Redaktionen

Donald Trump förnekade sig inte. Nato har väntat och våndats i månader. När presidenten till slut dök upp på toppmötet läste han lusen av övriga stats- och regeringschefer och kallade försvarsutgifter på två procent av BNP ett ”minimum”…

Presidenten slutade sin salva med att långvariga och ”kroniska betalningsförsummelser” innebär att även en BNP-andel på två procent är otillräckligt för att nå önskvärd militär kapacitet.

– Vi måste uppväga de många förlorade åren.

När presidenten var klar kunde man höra en knappnål falla. Det här var precis det alla hade fruktat, dessutom i ett offentligt anförande inför öppen ridå. Ingen kan nu ta miste på vad som är sagt. Läs artikel

Efter att som presidentkandidat kallat Nato för en förlegad organisation kunde president Donald Trump ha gjort det som amerikanska presidenten brukar göra; betona försvarsalliansens säkerhetsgarantier, artikel 5, Natos kärna.

Men Donald Trump lät bli.

Istället läxade han upp sina Natoallierade för att de inte satsar tillräckligt mycket pengar på försvaret.

– 23 av 28 länder betalar ännu inte det de borde betala. Det här är inte rättvist för människorna och skattebetalarna i USA, dundrade Trump i sitt tal…

Istället konstaterade han att två procent är ett minimum och menade att flera Natoallierade är skyldiga amerikanerna pengar…

Men faktum kvarstår, president Donald Trump valde i samband med sitt första besök i det splitternya Natohögkvarteret i Bryssel att leverera en salva och struntade i att bekräfta säkerhetsgarantierna.

Det är utan tvivel ett hårt slag i ansiktet för Nato som hoppats på ett starkt stöd av Trump…

President Trump besök i Natohögkvarteret lämnade inte bara flera obesvarade frågor utan också en försvarsallians som är mer splittrad än någonsin tidigare.Läs artikel

USA:s tydliga stöd till Sverige har inte kopplats till några krav på svenska motprestationer. Det säger försvarsminister Peter Hultqvist (S) till DN i en intervju på väg hem från Washington.

– Mötet med Mattis var ett oerhört stabilt möte. Det var klara ståndpunkter som vi var överens om, det var klara markeringar om hur vi ska gå vidare. Det var inget darr på manschetten, om man säger så. Jag har fått ett mycket gott intryck av Mattis. Det var en bra diskussion: väldigt okomplicerat och rakt. Och vi skrattade lite grand på mötet, det blev något skämt…

– Beskedet från Mattis om stöd till Sverige är bra. Men man ska också komma ihåg att sannolikheten för ett angrepp i vår del av Europa är fortfarande att betrakta som låg.

Finns det några krav på motprestationer?

– Jag har aldrig från amerikansk sida upplevt några direkta krav på vare sig det ena eller andra. Däremot är vi överens om vikten av att man ökar den militära förmågan…

Regeringen säger att ni bedriver en alliansfri politik medan USA ser Sverige som allierat, är det inte en motsättning?`

– Nej, vi är militärt alliansfria och inte med i någon militär allians. Våra samarbeten bygger på avtal med andra länder där vi själva tagit olika suveräna beslut. Men vi lever också i en värld där man i dag inte kan lösa alla problem själv, utan man måste vara med i större nätverk och i en större gemenskap. Läs artikel

President Mauno Henrik Koivisto avled på Snellmansdagen, som är finskhetens dag. Han avled samma år som Finland firar hundraårsjubileet av sin självständighet. I president Koivistos liv kristalliseras det självständiga Finlands historia.

I dag hör Finland till de mest framgångsrika länderna i världen, vare sig man ser till det materiella välståndet, utbildningens kvalitet, lyckligheten, förtroendet för förvaltningen eller respekten för de mänskliga rättigheterna. I denna framgångssaga var Mauno Koivisto både ett vittne och en aktiv aktör.

Som människa förverkligade Mauno Koivisto den finländska drömmen. Han föddes i ett arbetarhem, gick ut folkskolan och började sedan arbeta. När vinterkriget bröt ut sökte han sig som 16-åring till en släckningsenhet. I fortsättningskriget försvarade han redan landet med vapen i hand, mot slutet i jägarkompaniet i 1:a divisionen under Lauri Törni. Läs talet

Mauno Koivisto tog ledningen inom utrikespolitiken vid en tid då det kalla kriget skärptes. Ett gott omdöme och återhållsam vishet var hans svar på situationen. Det fanns ingen anledning att återuppfinna de utrikespolitiska riktlinjerna, eftersom den traditionella linjen gav gott om spelrum för flexibla tillämpningar.

Utfallet av de svåra åren kom till synes när Förenta staternas och Sovjetunionens ledare valde att mötas i Helsingfors. När allt sedan hände slag i slag i början av 1990-talet och nya möjligheter öppnades, var Koivisto inte sen med att ta vara på dem. I slutet av Koivistos period som president var Finland starkt med i Europa och i västvärlden samtidigt som landet hade ett välbalanserat och jämlikt förhållande österut. Det var en god grund att bygga på. Läs talet

Allan Widman (L): Herr talman! Det betänkande som försvarsutskottet nu har tagit till kammaren handlar om den viktigaste länken i det svenska militära försvaret, nämligen dess personal.  Det är snart sju år sedan denna kammare beslutade att vilandeförklara totalförsvarsplikten i Sverige, herr talman. Det gjorde vi år 2010. Så här i efterhand är det rätt många som uppfattar det beslut kammaren då tog som ett – ursäkta uttrycket – osedvanligt korkat beslut. Men det ska sägas att vi åren innan plikten avaktiverades hade en situation som präglades av att långt fler ville göra värnplikten än vi kunde bereda plats för, herr talman.  Det är nog en god svensk konstitutionell praxis att föredra frivillighet framför tvång mot medborgarna. Det brukar kallas proportionalitetsprincipen. Ganska snart blev dock bilden av övergången till frivillig personalförsörjning att vi i och för sig lyckades rekrytera en hel del soldater och utbilda dem – men inte behålla dem.

