Redaktionen

Debatten om anskaffningen av JAS 39E har tagit ny fart sedan Robert Dalsjös debattartikel i förra veckan. Det är ett ämne som jag berörde redan 2012, strax innan beslutet fattades, och som det är nu är anledning att återbesöka. I de dåvarande OS-tiderna sammanfattade jag ett vidmakthållande av JAS 39C istället JAS 39E som om Sverige skulle skicka åldrade och orkeslösa atleter till OS i London för att delta i denna yttersta av idrottsliga landskamper (mellanstatlig väpnad strid är en betydligt allvarligare form av landskamp). Läs blogginlägg

…Att öka Sveriges militära förmåga är nödvändigt. Det är dels en trovärdighetsfråga i förhållande till övriga länder i vår del av Europa, dels avgörande för Sveriges förmåga att kunna leva upp till folkrättens krav på att varje land ska kunna värna sitt territorium. Sverige får inte betraktas som ett land som inte tar det nya säkerhetspolitiska läget på allvar. Under de borgerliga regeringsåren tonade den yttersta politiska ledningen ned de säkerhetspolitiska utmaningarna i vårt närområde. Man ville inte ta till sig den djupare innebörden av den nationalistiska ryska retoriken, den ökade övningsverksamheten eller satsningarna på rustning intill den dag som annekteringen av Krim var ett faktum. Då rubbades hela den europeiska säkerhetsordningen och är bakgrunden till EU:s sanktionspolitik. De borgerligas uppvaknande blev brutalt och yrvaket. Det finns anledning att hålla detta i minnet när nu borgerliga företrädare i den allmänna debatten försöker rehabilitera sig genom högstämda tonlägen…

Regeringen har klart deklarerat att Sverige inte ska bli medlem i Nato. Det ligger inte i svenskt intresse att förändra den grundläggande säkerhetspolitiska doktrinen. Ett sådant agerande skulle förändra den grundläggande säkerhetspolitiska kartan i vår del av Europa. Enligt den finska rapporten om ett Natomedlemskap, som presenterades för en tid sedan, skulle dessutom en ensidig svensk ansökan få konsekvenser för Finland. Det är enbart naivt att tro att geopolitiska förändringar av detta slag kan gå obemärkta förbi. Sverige har ingen anledning att agera på ett sådant sätt att spänningsläget riskerar att öka eller att grannländer försätts i en svårare och mer utsatt position. Små länder ändrar sällan huvudinriktning i sin försvars-, säkerhets- och utrikespolitik. De är ofta starkt beroende av kontinuitet och långsiktighet. Detta är insikter som också bör prägla framtidens agerande från Sveriges sida. Läs artikel

Uppbåden för de värnpliktiga i dag. I år ska främst den årskull som är född 1998 rycka in, totalt handlar det om över 30 000 män.

Det ryska försvarsministeriet bekräftade igår att man har levererat luftvärnsmissiler av typen S-400, som ska delta i en stor kommande militärövning.

S-400 är Rysslands mest avancerade luftvärnsmissil med en räckvidd på 400 kilometer, och de kan användas både mot inkommande missiler och stridsplan.

Ryssland ska nästa månad genomföra en stor militärmanöver i de södra delarna av landet, inklusive annekterade Ukraina, vilket har ökat spänningen kring Krim igen. Läs artikel

Regeringen beslutar idag om svenskt deltagande i organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, OSSE:s valobservationsinsats i Ryssland.

I  en akut krigssituation kommenderas beväringar ut i strid först flera månader efter att de har svurit sin krigsmannaed, skriver Keskisuomalainen.

Tidningen har intervjuat Försvarsmaktens utbildningschef brigadgeneral Jukka Sonninen som säger att få av dem som tjänstgör 5,5 månader är stridsdugliga i en krigssituation. Endast de som är i slutskedet av sin utbildning duger.

Sonninen säger att man först kommenderar ut reservister som hör till beredskapsstyrkorna.

– Inte en enda beväring eller reservist kommenderas ut för uppdrag som hen inte har utbildats för, säger Sonninen.

Tidigare i somras avslöjades att Försvarsmakten börjar utbilda beväringar för beredskapsstyrkor efter årsskiftet. Enheterna kan vid behov sättas in i strid redan under utbildningen. Läs artikel

Den 8 juli undertecknade Sverige genom flygvapenchef Mats Helgesson, Norge genom brigadgeneral Tonje Skinnarland och Danmark genom generalmajor Max Nielsen avtal (Technical Agreement) gällande Nordefco projektet ”Alternate Landing Base Concept” (ALB).

Samarbetsprojektet ALB möjliggör planering för att nyttja varandras flygbaser som alternativbas vid dåligt väder vilket ökar den operativa effekten, flygsäkerheten samt är ett kostnadseffektivt sätt att öka flygtidsuttaget och effekt av övningsverksamhet. Övningar kan då genomföras även om väderförhållandena väntas förändras under flygpasset. Avtalet gäller i första steget obeväpnade flygplan. Finland och Island kommer att ingå avtalet så fort deras nationella lagstiftning är på plats. Nordefco ALB förväntas bli operativt under hösten 2016. Läs pressmeddelande

Flygvapnet planerar att slakta nästan splitter­nya flygplan som har kostat skattebetalarna 60–100 miljarder kronor. Detta är inte bara en enorm kapitalförstöring utan en försvagning av försvaret vid en känslig tidpunkt, skriver Robert Dalsjö…

Sverige agerar inte så rationellt, eftersom vi har en inhemsk stridsflygplansindustri som ska hållas vid liv. Alltså köper den svenska staten nya stridsflygplan vart tionde–femtonde år. Även Fredrik Reinfeldt – som trodde att det aldrig mer kunde bli krig i Europa och såg försvaret som ett särintresse – ­beslöt 2012 att köpa 60 nya Gripen E, trots att ­Gripen C/D då inte ens var slutlevererad. Eftersom man inte skjuter till extra pengar, så går de täta ­köpen ut över försvarets totala operativa förmåga. Alla kan se att vi har en liten bonsai-armé och knappt någon flotta. Alla kan däremot inte se att vi trots nya och fina flygplan också har ett svagt flyg­vapen, med allvarliga brister på allt från reserv­delar och baser, till vapen och sensorer. Allt sådant har nämligen hårdbantats för att frigöra pengar för köp av nya flygplan.

Läs artikel

Den 4 augusti passerade ett amerikanskt spaningsflygplan svenskt luftrum över Karlskrona utan tillstånd.