Redaktionen

Flygvapenövning 2016 är en övning för svenska luftstridskrafter i ett nationellt scenario. Övningen genomförs mellan den 2 september och den 6 september 2016 med flygövningsområde i sydöstra Sverige.

Övningens syfte är att öva taktisk ledning av luftstridskrafterna och nationellt uppträdande från flottiljer och baser vid ett högkonfliktsscenario mot en högteknologisk motståndare, med verksamhet 24 timmar per dygn under fyra dagar.

Ledning och genomförande av luftförsvar är prioriterat under Flygvapenövning 16.

Flygvapenövning 16 är flygtaktisk stabs ledningsövning som genomförs som en tillämpningsövning med deltagare ur alla förband i flygvapnet.

I övningen deltar också delar ur armén, marinen, militärregionala staber, hemvärnsförband och FMLOG.

Stöd utgår från ett flertal andra förband och staber i Försvarsmakten. Läs pressmeddelande

För tio år sedan kunde medlemmar i försvarsberedningen trosvisst deklarera att Sverige försvaras bäst i Afghanistan. Ingen satsning behövdes på det nationella försvaret som i stället skars ned kraftigt.

I dag är huvuduppgiften att försvara Sverige men åratal av försummelser av det egna försvaret har ställt Sverige sårbart i det alltmer spända säkerhetspolitiska läget i Östersjöområdet.

Hur det blev så här framkommer in en rapport från Totalförsvaret forskningsinstitut (FOI) från den 15 juni i år som belyser hur Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan påverkade det nationella försvaret.

Insatsen i Afghanistan var under tolv år det svenska försvarets helt dominerande verksamhet. Under den här perioden drogs försvarets anslag ned och värnplikten avskaffades främst för att möjliggöra kommendering av personal till den internationella insatsen Isaf.

Utbildning, träning, materialanskaffning och personalförsörjning inriktades på behoven för styrkan i Afghanistan medan nationellt inriktade kompetenser fick stå tillbaka. Skillnaderna mellan uppgifterna för Isaf i Afghanistan och ett nationellt territorialförsvar uppenbarade sig på en rad områden. Läs artikel

Finlands försvarsministerium har skickat ut en kort kommentar om Rysslands förhandlingsinvit gällande bland annat flyg- och sjöfartssäkerheten i på Östersjön.

I går kväll kom det uppgifter om att Ryssland bjuder Natoländerna i Europa samt Finland och Sverige till Moskva för att att diskutera den försvarspolitiska situationen i Europa.

Enligt försvarsministeriets pressmeddelande är det ett ”intressant initiativ”. Vidare sägs det att man ”på ett allmänt plan kan konstatera att flygsäkerheten i Östersjöregionen är en aktuell och viktig fråga”.

Försvarsministeriet uppger dock att man inte kan ge närmare kommentarer i det här skedet eftersom det saknas noggranna uppgifter om det ryska initiativet.

Bland annat Sverige och Finland har riktat kritik mot att ryska militärplan flyger utan så kallade transpondrar i området. Planen syns då inte på alla radarskärmar och kan därför orsaka farliga situationer eller olyckor. Läs artikel

Tidigt detta år uttalade dåvarande arméchefen Anders Brännström att det inte kan uteslutas att Sverige kan vara i krig om några år[1].

Min och antagligen andras reaktioner var att den militära och politiska ledningen skulle försäkra att om så skulle ske, vi genom det nya försvarsbeslutet kan hantera ett sådant konfliktförlopp.

I stället blev det upprörda reaktioner både i högkvarteret och i försvarsdepartementet. Man ansåg att det inte finns någon risk för en sådan utveckling och att arméchefen var ute i ogjort väder. Så sent som 5 juli säger ÖB i en DN-intervju ”Försvarsmaktens samlade bedömning är att militärt angreppshot inte är sannolikt”.

En fråga som inställer sig är varför den militära och politiska ledningen går i polemik med sin arméchef – kan det vara så att vi inte har erforderlig förmåga att möta ett väpnat angrepp och inte vill ta debatten eller anser man att risken att detta inträffar är försvinnande låg och vi därför inte behöver denna förmåga de närmaste åren, d v s under rådande försvarsbeslut 2015 – 2020? Läs artikel

Ryssland bjuder in Europas Natoländer till diskussioner i Moskva. Inbjudan kommer från det ryska försvarsministeriet och tolkas som att Ryssland vill förbättra sina relationer till Natoländerna.