År 2014 gjorde försvarsutskottet en egen, oberoende uppföljning av bemanningssituationen i den då fyra år gamla insatsorganisationen. Det visade sig ganska tydligt att vi inte lyckades att på frivillig väg rekrytera mer än i stort sett hälften av de soldater vi behövde.  Läggas till detta kan också att värnplikten innan den avaktiverades underminerades av en lång rad regeringar – de flesta faktiskt socialdemokratiska. På 1990-talet avskaffade vi repövningarna, vilket innebar att när en soldat väl var utbildad och lämnade regementet för muck skulle han eller hon aldrig mer komma tillbaka. Krigsförbandsövningarna fanns nämligen inte längre. Tidigt på 00-talet avskaffade vi både plutonsbefäls- och kompanibefälsutbildningarna, och under de sista åren med plikt – som då omfattade bara 10 procent av den manliga årgången – var bevakningssoldat den viktigaste befattningen bland de värnpliktiga. Det var en utbildning som inte ens kvalificerade till tjänstgöring i internationella insatser. Vad lär man sig då av detta? Jo, herr talman, det finns ett gammalt gott uttryck som lyder: Ingen idé är så god att den inte kan förstöras under implementering. Det är nog viktigt att vi nu, när plikten åter är aktiverad genom regeringsbeslut våren 2017, erinrar oss just detta: Alla reformer har förutsättningar att gå snett i olika riktningar. Jag hoppas att både regeringen och Försvarsmakten som myndighet nu närmar sig ett system som ska bestå av både plikttjänstgörande personal och frivilliga med största ödmjukhet. Det är väl inte minst mot den bakgrunden jag ändå måste uttrycka att det är anmärkningsvärt att regeringen väljer att inte förankra beslutet om aktiverande av värnplikten i Sveriges riksdag, bland Sveriges folkvalda. Läs protokollet

– Dette er viktig for Norge, å vise at vi er med på å ta felles ansvar i NATO, sier Søreide til NTB.

Onsdag dro hun til Rena leir for å ta avskjed med soldatene og inspisere utstyret som skal til Litauen, deriblant ni stridsvogner, fem hypermoderne CV90 kampvogner, to stormingeniørvogner og to panservogner. Det er første gang det norske forsvaret deltar med slikt utstyr i en internasjonal operasjon. Besøket på Rena fant sted dagen før det ekstraordinære NATO-toppmøtet i Brussel…

– Dette er ingen øvelse, konstaterer hærsjef Odin Johannessen, som i likhet med Søreide mener det er svært viktig at Norge viser vilje til å forplikte seg overfor NATO.

– Vi er et lite land med begrensede ressurser, men vi kan ikke derfor si at vi ikke kan bidra. Vi må delta når vi blir bedt om det og vise at vi er en solid og pålitelig alliert, sier han. Läs artikel

Med flertalet före detta östblocksländer som medlemmar i Atlantpakten ett par decennier efter kalla krigets slut har gränsen mellan Nato och dess huvudmotståndare Ryssland förlängts dramatiskt, påpekas i denna översiktsartikel från tyska Der Spiegel. Detta har lett till krav, särskilt från amerikanskt håll, på snabb militär upprustning av de europeiska Nato-länderna. Spiegel-artikeln belyser, ur ett kritiskt perspektiv, vad som döljer sig bakom militärutgifterna på ömse sidor om den nya gränsen.

How Can NATO Best Address the Russian Threat? SpiegelOnline

With fears growing over potential Russian aggression in Europe, NATO is once again promoting a strategy of deterrence. But is higher military spending in response to the world’s crises the right answer?…

The situation today is altogether different. The NATO staffer points to northern Norway at the top of the map and then moves to the right, across the Baltic Sea to the Baltic states, Poland and, finally, down to Romania, Bulgaria and Turkey. It is an enormously long line stretching from the Arctic Circle to the eastern reaches of the Black Sea. Such is the external borders of the NATO alliance today – and it is a difficult one to defend…

In 1967, then-Belgian Foreign Minister Pierre Harmel drafted a paper for NATO in which he implored all member states to improve their relations with Moscow. But he also noted that this could only work if the alliance was able to simultaneously demonstrate its military strength. Today, the paper is seen as a model for the kind of détente that is currently necessary between the East and the West. Läs artikel

Ukrainian and American seamen will be joined by colleagues from Britain, Belgium, Bulgaria, Greece, Georgia, Italy, Canada, Lithuania, Moldova, Germany, Norway, Poland, Romania, Turkey, France and Sweden. The theme of Sea Breeze-2017 is a multinational maritime security operation in a crisis region.

The exercise, scheduled for July 2017, will be preceded by training courses for Ukrainian sailors led by foreign experts. There will also be phases of operational planning without the engagement of forces, which will allow the naval command headquarters to enhance its readiness to conduct the active phase of the international manoeuvres. Läs artikel