Vi länkar här till ett blogginlägg 2010 av Lars Gyllenhaal som har relevans för dagens debatt om förvaret.
Blogginlägget:
Välkommen till ett nytt Sverige – ett Sverige utan värnplikt. De främsta anledningarna till att både politiker och allmänheten en dag lär sakna denna plikt rejält är dock vare sig demokratiska, ekonomiska eller nostalgiska.
Jag är medveten om att värnplikten – eller värnrätten om man så vill – nu bara är ”vilande” och alltså inte helt har avskaffats. Men i praktiken har den det, eftersom historien visar att regeringar, särskilt moderna svenska, i regel inte förmår ta försvarshöjande beslut i tid, utan först efter det att krig redan brutit ut.
Sedan har det dröjt flera år till dess att besluten har resulterat i något påtagligt. Exempelvis stod vi under andra världskriget klara att stå emot ett angrepp, alltså med goda chanser att lyckas, först 1944 eller 1945. Samlingsregeringens undfallenhetspolitik (avstegspolitik) var en konsekvens av detta förhållande.
Dagens huvudledare i DN om värnpliktens död är närmast skadeglad. DN: ”Det är sannerligen på tiden. Värnplikten har blivit både gammalmodig och ineffektiv” och ”Nu är det äntligen slut med det”. Läs hela ledaren, printa ut/klipp ur den och spara den för framtiden för att kunna jämföra DN:s ord med hur framtiden blev.
En sak är säker om framtiden: en dag kommer ett rikstäckande svenskt försvar åter att behövas – något som ett svenskt yrkesbaserat försvar aldrig kan bli. Inte ens om det skulle bli världens bästa. Sveriges relativt sett stora yta kan helt enkelt inte värnas av så få personer. Frågan är bara när behovet kommer.