En klar majoritet av svenska folket är för en allmän värnplikt och för att hela landet skall försvaras.
En yrkeskår har dock hela tiden varit om inte uttryckligen emot värnplikten så i alla fall ställt sig skeptisk till den. Det är det svenska Officersförbundet. I ett uttalande säger Officersförbundet om personalutredningen (som bygger på fortsatt yrkesförsvar kompletterat med pliktuttagna) att man accepterar ”i huvudsak utredningens bedömningar och förslag eftersom det behövs för Sveriges försvarsberedskap. Men förbundet vill, i likhet med personalförsörjningsutredningen, poängtera att personalförsörjningen av det militära försvaret även fortsättningsvis ska bygga på frivillighet så långt Försvarsmaktens rekryteringskraft medger.”
Officersförbundet ger här uttryck för en snäv professionell och inskränkt facklig syn på försvaret. Det är yrkesarmén som är viktigast, och det är yrkesarmén som har kompetensen.
I förbundets uttalande saknas den avgörande aspekten för försvaret som är folkförankringen och svenska folkets försvarsvilja. En yrkesarmé kan aldrig försvara hela landet och den kan inte få den djupa folkförankring som ett värnpliktsförsvar har.
Närmandet till Nato och Sveriges deltagande i det 15 år långa kriget i Afghanistan har lett till en professionalisering av försvaret – bort från de värderingar som legat till grund för det nationella försvar vi tidigare hade. Detta nya synsätt lyser igenom i Officersförbundets uttalande.
Förhoppningsvis finns det krafter inom Officersförbundet som anser att folkförsvaret och den allmänna värnplikten vore det starkaste skyddet för vårt land och som kan påverka förbundets hållning i den här frågan.
Det vore olyckligt om försvarsvännerna i vårt land också måste se Officersförbundet som en motståndare till allmän värnplikt.
