Redaktionen

Sveriges nya ambassadör i Finland Anders Ahnlid lämnade in sitt kreditbrev till president Sauli Niinistö på torsdagen, men hann redan förra veckan vara med om en finsk-svensk artilleriövning i Rovaniemi.

– Det gav väldigt bra bild av vad det handlar om ut i fält. Det för oss kvalitativt till en ny nivå i det här samarbetet där våra regeringar och försvarsmakter planerar för att agera tillsammans bortom fredstid, säger Ahnlid…

– Vi har en lång gemensam historia tillsammans och nu ska vi bygga en ny gemensam framtid tillsammans. Vi ska stärka försvarssamarbetet och näringslivssamarbetet, bland annat i informationsteknologi. Slush var ju väldigt bra exempel på vilken kraft som finns i vårt näringsliv i det området och hur de kan samarbeta. Läs artikel

…Sedan FN:s tillkomst har Sverige deltagit i många av organisationens fredsbevarande insatser – de uppgår allt som allt till 120 internationella uppdrag i 60 länder. Under senare år har dockSverige nästan helt valt bort att delta i FN-ledda fredsbevarande insatser och i stället givit företräde åt EU- eller Natoledda insatser – Maliinsatsen är ett undantag, eftersom den leds av FN. FN har synbarligen valts bort som konflikthanterare av diverse svenska regeringar, vilket vi beklagar. Det är då positivt att vi nu kanske återgår till att delta mer aktivt i de FN-ledda insatserna. Vi ser FN som det primära samarbetsorganet för att hantera konflikter och värna fred och säkerhet. En grundläggande förutsättning för internationella insatser ska vara ett tydligt mandat från FN:s säkerhetsråd. Sverige bör efter förmåga, när vi finner starka motiv för det, aktivt delta i insatser inom ramen för FN och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt verka för att stärka dessa organisationers kapacitet. Det är också av vikt att insatserna har tydliga mål och en genomtänkt strategi för att insatserna ska kunna bidra till fred och stabilitet. Internationella insatser får dock inte leda till att vårt eget lands fortbestånd sätts på spel. Därför bör extra medel tillskjutas Försvarsmakten som kompensation för de ekonomiska konsekvenserna av de internationella insatserna. Läs protokollet

Jag har fått uppfattningen att artilleriet inte haft någon särskilt stark ställning inom den svenska armén och att detta förhållande bidragit till att vi idag endast har två artilleribataljoner. Finland som hade egna erfarenheter från kriget satsade på artilleriet på ett annat sätt under det kalla kriget och medan svenska brigader hade en artilleribataljoner (12 pjäser) så hade finländska brigader ett artilleriregemente med två sektioner (24 pjäser). I styrka motsvarande Finlands kårartilleri det svenska fördelningsartilleriet men medan Sverige placerade pjäserna med längst räckvidd, haubits 77, i infanteribrigaderna och äldre pjäser som haubits m/39 och haubits F i fördelningsartilleriet så hade det finländska kårartilleriet pjäser med lång räckvidd (exempelvis 130 K 54 / M-46).
Hur har det kunnat bli så här? Tidigare krig har visat att en mycket stor andel av fiendens förluster orsakats av indirekt eld. Jag tror att en förklaring skulle kunna vara att det är svårt att öva skjutning med indirekt eld samtidigt som manöverförbanden övar. Artilleri- och granatkastareld, även övningsgranater, kräver avlysningar och stora riskområden. Om övningarna för manöverförband och artilleri alltid är skilda åt blir en konsekvens då att manöverförbandens personal inte riktigt förstår nyttan med egen respektive faran med fientlig indirekt eld.

Även vi i hemvärnet berörs av detta. Kompanierna har övningar en tid och plats och granatkastarplutonen en helt annan, det har i alla fall varit så i år. Vi har fått pröva två olika metoder för att integrera hemvärnskompanier med granatkastare i höst. När vi var på Muskö spelades granatkastarplutonen och det sköts inga granater och det fungerar bra när det finns ett stöd för övningsledningen att avgöra om elden skulle ha träffat eller ej. Det är dock ingen typ av övning som jag tror att granatkastarplutonen skulle uppskatta (att bara gruppera och omgruppera men aldrig skjuta). Läs artikel

