Russland og USA: Det umulige partnerskapet i kampen mot IS , Joakim Brattvoll og Julie Wilhelmsen, Aftenposten

I perioden etter 11. September 2001 var USA og Russland allierte i kampen mot terrorisme. Nå fremstår samarbeid mot Den islamske staten (IS) som umulig. Hvordan ble det slik?

18. juni skjøt USA ned et syrisk fly over den strategisk viktige byen Raqqa i Syria. Begrunnelsen var å beskytte USA-allierte styrker på bakken, som angivelig ble angrepet av syriske regjeringsfly. Russland svarte med å kalle hendelsen for en «aggressiv» handling, og dagen etter uttalte det russiske forsvarsdepartementet at landet har valgt å si opp varslingsavtalen med USA…

I september 2016 inngikk partene en avtale om å opprette et felles senter for kontraterror i Wien, der de sammen skulle identifisere legitime mål og koordinere bombingen. Kanskje var det et overambisiøst prosjekt. Bare en måned senere suspenderte USA all dialog med Russland for å få til en våpenhvile i Syria. Deretter søkte Russland å koordinere med Tyrkia og Iran i stedet. Kollapsen i samarbeidet om Syria var et faktum. Läs artikel

Regeringens politik för Sveriges internationella insatser – ingen gränsdragning mot stormaktsinterventioner, Lars-Gunnar Liljestrand

Regeringen lämnade den 22 juni till riksdagen en skrivelse om den samlade politiken för civil- och militär krishantering. I skrivelsen sägs att ambitionen är att vi skall vara en stark aktör som tar vårt ansvar för internationell fred, säkerhet och utveckling.

Regeringen slår fast betydelsen av att internationella uppdrag sker genom FN:

”FN utgör den centrala arenan för Sveriges arbete med globala utmaningar. Förutom att ge stöd till och delta i FN:s fredsfrämjande verksamhet, har Sverige varit aktiv i arbetet med att tydligt sätta fredsbyggande och konfliktförebyggande på FN:s agenda.” FN-stadgan och folkrätten anges som ”grundläggande rättesnöre”.

En annan grundsten är vår alliansfrihet:

”Militära insatser är en del i Sveriges samlade engagemang. Militär alliansfrihet, stärkt nationell militär förmåga och fördjupade militära samarbeten syftar till att skapa förutsägbarhet och stabilitet i vårt närområde såväl som i vår omvärld.”

Läs mer

Tröskelförsvar – en jämförelse mellan svenska och finska förmågor, Anders Åkermark, Försvarshögskolan

Uppsatsen syftar till att jämföra svenska och finska förmågor rörande ett tröskelförsvar. Tröskelförsvaret bygger på strategin om anti-access/area denial, översatt till tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar. Tillträdesförsvaret syftar till att hindra en överlägsen motståndare att få tillträde till ett operationsområde och kontrollbestridande försvar syftar till att förneka motståndaren kontroll över operationsområdet i händelse av en väpnad konflikt.

Jämförelsen visar att Sverige har en tyngdpunkt i tillträdesförsvaret baserat på förmågan att möta en motståndare tidigt med sin offensiva undervattensförmåga, smyganpassade korvetter och flygburen sjömålsrobot. De brister som finns i Sverige utgörs främst av avsaknad av långräckviddig markattackförmåga samt förmågor i det kontrollbestridande försvaret. Finland har å andra sidan sin tyngdpunkt i det kontrollbestridande försvaret då de alltjämt har förmåga till markbaserad långräckviddig sjömålsbekämpande förmåga samt ett defensivt undervattensvapen i form av sjöminförmåga. Detta är förmågor som Sverige avvecklat sedan 2000-talets inledning. Finlands brister är i tillträdesförsvaret där den offensiva undervattensförmågan saknas helt samt det begränsade antal plattformar som kan verka framskjutet mot sjömål. Uppsatsen visar också att indelningen av tillträdesförsvar och kontrollbestridande försvar är en bra modell för att analysera nationers försvarsförmågor. Läs upppsatsen

President Niinistö: EU måste stärka sig självt, vasabladet.fi

Europeiska unionen måste själv ta initiativet och bli starkare, säger president Sauli Niinistö. I ett tal på ett seminarium i S:t Michel i dag sade Niinistö att EU behöver bli starkare av flera orsaker…

Niinistö lyfter upp osäkerheten i de transatlantiska relationerna som den största förändringen. Han sade att det finns mycket osäkerhet och frågade sig om EU har en tydlig och självständig roll eller om unionen ses som en spelbricka.

