorfi (forskellene ufortalt) mellem Ruslands begrundelse for at besidde Krim (Sevastopolbasen): ikke for at genere Ukraine, men for at undgå at tredjepart (NATO) kommer i besiddelse af basen – og USA’s begrundelse for at ville kontrollere/besidde Grønland: ikke for at genere Danmark eller Grønland, men for at imødegå en trussel fra tredjepart (Rusland eller Kina).  Läs artikel