Innehållet i den beramade Bringéuska utredningen har läckt, efter föredragningar som utredningsmannen har gjort på försvars- respektive utrikesdepartementet, och anhängarna av svenskt Nato-medlemskap anser sig genast ha fått ytterligare en sträng på sin lyra.
Mikael Holmström citerar sålunda ett TT-telegram, i vilket en fördel med Nato-medlemskap, enligt ambassadören Krister Bringéus, sägs vara ”att det skulle undanröja osäkerheten kring Sveriges agerande vid en konflikt”. Men för vem är detta en fördel? Knappast för Sverige som då har bundit ris åt egen rygg. Den nuvarande ”osäkerheten” är å andra sidan till nackdel för alla som i sina strategiska bedömningar och sin krigsplanläggning måste kalkylera med att Sverige kan tänkas agera på olika sätt i ett farligt läge.
Detta röjer ett beklagligt förhållande, nämligen att många ledande medlemskapsförespråkare mindre intresserar sig för Sveriges säkerhet än för den så kallade västvärldens, där vi anses ”ideologiskt” höra hemma. Det viktigaste av allt är att Sverige står på rätt sida i en konflikt, inte att vi undgår konflikten. Vi kan nämligen inte, heter det tämligen unisont i ledarkommentarer och på nyhetsplats, undgå en väpnad konflikt, om det skulle bryta ut en sådan i vår närhet. Men detta är ju ren fatalism, som sedan översätts till aktivism.
Sajtens utgivare väntar med att yttra sig om den Bringéuska utredningen, till dess den föreligger. Att redovisningen av argument tillåts ske så oreflekterat som efter läckan, bådar emellertid inte gott för den diskussion som utredningens betänkande borde föranleda.