– Europeiska unionen måste självständigt stärka sig mycket för att vi inte ska vara som en schackbrädets bonde, utan som en drottning, sade Niinistö. Läs artikel

Aurora 17 övningsplan, Försvarets Forum 03/2017

Scenariot är en eskalerande väpnad konflikt i vårt närområde där Sverige utsätts för ett strategiskt överfall och Försvarsmakten ska försvara svenskt territorium. Målet är att höja Försvarsmaktens samlade förmåga att möta en kvalificerad motståndare och framförallt att använda stridskrafterna tillsammans. – Den över tiden försämrade omvärldsutvecklingen tydliggör att Sverige måste ha förmågan att snabbt kunna möta olika händelseutvecklingar. Det är bland annat därför vi genomför Aurora 17. Under övningen bygger vi ett starkare försvar. Vi ökar här den samlade försvarsförmågan – att möta ett väpnat angrepp mot Sverige, säger Thomas Karlsson. Övningen inleds med förberedelser över hela Sverige och mottagande av utlänska deltagare. Krigsförband, ledningar och myndigheter förbereder sig. Det handlar om att säkerställa ledningsförmågan, öka samordningsfunktionen och uthålligheten. Värdlandsmoment genomförs i Göteborg med personal, utrustning, fordon och övrig materiel som ska integreras i de svenska förbandens struktur för att kunna ledas av svensk personal.

Läs mer

Minister of Defence Jussi Niinistö at The Alliance of Conservatives and Reformists in Europe ACRE) Seminar in Helsinki, defmin.fi

…It has not been necessary for Finland to revise current policies. The primary task of the Finnish Defence Forces continues to be the defence of own territory. Out territorial defence system has proved to be a well justified solution and we shall develop it further in the future. We are also committed to maintaining general conscription and defending the entire country. Our defence solution has proved enduring.

Although there has been no need to change the basic guideline we, too, have had to respond to the changed situation. Intensified military activity close to our borders and the difficulty to foresee developments in the security environment require us to have better readiness than before. We continue to further that for example by legal measures and increased resources.  Based on the system of general conscription, the Finnish Defence Forces train annually over 21 000 conscripts and about 18 000 reservists in reservist training. In addition, through voluntary national defence about 28 000 reservists receive training on the annual basis. In recent decades, elsewhere in the world the trend has been from general conscription to selective conscription or a professional army.

Läs mer

Viceamiral Rosenius och begreppen, Per Blomquist

Frank Rosenius vill ha debatt om den gamla goda devisen ”ÖB:s sega gubbar” och om den otydliga begreppsapparaten.Han anför:

”Min synpunkt på ÖB:s sätt att uttrycka sig, när det gäller operativ inriktning med nu befintliga resurser, är att det i det av ÖB skrivna förordet i doktrinen blandas ord/uttryck som ’tröskeleffekt’, ’motståndaren [måste] snabbt kunna mötas’ och ’uthålligt motstånd’ med ’undvika att förlora kriget’. Målsättningen för våra försvarsansträngningar är således att inte förlora – vilket på normal svenska torde tolkas som att ’ta inga risker, spara på resurserna’.”

