Är vår tids politiska desinformation av annat slag än forna tiders? Förvisso. Nya spridningskanaler tillkommer ständigt, och med en många gånger förbluffande snabbhet. Själva spridningstempot trappas upp. Nya medier, som ibland kallas ”sociala”, eftersom de kan brukas utan större svårighet av vem som helst, går naturligtvis att användas även för att sprida upplysning, och så sker. Men det är dessa medier – i tillägg till de mera traditionella – som bärare av ”falska budskap” som oroar beslutsfattare i den offentliga sfären, vari också medierna själva ingår.
Men nu har kanaler för masspridda meddelanden haft denna dubbla funktion mer eller mindre tidernas begynnelse. Å ena sidan pedagogiska och tillrättaläggande, å andra sidan fora för skvaller, rykten, förtal och rena lögner. De har styrts och utnyttjats av intressen, de har drivit sina kampanjer, de har deltagit i ideologiproduktion och rentav krigshets. I den meningen finns det mycket litet nytt i det mediala panorama som målas upp av den nyhetsförmedling och opinionsbildning som befattar sig med de säkerhetspolitiska frågorna, mera precist det aktuella säkerhetsläge som vårt land befinner sig i.