Redaktionen

Russian President Vladimir Putin says he highly values the balanced and independent foreign policy of Finland.

“We believe it’s a valued contributor to stability in Northern Europe. And we’re ready to continue our dialogue with Finland and other willing states on issues related to improving security in the Baltic Sea,” he stated in a joint press conference with President Sauli Niinistö in Savonlinna, Eastern Finland, on Thursday.

Niinistö commented on the issue by estimating that Finland has no need to balance itself between Russia and the United States.

“Finland is naturally developing relations with its neighbouring countries. We’ll have good and stable relations also going forward. On the other hand, we’re developing our relations with the European Union and the United States. It’s not about balancing but, I think, an order of sorts that’d be good for everyone around the globe in understanding each other,” he said. Läs artikel

…Alliansfriheten har tjänat Sverige väl, och bevisbördan att överge den bör ligga på den som vill förändra. Men borgerliga företrädare agerar alltmer tvärtom, och menar att det är den som vill ha kvar alliansfriheten som ska bevisa varför. Det är en teknik som gör att man själv inte behöver argumentera i sak, vilket Natoförespråkare ofta undviker…

Ur ett snävare militärt perspektiv är det bästa skyddet för vår säkerhet att förebygga ett spänt säkerhetsläge i vår region. Då blir det mer logiskt att fortsätta göra det som bidrar till avspänning i närområdet, och absolut inte göra något som skulle försämra säkerhetsläget där. Det är inget tvivel om att ett svenskt medlemskap i Nato skulle öka spänningarna i vår del av Europa. Vår – och Finlands – alliansfrihet bidrar till att minska konfliktytorna mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet. Läs artikel

Omdaningen av det säkerhetspolitiska läget sedan 2013 är nu så stort att statsminister Stefan Löfven väljer att göra försvarspolitiken till en fråga om regeringen. Om riksdagen fäller försvarsminister Hultqvist avgår Stefan Löfven, samtidigt som han nu utlovat en höjd försvarsbudget. Från alliansens särintresse har nu försvarspolitiken gått till regeringsfråga…

Det sker fra tid til anden at debatten om hvorvidt EU har behov for sit eget forsvar genoptages. Konceptet om et fælles europæisk forsvar er lige så meget et mareridt for skeptikerne, som det er en våd drøm for føderalisterne. For hver en føderalist som mener, at et fælles europæisk forsvar er præcis hvad EU mangler for at øge sin indflydelse i verden, er der dem i London, Washington og andre steder, som mener, at konceptet er en unødvendig rival til det allerede eksisterende NATO-samarbejde…

Det er tydeligt, at tyskerne er villige til at gennemtvinge en omfattende integration af mindre landes forsvar under sit eget – uagtet om andre magter på det europæiske kontinent er indforståede hermed. Projektet blev for første gang fremlagt i ’The Framework Nations Concept’ og omhandler oprettelsen af et netværk af mindre europæiske hærenheder under Bundeswehr. Hele Rumæniens forsvar vil naturligvis ikke blive underlagt de tyske generalers befaling, Tjekkiet vil ej heller reduceres til en afdeling under det tyske Bundeswehr, men i de kommende år vil nogle af landenes mest professionelle brigader blive underlagt tysk kommando.

De følger i fodsporene på to hollandske brigader, som allerede er blevet underlagt tyske enheder. Her er der tale om at Holland har overgivet to ud af sine tre brigader, hvilket efterlader landet med et amputeret forsvar og uden evne til at deltage i tunge militære operationer uden tyskernes tilladelse. Holland har med andre ord krydset floden Rubicon ved at overgive landets mest vitale hærenheder. Vil det stoppe her? Läs artikel

Ryssland är redo att samarbeta med alla neutrala länder runt Östersjön. Det meddelade landets president Vladimir Putin, som på besök i Finland diskuterade militärövningar och miljöfrågor med kollegan Sauli Niinistö.

Finnarna är ett vänskapligt folk. Det intrycket fick åtminstone Rysslands president Vladimir Putin när hans kortege rullade fram till hotellet i Punkaharju.

”Många vinkade vänligt. Jag skickar dem hälsingar genom medierna”, säger han på presskonferensen efter mötet med finske kollegan Sauli Niinistö.

De bägge presidenterna diskuterade såväl bilaterala frågor som internationella aktualiteter –bland annat den spända situationen i Östersjöområdet. Putin menar att den rysk-kinesiska militärövning som den 23 juli inleddes i Östersjön vare sig är en maktdemonstration eller en varning.

”Det är ett stort strategiskt samarbete, såväl politiskt som militärt och ekonomiskt. Flera militärövningar kommer att ordnas med Kina såväl på land som till sjöss. Det är en stabiliserande faktor i hela världen. Inga tredje länder ska känna sig hotade. Vi håller alltså inte på att skapa militärblock eller allianser”, säger han enligt YLE.