…Rysslands invasion och annektering av delar av ett annat land, kärnvapenhot och ökad militär- och underrättelseaktivitet har resulterat i en allvarligt förhöjd spänning gentemot västmakterna. Risken för en framtida konflikt av något slag är nu betydligt högre än vad den varit på årtionden, och Sveriges geografi i kombination med vår solidaritetsdeklaration innebär att vi mycket sannolikt kommer att bli delaktiga i en sådan konflikt, oavsett om vi är med i Nato eller inte. Faktumet att Sverige är en strategiskt relevant aktör i relation till en potentiell konflikt innebär att vi är en självklar måltavla…

På försvarsområdet har Sverige mer än halverat sina försvarsutgifter som andel av BNP sedan kalla krigets slut. Den senaste tidens försvarsbudgetökningar är modesta, och Sverige har fortfarande bland de lägsta försvarsutgifterna inom hela EU, trots att vi inte åtnjuter något skydd från Nato som de flesta andra, och att vi har ett av de mer geografiskt utsatta lägena. Anslagen för civilförsvar nästa år är nästan oförändrade trots enorma brister i vår förmåga att bemöta asymmetrisk krigsföring eller storskaliga terrorangrepp…

På samma sätt som Sverige måste återetablera ett trovärdigt territorialförsvar för att möta en ny säkerhetspolitisk verklighet måste polisens prioriteringar, resurser, och organisation, samt lagstiftning, anpassas för en ny verklighet där den organiserade brottsligheten sprider sig. Sverige har länge uppfattats som ett tryggt samhälle, vilket varit en av förutsättningarna för vår ekonomiska framgång. Men vi är på väg attförlora denna komparativa fördel, på grund av att staten har nonchalerat en av sina viktigaste uppgifter, att garantera rikets säkerhet.

Som Hemingway lär ha sagt: ”krig orsakas av oförsvarad rikedom”. Lösningarna på våra säkerhetsutmaningar är relativt enkla. Frågan är om den politiska viljan finns? Läs artikel

Försvarsutskottet stoppar regeringens planer på att sälja ut militär materiel som är operativ i Försvarsmakten. Beslutet togs av en majoritet i utskottet på torsdagsförmiddagen. Främst handlar det om planerad export av Jas Gripen.

– Vi har justerat budgeten för 2017 i utskottet och nu är det försvaret av Sverige som prioriteras framför exportaffärer, säger försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) till SvD…

Tidigare i höst reste Hultqvist till Botswana för att, som en programpunkt, försöka förhandla fram en affär med landet om att köpa det svenska stridsflygplanet. Enligt tidskriften Defence News rör det sig om en försäljning av mellan åtta och tolv plan, värd runt 15 miljarder kronor…

– Med det omvärldsläge vi nu har måste vi vara mera noggranna. Från liberalernas sida har vi överhuvudtaget en mycket njugg inställning till försäljning av betalade och fungerande system. Istället för att minska flygvapnet vill vi vidmakthålla eller till och med öka antalet stridsflygplan, säger Allan Widman till SvD. Läs artikel

Att kunna göra förändringar i terrängen för att skapa fördelar för sig själv eller för att skapa nackdelar för en motståndare kan vara helt avgörande i en konflikt. För att öva detta och andra viktiga förmågor finns nu delar av Göta ingenjörregemente, Ing 2, under en tid på Gotland…

För att få ut bästa effekt rekognoseras stora områden på ön i syfte att identifiera strategiska och bra platser för fältarbeten. Allt i syfte att öka förbandets förmågor inom exempelvis blockering och spärrning av flygfält, fältarbetsdykning, mineringsarbeten, rekognosering av hamnar och vägar, patrullering eller att skapa framkomlighet för andra förband…

− Vi ser fram emot en period som kommer utveckla oss själva men även öka förmågan att försvara Gotland tillsammans med andra förband och myndigheter. Med ett gemensamt mål, att förstärka nationens försvarsförmåga, avslutar Carl-Axel. (bataljonchef Carl-Axel Blomdahl, red anm). Läs artikel

Samlingspariets Orpo och moderaternas Kinberg Batra träffades på onsdagen i Helsingfors.

”Vi måste visa aktivare än förr att vårt transatlantiska samarbete har fördelar för båda parter, oavsett om det gäller ekonomi eller säkerhet”, säger Orpo.

”Sverige, Finland och hela Europa har viktiga roller framåt, inte minst när det gäller säkerheten i och runt Östersjöområdet. Att jag förespråkar ett svenskt Nato-medlemskap är ingen hemlighet, och den frågan känns än mer angelägen i dessa tider. Säkerhet bygger vi tillsammans med andra, bilateralt och multilateralt. Samarbetet med både Finland och Nato är mycket viktigt”, säger Anna Kinberg Batra. Läs artikel