Redaktionen

[…] Om man granskar de sanktioner som har införts finns det flera åtgärder som längre fram – om nu våra demokratier och rättighetssystem överlever kriget – riskerar att betraktas som otillåtna vid framtida prövningar i domstol. Ett av de tydligaste exemplen är det beslut som fattades av EU:s råd om att förhindra att vissa ryska kanaler kan sändas inom EU. Den svenska myndigheten PTS informerar på sin hemsida om att EU-förordningen gäller direkt även i Sverige. Men myndigheten säger inget om hur detta skaver mot yttrandefrihetsgrundlagen. Regeringen har inte uttalat sig. Det har knappt varit någon debatt om saken. Det förvånar.

Det finns goda skäl för att stå upp för vår yttrandefrihetstradition även nu. Ryssland har återkommande visat att man tar lätt på fri- och rättigheter, särskilt yttrandefriheten. Invasionen av Ukraina utgör den mest omfattande människorättskränkningen i modern europeisk historia. Det vore sorgligt om en effekt av denna blev att andra europeiska länder putinifierades. Läs artikel

[…] Direkt efter intervjun ska hon ringa till sin ukrainska vän Dmytro Kuleba. Det är landets utrikesminister. I torsdags mötte han sin ryska motsvarighet för att diskutera ett eventuellt eldupphör i Ukraina, men Kuleba berättade efteråt att inga framsteg nåtts.

Ann Linde vill höra vad som egentligen hände.

– Vad han säger på presskonferensen är en sak, men han berättar för mig hur stämningen var, vad som faktiskt sades och om det finns någon möjlighet för Zelenskyj och Putin att mötas.

Tycker du att de borde mötas?

– Absolut. Enda sättet att få slut på det här är att man gör någon form av vapenvila som sedan kan leda till en fredsuppgörelse. Och vi är helt på det klara med att ingen annan tecknar firma i Ryssland mer än Putin.

Men hur ska man prata med och förvänta sig något av en person som upprepat ljuger, hotar om våld, använder våld och ställer helt orimliga krav?

– Så är det i krig. Förr eller senare måste man nå en fredsuppgörelse och det har varit förfärliga krig genom historien men till slut har man nått en fredsuppgörelse. […]

Vad tänker du om att bryta diplomatisk kontakt med Ryssland och skicka hem dem?

– Det skulle vara det sämsta att göra. Även när det är krig, kris eller terrorattacker så har man kontakt genom diplomaterna. […]

Det finns flera argument till varför Sverige inte bör gå med i Nato. Ett, som väckt stor internationell uppmärksamhet och kritik, är att det skulle ”destabilisera den här delen av Europa” som statsministern sa i veckan.

– Gör man något får det alltid konsekvenser. Vi bestämmer själv vad vi vill göra men samtidigt måste vi med kallt huvud, som alltid, se på konsekvenserna, säger Ann Linde. […]

Samtidigt, Sverige gör många saker som kan bidra till instabilitet. Fördömer Ryssland, skickar vapen och drönare till Ukraina, rustar upp försvaret rejält. Varför är de riskerna värda att ta?

– Därför att vi för varje sak måste göra bedömningen vad det kommer att leda till och väga det. I 200 år har vi gjort sådana bedömningar och kommit fram till att först neutralitet och sedan militär alliansfrihet är det bästa för Sverige, säger hon och fortsätter:

– Vi blir naturligtvis mer sårbara om vi skickar vapen till krigförande land. Självklart! Då måste vi göra bedömningen om det är värt det eller inte. Läs intervjun

Alla som bor i Sverige och är mellan 16 och 70 år är totalförsvarspliktiga.

– Det innebär att vi alla tillsammans efter bästa förmåga ska kunna bidra till totalförsvaret. Det kan ske på olika sätt, antingen att man är inskriven i ett krigsförband och deltar i väpnad strid eller att man är krigsplacerad av sin arbetsgivare, förklarar Christina Malm, generaldirektör för Plikt- och prövningsverket.

Inom lagen om totalförsvarsplikt finns tre olika former för hur man kan tjänstgöra med plikt – värnplikt, civilplikt och allmän tjänsteplikt. Den enda av dem som är aktiverad nu är värnplikten.

– Det är de ungdomar som har mönstrat och skrivits in till grundutbildning med värnplikt. Läs artikel

Republikens president Sauli Niinistö reser till London för att delta i ett möte med JEF-ländernas stats- och regeringschefer den 14–15 mars 2022.

Vid mötet diskuteras kriget i Ukraina och säkerhetsläget i Europa. Mötet hålls på initiativ av Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, och inbjudna är företrädare för alla tio länder som deltar i JEF-försvarssamarbetet. I president Niinistös program ingår också bilaterala möten.

Joint Expeditionary Force (JEF), som leds av Storbritannien, är en multilateral ram för försvarssamarbete. I samarbetet deltar förutom Storbritannien och Finland också Nederländerna,  Island, Lettland, Litauen, Norge, Sverige, Danmark och Estland. Målet är att utveckla de deltagande ländernas militära beredskap med hjälp av gemensamma övningar, förebygga olika kriser och vid behov agera tillsammans i krissituationer. JEF:s huvudsakliga verksamhetsmiljö är Nordeuropa och Östersjöregionen. Läs artikel

Efter Rysslands invasion av Ukraina höjs nu allt fler röster om att Sverige måste utöka sitt försvar. Regeringen har tillkännagivit en ökning av försvarets budget till två procent av BNP. En del i det bör vara att den svenska värnplikten utökas ytterligare så fler gör värnplikt anser befäl inom försvaret.

