Redaktionen

I den tid och situation där vi håller på och övar oss i att föra någon form av vettig försvars- och säkerhetspolitisk debatt, har det handlat om huruvida ett oberäkneligt Ryssland borde innebära att vi borde göra någonting på ett annat sätt…

Så nu står vi där vi står och märker å ena sidan att själv fortfarande är bästa dräng, att Sverige får oerhört bråttom att återupprusta, att ett militärt samarbete med ett aktivt Sverige är en bättre idé än före det amerikanska presidentvalet och att EU måste definiera vad säkerhetsgarantierna på detaljnivå egentligen innebär…

Hur som helst väljer vi själva vad vi gör i en situation där alternativen kan bli färre.
Brigadgeneralen i avsked Lauri Kiianlinna säger i Ilta-Sanomat (13.11) att det har funnits en illusion om att det finns ett Nato man kan ringa upp och be om hjälp av det. Det finns det inte. Det finns bara nationella styrkor. Läs artikel

I dag, den 14 november, tog statsminister Stefan Löfven emot Ukrainas president Petro Porosjenko som gör sitt första officiella besök i Stockholm…

President Porosjenkos besök utgör ett led i en intensiv ström av bilaterala sammankomster och möten mellan Sverige och Ukraina.

Statsministern erinrade vid en presskonferens efter överläggningarna om att EU enats om ett kraftfullt svar på Rysslands olagliga annektering av Krim och Sevastopol och på Rysslands angrepp på östra Ukraina. Sverige följer med djup oro den förvärrade människorätts-situationen på den olagligen annekterade Krimhalvön. De två ledarna diskuterade hur fred ska uppnås i östra Ukraina och hur landet ska säkra full kontroll över sina gränser.

Statsministern bekräftade att Sverige står vid Ukrainas sida i dessa svåra och prövande tider och kommer att ge allt stöd som går. Läs pressmeddelande

Försvarsmaktens stora övning Aurora 2017, med sina 16 000 deltagare från samtliga vapenslag, kommer bli ett kvitto på Donald Trumps nya säkerhetspolitik. Då man kommer öva värdlandsmottagande, dvs mottagande av förstärkningar och undsättning från NATO, så blir övningen ett kvitto på om USA lyfter sin hand från Sverige och avgående vicepresident Bidens uttryckliga amerikanska stöd till Sverige därmed upphör.

Skarpa minor och sjunkbomber sprängdes, sjömålsrobot 17 avfyrades. För två av Amfibieregementets kompanier har övning SWENEX redan inletts.

Under lördagen var det åter dags för 203.amfibieskyttekompaniets tidvis anställda soldater att ställa in sig för tjänstgöring. Närmare 150 soldater har ställt sina civila åttaganden åt sidan för att tillsammans med övriga förbandet delta i den stundande Marina nationella övningen. Under helgen omgrupperade också sensorpluton tillhörande 17.bevakningsbåtkompaniet till Berga för att också inleda övningen redan under helgen. Läs pressmeddelande

Donald Trump har under sin kampanj åtminstone haft rätt på en punkt, nämligen att Väst- och Centraleuropa inte velat betala för sin kollektiva säkerhet som medlemmar i Nato, eller Sverige, med sina särskilda avtal med bland annat USA, utan åkt snålskjuts på USA…

Riktvärdet för Nato är att medlemsländerna ska satsa cirka 2 procent av BNP på försvaret. Siffran borde rimligen inte vara lägre för Sverige, särskilt om vi enbart ska förlita oss på egen förmåga. Vi är nu på väg mot 0,9–1,0 procent. Den nuvarande försvarsministern Peter Hultqvist gör troligen vad han kan, och gör enligt min uppfattning ett bra jobb, men det finns alltför många som av olika skäl bromsar en möjlig och nödvändig styrketillväxt.

Läget och den ökande osäkerheten efter valet av Trump gör att man borde ta ett rejält omtag i försvarsfrågan, med målsättningen att om fem år satsa minst 2 procent av BNP på försvaret. Läs artikel

…För det första konceptet, benämnt Defensiv tröskel, redogjorde ledamoten Jörgen Ericsson. Innebörden av detta är en prolongering av försvarsbeslutet 2015, men för att innehålla intentionerna i detta krävs en försbudget som utgör 1,2% av BNP. Antaganden som ligger till grund för detta koncept är bl a att ett totalförsvar existerar.

Den militärstrategiska ambitionen innebär en defensiv tröskeleffekt vars mål är att en antagonistisk aktör tvekar och avstår från att iscensätta ett angrepp. Operativt är nyckelorden tidigt möta, skydda egen styrketillväxt, lokal kraftsamling, bevara stridsvärdet, slå en kvalificerad motståndare/ avvärja angrepp med stöd av tredje part samt att återställa ursprungssituationen.

Personalförsörjningen av konceptet bygger på en blandning av frivillighet och plikt där huvuddelen utgörs av pliktpersonal. Grundutbildningen utgör nio-tolv månader och Försvarsmaktens infrastruktur har utvecklats, innehållande ett system för resursspridning. Konceptet innehåller en något förstärkt armé med en kärna av två brigader…

Ledamoten Anders Carell redovisade nästa koncept, Uthålligt försvar, där den strategiska idén ganska utrerat bygger på ett uthålligt motstånd med militär närvaro över ytan, där angriparen påverkas under lång tid och där Sverige ej är beroende av andra makter. Således en mycket tydlig viktläggning vid markstriden.

