Det DCA-avtal som den svenska regeringen träffat med USA om försvarssamarbete är oklart. Avtalet ger utrymme för tillämpningar som är oförenliga med våra nationella intressen. Detta förstärks av att avtalets ramar är vida. Avtalet erbjuder ett brett manöverutrymme som kan realiseras på sätt som allvarligt skulle kunna skada vårt förhållande till andra stater.
Avtalet öppnar konkret för ”obehindrad” tillgång till sjutton svenska baser och för ”fri” tillgång till territoriet i övrigt. Samtidigt anges det som princip att all verksamhet som omfattas av avtalet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser. Om riksdagen godkänner avtalet aktualiseras på allvar frågan vilket värde denna princip har när avtalet samtidigt tillerkänner USA så vittgående rättigheter. Vilketdera har företräde i ett mer eller mindre kritiskt läge?
Normalt har i avtal konkreta, tydliga och specificerade bestämmelser företräde framför allmänt hållna principer. Det kan tala för en tolkning som ger tyngd åt de konkreta rättigheter som USA ges enligt avtalet.
Under överläggningarna om det norska DCA-avtalet, som godkänts av Stortinget, och utvidgningen av detta avtal från fyra baser till ytterligare åtta baser, som nu behandlas i Stortinget, har denna problematik redovisats. I Sverige har frågeställningen förbigåtts.