Det var en skicklig tolkning av ”ÖB:s sätt att uttrycka sin operativa inriktning”. Denna tolkning stämmer väl överens med en indirekt defensiv strategi och rimmar väl både med militär alliansfrihet och ett krigsavhållande försvar. Nils Sköld grundade sin uppfattning – under 1980-tal – på den tidens moderna robotteknik parad med en analys av det politiska och militära strategibegreppet. Han blev hånad med uttrycket att ”så många sega gubbar finns inte”. Han bemötte kritiken med sakliga argument. Han hade bland annat studerat Jugoslaviens partisanstrategi.

Läs mer

Minister of Defence Jussi Niinistö at the Security Seminar in Stockholm, defmin.fi

I am happy to be able to start with a few current political guidelines, since the Finnish Government Report on Defence or so called “Defence White Paper” was approved last week by the Finnish Parliament. The Defence Report’s key goal is to ensure that Finland’s defence capability meets the requirements of the ever more challenging security environment…

As stated, cooperation is needed in the Arctic between states and civil/military officials. On the military side, it is important at least from an unintentional crises and accident prevention perspective. This is also important to do with Russia and also in the Baltic Sea area. I think everyone wants to prevent this kind of events to the last.

Due to the change in the security situation in our close vicinity, the demands on defence and cooperation have grown. Finland both strengthens her national defence and intensifies international defence cooperation as a militarily non-aligned country. Defence cooperation is important to Finland’s defence capability. It also enhances deterrence and improves the chances of receiving political and military assistance when needed. Peacetime cooperation lays the foundation for cooperation during crises. Today, Finland has signed the documents for joining the UK-led Joint Expeditionary Force (JEF). JEF is one of the important parts of our defence cooperation network. I am glad, that also Sweden has today joined the cooperation. Both Sweden and the UK are important partners for Finland and this gives our cooperation yet another dimension. We believe that the cooperation will enhance our national defence capability and deepen cooperation with our partners.

To conclude, I would like to point out two things:

  • Firstly, the military operating environment has changed and it is in a flux. The consequences of this change are estimated to continue for a long time. This will be reflected also in the Arctic region and we need to take that into account.
  • Secondly, the operating environment requires maintaining and developing the national defence capability by all of us. In the case of Finland, this will be supported through enhanced resources, updating our legislation and deepening defense cooperation. Läs talet

Vettig samarbetsform men ingen ersättning för ökade försvarsanslag, ekuriren

Det finns många goda skäl för samarbetet med Storbritannien och andra om resurser för en snabbinsatsstyrka…

Det går inte att med nya samarbeten ersätta förband eller militärteknik som inte finns eller som saknar tillräckligt med övning, ammunition eller transportkapacitet. I Sverige och flera andra länder är försvarsanslagen fortfarande på en nivå som hörde ihop med de långt mindre spända förhållandena i Europa för 15-20 år sedan. Snabbinsatsstyrkor är trovärdiga bara om de ingår i en militär styrka som är välutrustad, bemannad och tränad.

Samarbetet möjliggör att man får mer styrka för samma pengar. Men faktum kvarstår att de svenska försvarsanslagen enligt gällande fempartiuppgörelse mellan S och M – samt C, KD och MP – inte kommer att räcka. Att rätta till detta kommer att kräva mer skattepengar. Det ändras inte heller av ett samarbete med Storbritannien och Finland. Läs ledaren

Flera frågor kring Jef

Sveriges deltagande i den brittiskledda Joint Expeditionary Force (Jef) reser flera frågor, och vi har tidigare ventilerat några på denna sajt. Vi välkomnar samtidigt – och inbjuder till – en debatt om det svenska beslutet.