Den operativa idéns kärna innebär motstånd i hela landet, ett asymmetriskt uppträdande och att påföra motståndaren ständiga personalförluster.

Personalförsörjningen grundas på allmän värnplikt med en grundutbildning på mellan fem-tolv månader. Kärnan i konceptet, markstridsbataljonerna antas ”leva” i femton år.

Försvarsmaktens kärna är femhundra infanteribataljoner och ett Hemvärn med lika många hemvärnskompanier, där varje bataljon har sig underställt ett hemvärnskompani. Bataljonerna med ingående hemvärn kan karakteriseras som ett lätt infanteri men med spetsteknologi inom vissa systemområden. Läs artikel

…Syftet med det svenska styrkebidraget är, enligt propositionen, ”att bistå de afghanska säkerhetsstyrkorna med utbildning, rådgivning och stöd i syfte att konsolidera säkerhetsstyrkornas förmåga att självständigt hantera säkerheten i landet”. I realiteten innebär detta att Sverige fortsätter att under ännu ett år delta i en internationell insats som i grunden har misslyckats. Än en gång skjuts avvecklingen av Sveriges militära närvaro i Afghanistan på framtiden. Vänsterpartiet har tidigare yrkat avslag på propositioner i samma ärende (2014/15:13 samt 2015/16:41) och anser fortfarande att det inte är rätt väg att gå att ställa en svensk väpnad styrka till förfogande i Natos utbildnings- och rådgivningsinsats (RSM). Vi ser insatsen som en fortsättning på den Nato-ledda ISAF-insatsen (International Security Assistance Force), som vi varit starkt kritiska till…

En vitbok om den svenska militära närvaron i Afghanistan skulle vara ett sätt att öppet redovisa för och utvärdera den militära insatsen såväl som Sveriges stöd till polisutbildning, utvecklingsbistånd samt politiskt och diplomatiskt arbete. I synnerhet är det viktigt att utvärdera hur Sveriges olika insatser samverkat med varandra, det som genom åren kallats civil-militär samverkan. En oberoende kommission bör därför tillsättas med uppdrag att ta fram en vitbok om den samlade svenska insatsen i Afghanistan 2002–2014. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna. Läs motionen

Regeringens proposition har kommenterats på denna sajt.

…Även om den svenska armén och övriga ISAF utfört en föredömlig insats måste emellertid ändå en bortre gräns sättas för det svenska engagemanget i Afghanistan. Sverigedemokraterna menar att den gränsen har passerats och att det nu är folkens i Afghanistan skyldighet att själva ta hand om sin säkerhet och sätta motvärn mot talibaner. Eftersom det svenska försvaret därtill har reducerats såväl ekonomiskt som gällande antalet förband innebär internationella engagemang dessutom att vårt eget existensförsvar inte kan planeras eller övas på det sätt som krävs. Varje självständig nation bör emellertid äga ett existensförsvar, vilket vi menar att Sverige idag tyvärr inte gör. Vår primära målsättning bör därför vara att bygga upp ett sådant försvar, kapabelt att möta framtida hot i vårt närområde, istället för ett försvar dimensionerat för insatser på fjärran slagfält till oklart gagn för Sverige. Läs motionen

Regeringens proposition har kommenterats på denna sajt.

Vårt land har både under den tidigare och den nuvarande regeringen tydligt orienterat säkerhetspolitiken i riktning mot ett ökat samarbete med – och därmed också beroende av – USA. Skälen till detta har varit både materiella och politiska. Sverige är idag en av USA:s närmaste säkerhetspolitiska partner i Europa, utan att för den skull vara allierad. Och Sverige baserar sedan 2014 uttryckligen landets säkerhet på de icke-traktatsbundna nära relationerna med USA. Mellan raderna innebär detta att Sverige bygger sitt försvar på att få hjälp i ett krisläge…

Sverige må vara ett skräckexempel för Trumpanhängarna. Men utifrån detta går det inte att dra några slutsatser om vad effekterna blir på de bilaterala förbindelserna på säkerhetsområdet. Då är sprickor och upplösningstendenser inom Nato ett allvarligare hot, eftersom detta direkt skulle påverka situationen i Östersjöområdet och därmed Sveriges säkerhetspolitiska läge…

I bakgrunden finns andra och mer långsiktiga frågor. Fokuseringen på presidentvalskampanjen och den tillträdande administrationen kan skapa intrycket att det är dess framtida handlingslinje som bestämmer allt. Så är det inte. USA relativa maktposition är i stadigt avtagande, något som den egna underrättelsetjänsten visat i sina långsiktiga analyser. Denna maktposition kan USA inte återskapa med retorik, om det överhuvudtaget är möjligt. Det Trump säger sig vilja nystarta är alltså en världsmakt i nedåtgående. Denna inneboende spänning mellan maktpolitiska ambitioner, självbild och faktisk förmåga är ett oroande fenomen som i historien har ökat risken för inre och yttre instabilitet och därmed också för krig.Läs artikel