– Det sker väldigt mycket nu i Försvarsmakten med tillförsel av ny material, ny utrustning, nya förband och då behövs alla värnpliktiga som vi överhuvudtaget kan skrapa ihop, säger Mikael Wassdahl, chef för Fältjägargruppen i Östersund. Läs artikel

– Det er en utfordring for Russland at våpenleveransene vil gi det ukrainske forsvaret en kampkraft de ellers ikke hatt, sier tidligere forsvarssjef Sverre Diesen i et telefonintervju med VG.

Han er i dag sjefsforsker ved Forsvarets forskningsinstitutt (FFI) og har fremtidsstudier og militærteknologi som spesialfelt.

– Dersom våpenleveransene blir angrepet av russerne, vil det nok i så fall skje inne på ukrainsk territorium. Russerne er riktignok ikke plagsomt opptatt av folkerett, men de vil neppe tøye det så langt at de angriper dem på et Nato-lands territorium.

Eskaleringen av Ukraina-krigen har fått en rekke europeiske land, deriblant Norge, til å tilby støtte i form av våpen og utstyr til Ukraina. Samtidig har ukrainske ledere vært tydelige på at de er helt avhengige av hjelp fra Vesten. […]

Konflikt- og folkerettsforsker Cecilie Hellestveit ved Folkerettsinstituttet tror Nato vil gjøre sitt ytterste for å unngå å sende sitt personell inn i Ukraina for å overlevere.

– I det øyeblikket våpnene krysser over til ukrainsk territorium, vil de være lovlige mål for Russland. Da bør det ikke være Nato-personell som frakter våpnene, sier Hellestveit til VG.

– Dersom russerne angriper leveransen og Nato-personell svarer på angrep, har vi en direkte interaksjon mellom Nato og russiske styrker. Det er en farlig situasjon, advarer hun. Läs artikel

The West has made a number of mistakes in relations with Russia, including a promise to Ukraine to join NATO, the European Union’s foreign policy chief Josep Borrell said Friday.

“I am ready to admit that we made a number of mistakes and that we lost the possibility of Russia’s rapprochement with the West,” he said in an interview aired on the TF1 television channel. ”There are moments that we could do better, there are things that we proposed and then could not implement, such as, for example, the promise that Ukraine and Georgia will become part of NATO.”

”I think it’s a mistake to make promises that you can’t keep,” Borrell added. Läs artikel

I løpet av de siste par ukene har det blitt fremmet en rekke spørsmål og påstander om hvilke folkerettslige konsekvenser det vil kunne få at Norge har sendt militært utstyr til Ukraina for å støtte deres selvforsvar mot Russlands militære invasjon. Noen av disse påstandene er feil, og det er på plass med noen klargjøringer.

I henhold til FN-pakten kan en stat kun bruke makt mot en annen stat dersom det skjer på grunnlag av et mandat fra FNs sikkerhetsråd, eller dersom en stat er utsatt for et væpnet angrep.

Russlands væpnede angrep på Ukraina er et åpenbart brudd på FN-pakten, som gir Ukraina rett til å utøve selvforsvar i henhold til FN-paktens artikkel 51. Denne selvforsvarsretten innebærer også en rett til å be om salg eller donasjoner av våpen fra andre land.

Salg eller donasjon av våpen til Ukraina, etter deres anmodning og som ledd i deres selvforsvar mot et folkerettsstridig angrep, utgjør heller ikke et folkerettsbrudd for den staten som bidrar med støtte. Det kan heller ikke anses som et væpnet angrep mot Russland i den forstand at det utløser rett til selvforsvar etter FN-paktens artikkel 51 mot Norge. Denne forståelsen av folkeretten er bekreftet av Den internasjonale domstolen i Haag.

Våpenstøtten vi har sendt til Ukraina fører ikke til at vi blir en part til krigen
For at Norge skal kunne anses part til krigen, må vi delta aktivt i militære operasjoner i Ukraina med norske militære styrker eller ved norsk utøvelse av styring eller kontroll av styrkers maktanvendelse. Den våpenstøtten vi nå bidrar med, kan ikke anses som slik deltakelse. Til det skal det vesentlig mer til.

Fører våpenstøtten til at Norge ikke kan anses nøytrale i krigen mellom Russland og Ukraina? […]
Ettersom Ukraina er under et åpenbart folkerettsstridig angrep fra Russland og har en utvilsom rett til å utøve selvforsvar mot angrepet ifølge FN-pakten artikkel 51, er salg eller donasjon av våpen til Ukraina i en slik situasjon heller ikke på annen måte i strid med folkeretten. De kan heller ikke gi grunnlag for væpnede mottiltak mot Norge. Å hevde at de eldre nøytralitetsreglene fra 1907 er til hinder for salg eller donasjon av våpen i denne situasjonen ved at de vil utløse mottiltak, innebærer i realiteten at man underminerer de faktiske muligheter en stat har til å utøve selvforsvar i henhold til FN-pakten. Det harmonerer ikke med FN-paktens system, ikke minst i en situasjon der Sikkerhetsrådets handleevne hindres nettopp av den staten som fører en angrepskrig. Läs redogörelsen