Den brittiske försvarsministern Sir Michael Fallon säger i en intervju med Dagens Nyheter (30/6) att detta cementerar vänskapen mellan Storbritannien och Sverige. Nu frågas: Är det rimligt för Sverige som stat att inrangeras på ena sidan i en motsättning mellan vänner och (potentiella) fiender? En familjär ”vänskap” kan råda mellan individer, grupper av människor och mellan folk i olika länder. Stater emellan, däremot, bör råda respekt: ni har era intressen, vi har våra intressen. Inte ens Finland och Sverige är vänner, i den meningen att den ena nödvändigtvis ställer upp för den andra i allt och alltid. Vi är goda grannar, kanske också broderfolk. Men bröder behöver inte vara överens i allt och kan till och med hamna i gräl med varandra. Ju fler vänskapliga kontakter vi knyter med människor som bor i Finland (och i andra länder (de baltiska staterna, Ryssland, ja, särskilt de länder som direkt omger oss) desto bättre. Det blir färre konfliktanledningar då, även om vi åsiktsmässigt kan skilja oss åt. Men att den svenska regeringen skulle hysa särskilt vänskapliga känslor för regeringen i London (a special relationship) – kan det få lov att vara annat än munväder?

Enligt en annan rapport  säger Fallon att ”Finland and Sweden can consider the other seven countries [i Jef, vilka alla är Nato-medlemmar] their natural allies”. Hur påverkar detta omvärldens syn på de bägge ländernas alliansfria status? Också den amerikanske försvarsministern har offentligt kallat Sverige en ”allierad”, utan någon markering från den svenska regeringens sida . Hur länge och långt kan sådana anpassningar fortgå, utan att innebörden i vår militära alliansfrihet urlakas? Småstaten måste kunna navigera i osäkra vatten, det är sant, men då gäller det att inte förlora kompassriktningen. Vi hyser en oro för att militära ”samarbeten”, vilka inte har en konkret betydelse för försvaret av svenskt territorium (man sade tidigare ”fosterlandet”), kan äventyra vår nationella säkerhet, inte stärka den.

Den brittiske försvarsministern säger vidare att Jef ska vara beredd ”to conduct more minor military missions” och kunna genomföra ”military operations anywhere in the world”. Nato och EU har alldeles för byråkratiska och långsamt verkande organisationer, enligt Fallon. Jef ska kunna sättas in mycket snabbare och smidigare. Men det framgår inte om insatsstyrkan måste invänta ett FN-mandat eller om den tänker handla helt på eget ansvar. Sir Michael tillägger: ”Whether the problem is in Tripoli, Beirut or Rwanda, and whether it be a British, Dutch or Norwegian plane that is deployed, the forces of the other countries may join in.” Hur stämmer detta överens med den svenska försvarsmaktens reorientering mot den egna nationen? Har Sverige verkligen råd att ingå i Jef?

Här finns åtskilligt att klara ut.

A Framework Agreement signed between Finland and Germany, valtioneuvosto.fi

Finnish and German defence ministers signed a Framework Agreement on bilateral defence cooperation in Brussels today.

Promoting already on-going projects and recognising cooperation opportunities provide the basis for developing bilateral defence cooperation between the two countries. The areas listed in the Framework Agreement cover a wide range of defence cooperation such as political dialogue, capabilities development, exchange of information, cooperation within international organisations, research, and materiel cooperation. A framework agreement is not legally binding; it emphasises the political-level commitment of the parties to deepen cooperation.

In addition to the Framework Agreement, Finland signed today a separate Letter of Intent (LoI) on participation in the work of the Framework Nation Concept (FNC) led by Germany. The goal of the framework nations is to develop multinational European capabilities and build formations for the needs of, for example, crisis management. Framework nation cooperation is also a strong element in the defence cooperation between Finland and Germany, complementing existing cooperation with regard to operations, training, defence materiel, and so on. Läs pressmeddelande

Finland och Tyskland fördjupar försvarssamarbete, hbl.fi

Försvarsminister Jussi Niinistö (NA) och Tysklands försvarsminister Ursula von der Leyen undertecknade ett ramavtal om samarbetet under Natos utrikesministermöte i Bryssel. Det planerade samarbetet berör en rad frågor, bland annat informationsutbyte, forskning och materielsamarbete.

Niinistö undertecknade även ett annat ramavtal som gäller Finlands medverkan i den tyskledda ramstatsgruppen. Gruppens mål är att utveckla multinationell europeisk kapacitet och skapa trupphelheter för till exempel krishantering. Läs artikel