Under samtal om situationen i Ukraina efterlyste Niinistö ett vapenstillestånd. Vad Putin ansåg om förslaget är oklart. Diskussionen om en annan oroshärd som Niinistö ville dryfta fick anstå till senare. Läs artikel

Enligt Säkerhetspolisen innebär outsourcing/utkontraktering av verksamheter som hanterar skyddsvärd information en ökad säkerhetsrisk. Säkerhetspolisens erfarenhet är att myndigheter missar att ställa rätt krav på leverantörer och att säkerhetsskyddsavtal är så allmänt hållna att de är svåra att följa upp.

Säkerhetspolisen uppger också att de får fler och fler förfrågningar från myndigheter som avser att utkontraktera verksamheter utomlands. Det här är allvarligt. Ett gott hushållande av våra gemensamma medel får inte ske på bekostnad av rikets och människors säkerhet. Därför avser regeringen att begränsa möjligheterna att utkontraktera skyddsvärd information.

En utredning är redan tillsatt i mars 2017 i syfte att kartlägga behovet av och föreslå förebyggande åtgärder, t.ex. tillståndsprövning innan utkontraktering får ske av säkerhetskänslig verksamhet. Regeringen aviserar i dag att regeringen kommer att sätta skarpare gränser för vad som ska vara möjligt att utkontraktera. Därutöver kommer regeringen ge Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att ta fram en förvaltningsmodell för samhällskritisk verksamhet som hanterar mycket hög skyddsklassad information. Ambitionen är att skapa en säker itdrift i säkra utrymmen (insourcing). Läs promemorian

Valgkampen er i gang, og Forsvaret er gjenstand for debatt. Det er naturlig, gitt det endrede trusselbildet og tidvis uklare signaler fra vår viktigste allierte. Forsvaret av Norge opptar folk, men fokus så langt har vært mest på budsjett, baser og struktur. Men vi glemmer å diskutere det mest grunnleggende, nemlig hva slags trussel Forsvaret skal forsvare oss mot.

Hvordan bør Forsvaret skrus sammen for å forhindre krig, avskrekke Russland, og kunne respondere alene og med allierte?

Disse basale spørsmålene må besvares før myndighetene kan ta fornuftige avgjørelser om lokalisering, våpentyper, personell og avdelinger. Stadig flere partier slutter seg til målet om å bruke to prosent av bnp på Forsvaret, slik regjeringen har forpliktet seg til i Nato. Om vi ikke har en klar formening om premissene, er faren stor for at vi bygger et forsvar som ikke er optimalt, og i verste fall irrelevant for de potensielle truslene vi står overfor…

Primærformålet med Forsvaret må være å unngå at vi havner i en slik storkrig. Det betyr at vi må tenke nøye gjennom hvordan Forsvaret kan forsvare oss på en troverdig måte, uten samtidig å virke unødig truende på Russland. Det norske Forsvaret kan som en del av Nato bidra til sikkerhet og stabilitet i hele Europa, slik vi nå gjør i Baltikum og andre steder. Natos viktigste rolle må være å kunne løse kriser, dersom de oppstår, uten at de eskalerer til full krig.

I Norge må Forsvaret bidra til at mindre hendelser eller provokasjoner ikke eskalerer ut av kontroll…

Forsvarets klassiske målsetning om å «opprette en Artikkel 5-situasjon», altså sørge for at vi kvalifiserer til alliert støtte, vil derfor neppe være en klok taktikk i slike situasjoner. Forsvaret må kunne respondere på militære provokasjoner i hele landet, men kanskje spesielt ved viktige økonomiske og politiske sentra, og ved kritisk infrastruktur.

For å få til det må vi imidlertid først bli enige om hva Forsvaret skal prioritere å forsvare – og hvordan det skal gjøre det. Läs artikel

Anm:  Karsten Friis, Seniorrådgiver, leder for forskningsgruppen for sikkerhet og forsvar

En stor majoritet i FN beslöt den 7 juli att anta en konvention som förbjuder kärnvapen. Det är på tiden. Sedan länge är biologiska (sedan 1972) och kemiska (sedan 1992) internationellt förbjudna. Men det är kärnvapenhotet som är störst, ett av de största hoten mot mänsklighetens fortlevnad vid sidan av klimathotet.