Finland och Sverige bjuds också in trots att de inte hör till försvarsalliansen. Mötet hålls i september.

Enligt Rysslands vice försvarsminister ska man bland annat diskutera den försvarspolitiska situationen i Europa. Då det gäller Östersjöregionen ska man diskutera flygsäkerhet.

President Sauli Niinistö träffade Rysslands president Vladimir Putin i juni. Då tog Niinistö upp frågan om ryska militärplan utan så kallade transpondrar som flyger i Östersjöområdet. Planen syns inte på alla radarskärmar och kan därför orsaka farliga situationer eller olyckor.

Relationerna mellan Ryssland och Nato har varit frostiga sedan Ryssland övertog Krim på våren 2014.Läs artikel

Sverige har efter årtionden av kraftig nedrustning nu svängt till upprustning, nytt stridsflyg, nya ubåtar plus drönare och andra vapen samt beväpning av Gotland. Men Natoanslutning blir inte aktuellt förrän de avvaktande största partierna blir ense.

Ett av många nya hot i det ansträngda säkerhetspolitiska läget kring Östersjön är de små obemannade drönare som nu kan sändas någon kilometer upp ovanför landytan. Det gäller både privata drönare som stör flygtrafiken och utländska militära för spaning.

Svenska försvaret har självt med framgång använt obemannade farkoster från 2011, då i Afghanistan där drygt svenska 500 soldater fanns i lägret invid den finländska styrkan. Läs artikel

Förvarsmakten ska börja utbilda beväringar till beredskapsstyrkor som är redo att rycka ut med omedelbar verkan, skriver Helsingin Sanomat.Dessa beredskapstrupper kan vid behov användas för krigsåtgärder fastän deltagarna inte fullgjort militärtjänsten.Enligt uppgifter till tidningen ska utbildningen av trupperna inledas 2017 och 2018. Tanken är att beredskapsstyrkorna också ska delta i internationella övningar.De nya trupperna kan komma att påverka antalet kontingenter och tjänstgöringstiden. I framtiden kan antalet kontingenter bli fler än de är nu, och tjänstgöringstiden för värnpliktiga som deltar i trupperna förlängas, medan den för övriga kan bli kortare. Enligt HS träder de eventuella omläggningarna i kraft tidigast 2021.Läs artikel

Vintern 1988 – 1989 samlades en grupp engagerade reservofficerare för att se vad som kunde göras i försvarsfrågan. Den sittande försvarsutredningen skulle överlämna sitt betänkande försommaren 1989. Jag var ordförande för Svenska Arméns och Flygvapnets Reservofficersförbund SAFR. Vi beslöt att starta en namninsamling till stöd för att hela landet skulle försvaras, allmän värnplikt och ett starkt totalförsvar. Det gällde att hitta ett trovärdigt och respekterat förstanamn och ledare. Jag ringde till Thorbjörn Fälldin i Ramvik (numret stod i telefonkatalogen) och han blev intresserad. En tid senare träffades vi på mitt kontor på SwedeGas i Stockholm och Thorbjörn accepterade att ta ledartröjan. Med Thorbjörn Fälldin, kapten i Kungl Västernorrlands regementes reserv, som ledare för ”Försvarsuppropet” var det lätt att få fler offentliga personer att skriva på. Den förre moderatledaren Gösta Bohman, kapten i Kungl Svea artilleriregementes reserv, ställde sig bakom uppropet. Uppgifter om att Fälldin och Bohman skulle ha haft svårt att tala med varandra märkte jag inget av. De planeringsmöten vi hade präglades av glatt humör och konstruktivitet. Politiker från alla demokratiska partier skrev på. Förre detta statsråd, landshövdingar, företagsledare. Bredden var stor. Målet 100 000 namnunderskrifter nåddes med råge och namnlistorna överlämnades av förre statsministern Thorbjörn Fälldin till riksdagens talman den 23 maj 1989. Thorbjörn Fälldin var en klok, genomhederlig ledare och en stor försvarsvän. En av den senare halvan av 1900-talets politiska förgrundsgestalter har lämnat oss. Att resultatet av ”Försvarsuppropets” tankar försvann i euforin över murens fall och Sovjetunionens upplösning är en annan sak. Men historien stannade inte. Läs blogginlägget