De stora kärnvapenmakterna USA och Ryssland respekterar visserligen provstoppsavtalet och de har genom åren minskat sina arsenaler – men de moderniserar och utvecklar sina kärnvapen. Övriga sju kärnvapenstater, till exempel Kina, Indien och Pakistan, inte är overksamma. Nordkorea strävar ivrigt att nå full kapacitet…

Ett förbud är inte realistiskt, säger kärnvapenstaterna som inte önskar någon förändring. De svenska Moderaterna anser att förbudet är ”tandlöst”, förklarade den utrikespolitiska företrädaren Karin Enström. Så kan man ju cyniskt säga – men har förbuden mot biologiska och kemiska vapen varit tandlösa? Tvärtom har Syriens användning av kemiska vapen väckt protester och ingripanden. USA och Ryssland har varit eniga i sitt motstånd…

Det är inte ”tandlösheten” som är problemet för Moderaterna (och sannolikt för resten av Alliansen). Problemet är Nato. Användning av kärnvapen i yttersta nödfall, till och med rätten att slå till först, ingår i Natos grundstrategi…

I all sin bräcklighet och brist på tvingande makt (förbudet binder endast de stater som ansluter sig) är ändå kärnvapenförbudet den enda moraliskt försvarbara åtgärden. Andra internationella konventioner har tidigare setts som ”orealistiska” men de har efterhand fått en övertalningskraft. Detta borde också ske med kärnvapenförbudet. Läs  artikel

ÖB general Micael Bydéns anförande rörande Transportstyrelsen vid pressträff i Rosenbad den 24 juli 2017.

”Frågan om Transportstyrelsens hantering av sekretessbelagd information har också påverkat Försvarsmakten. Vi ser självklart allvarligt på det inträffade. Information som omfattas av sekretess ska aldrig komma på avvägar. För Försvarsmaktens del handlar det inträffade om vissa uppgifter kring fordon och kvalificerade skyddsidentiteter. Det militära fordonsregistret omfattar alla Försvarsmaktens fordon. Registret som har högt skyddsvärde hanteras av Försvarsmakten. Information om den absoluta huvudelen av Försvarsmaktens fordon finns därför inte hos Transportstyrelsen och har därför inte röjts.

Däremot finns det ett begränsat antal fordon som återfinns både i det militära fordonsregistret och i Transportstyrelsens vägtrafikregister. Försvarsmaktens bedömning är att det uppstår en risk om information om dessa fordon kommer i orätta händer. Den risken kommer kunna omhändertas. Möjligheten att kunna ha skyddade identiteter är en förutsättning för oss att kunna lösa vårt uppdrag. Förvarsmakten har, sedan vi informerades av Säkerhetspolisen i februari 2016, vidtagit åtgärder. Vår bedömning är att det som skett på Transportstyrelsen inte märkbart påverkat försvarsunderrättelseförmågan.

Avslutningsvis: Försvarsmaktens samlade bedömning är att det som skett är en allvarlig händelse. Men med det vi vet i dag och med de åtgärder vi vidtagit har det här inte haft någon påtaglig påverkan på Försvarsmaktens samlade operativa förmåga. ” Läs anförandet

Nu gäller det att hålla samman och vakta vad vi ha både av materiellt och andligt gott.

Det är goda dagar för fredsbrytare och inbrottstjuvar. De ha icke blott fått nya vapen, de ha skaffat sig ny rätt. Inbrott har blivit ”tillvaratagande av deras heligaste intressen”.

Överfall mot andra folk eller åtminstone anskaffning av nödvändiga råvaror har blivit ”en helig mission”. Det kallades vedstöld förr i tiden. För oss i Sverige är orätt ännu orätt – men jag kan icke neka till att det icke alltid varit så. Staterna ha sina slyngelår.

När vi nu samlas kring vår flagga, samlas vi kring den som en rättens och frihetens symbol. Visserligen är den ej så gammal, att dess minne går fram till bondemaktens stolta dagar. Den var även den en herremaktens symbol, en krigsflagga i sin tillkomst. Men sedan 130 år är den en fredsflagga, ett föredömets symbol i världen. Nu arbeta vi under den på jorden, på havet, i skogen, i fabriken och förtjäna vårt bröd genom hederligt arbete.

Detta kan vara bekymmersamt nog utan att därför skaffa sig andra bekymmer. Men vår handel går ännu väl, vårt arbetets produkter avsättes i fjärran länder. Det låter underligt, när världshandeln nästan är slut och i varje fall är nere i en tredjedel av 1929. Men vi arbeta väl och samvetsgrant och vårt arbete vinner erkännande.

I Nordens länder gå vi fria från den vidskepelse, som följer med nöden och som härjar i andra länder.

Hos oss är flaggan en fredssymbol. Nordens folk äro väl styrda och byggda på urgammal bondegrund. Vi har intet behov av några nya läror. Vi äro intet i behov av envälde enligt den läran, att den statschef är stor, som av egen maktfullkomlighet kan förklara krig utan att fråga dem till råds, som skola utföra krig. Läs talet