Statsminister Stefan Löfven intervjuades den 15 september av TT i anslutning till regeringsförklaringen 2015: ”Den förra regeringsförklaringen täckte hela mandatperioden. Vad jag säger nu är att vår militära alliansfrihet tjänar oss fortfarande väl. Vi ska inte söka medlemskap i Nato. Det tror jag också Moderatledaren förstår, säger Löfven.”
Mats Arvendal
Alla kränkningar ska redovisas öppet
Försvarsminister Peter Hultqvist förklarar i en intervju i DN att man har haft tydliga ambitioner att både regering och försvarsmakt ska vara mera öppna. Resultatet är att vi tagit fram rutiner för att vara öppnare och på ett tidigare stadium presentera kränkningar eller händelser som är anmärkningsvärda, säger han.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/alla-krankningar-ska-redovisas-oppet/
Säkerhetspolitiken bör bygga på fortsatt alliansfrihet
Robert Björkenwall skriver i finska Arbetarbladet att det blocköverskridande försvarspolitiska beslut som försvarsminister Hultqvist lyckats få till stånd och som innebär en ökning av försvarsutgifterna under åren fram till 2020 är klokt och bra. Särskilt om den satsningen används till en kraftsamling kring skyddet av våra gränser med fasthållandet av en fortsatt alliansfrihet i vår säkerhetspolitik. Ännu bättre blir det sedan om nästa steg från regeringens och riksdagens sida skulle bli en i närtid införd obligatorisk värn- och plikttjänst för män och kvinnor.
http://arbetarbladet.fi/sakerhetspolitiken-bor-bygga-pa-fortsatt-alliansfrihet/
Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl
Statsminister Stefan Löfven presenterade regeringsförklaringen vid riksmötets öppnande i dag. Han framhöll bland annat:
”Den ryska aggressionen och destabiliseringen av Ukraina är den allvarligaste utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen sedan det kalla krigets slut. Rysslands illegala annektering av Krim är ett brott mot folkrätten. Gränser får inte ändras med våld. Stödet till Ukraina fortsätter, såväl politiskt som ekonomiskt.
Ett modernt totalförsvar skapas för att möta de utmaningar som följer av det förändrade säkerhetspolitiska läget. Den blocköverskridande överenskommelsen lägger grunden för försvarets framtida inriktning. Försvarsanslagen höjs. Den militära förmågan ökas successivt. Samtidigt fördjupas våra internationella samarbeten. Det svensk-finska samarbetet har särskild prioritet. Den svenska militära alliansfriheten tjänar alltjämt vårt land väl.”
http://www.regeringen.se/tal/2015/09/regeringsforklaringen-den-15-september-2015/
Hoppas Centern säger nej till Nato
Tyvärr har nu även ledningen inom Centerpartiet föreslagit att Sverige söker medlemskap i Nato och att partiet därmed skall bryta med den linje man alltid förespråkat inom utrikes- och försvarspolitiken: alliansfrihet och ett eget, kärnvapenfritt försvar. Partiet står inte enigt i frågan och vi får verkligen hoppas att den syn på Natomedlemskap som NT:s politiske chefredaktör Reidar Carlsson ger uttryck för i ledaren den 2 september vinner majoritet när frågan skall avgöras på Centerstämman.
Börje Nordström skriver i Norrtelje tidning: Läs hela artikeln.
Ny ÖB konserverar gamla brister i försvaret, Carl Björeman
När försvarsminister Peter Hultqvist den 11 september motiverade valet av Micael Bydén som ny överbefälhavare var det främst två motiv som han framhöll (Svenska Dagbladet 12/9):
1. Bydén är en erfaren officer som har en lång bana inom försvarsmakten. (Det kan knappast ha varit avgörande; det finns många som uppfyller detta krav.) Långt mera trovärdigt är följande motiv: 2. Bydén har internationell erfarenhet. (Det är sant, i meningen erfarenhet från internationell flygsamverkan och samverkan inom internationell flygindustri.)
”Nato ett större beslut än euron – ökar spänningen”
I en debattartikel i DN på söndagen kastar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet, nytt bränsle på Natodebatten. Agrell menar att Sverige inte längre kan stå utanför Nato och att vi borde ansöka om Nato-medlemskap tillsammans med Finland.
– Det här är den största Natodebatt vi har haft på decennier. Förra gången vi hade en sådan här aktiv debatt var i slutet på 1940-talet då Herbert Tingsten drev frågan, säger Sven Hirdman, tidigare svensk ambassadör i Moskva (1994–2004).
Läs intervjun: http://www.svd.se/nato-ett-storre-beslut-an-euron
Omdömen om Alliansfriheten.se
Tomas Magnusson, tidigare president för International Peace Bureau : ”alliansfriheten.se blir mer och mer oumbärlig”.
Sune Olofson, före detta försvarsreporter och debattredaktör på Svenska Dagbladet: ”Viktig och saklig motvikt”.
Pierre Schori, tidigare kabinettesekreterare och biträdande utrikesminister: ”Alliansfrihet” är en oundgänglig informationskälla i vitala säkerhetspolitiska frågor. Här finner den intresserade fördjupning, sakkunskap och, inte sällan. friskt utmanande analyser.
Överste 1 gr. Jan Wickbom, före detta regementschef för I 19/P 5 i Boden samt ledamot av Kungl. Krigsvetenskapsakademien: ”Sveriges bästa försvarsblogg”.
Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet, och ordförande i Tro och solidaritet, på ulfbjereldblogspot.se: ” Nato-debatten kommer med stor sannolikhet att fortsätta. För den som vill samla argument till den militära alliansfrihetens försvar rekommenderar jag sajten Bevara alliansfriheten – Nej till Nato! (www.alliansfriheten.se) som är välskött och uppdateras regelbundet.”
Thage G Peterson, tidigare försvarsminister och riksdagens talman: ”Hemsidan har på kort tid lyckats spegla den viktigaste delen av den svenska debatten om alliansfriheten. Nämligen: hur kan Sveriges säkerhet bäst garanteras. Speglingen på hemsidan har skett utan ideologiska skygglappar åt vare sig höger eller vänster. Det är befriande i denna tid av alltmer upphetsade och högljudda krav på Nato-medlemskap. Nato-debatten främjas av saklighet. Inte av billiga personangrepp.”
Sven Hirdman, tidigare statssekreterare, krigsmaterielinspektör och ambassadör: ”En av de viktigaste frågorna för Sveriges säkerhetspolitik i nuvarande spända världsläge är om vi skall hålla fast vid vår militära alliansfrihet, som har tjänat oss väl i 200 år, eller söka medlemskap i Nato. För alla som vill sätta sig in i denna för Sveriges framtid så avgörande fråga är sajten alliansfriheten.se helt oumbärlig. På denna redovisas dagligen alla artiklar och andra kommentarer i media om Sveriges säkerhetspolitik och Nato. Flera unika inlägg görs också på sajten. Som sajtens namn säger talar de flesta inläggen för bevarande av svensk alliansfrihet, men den andra sidans argument redovisas också i sin helhet. En stor fördel med sajten är att den även återger alla viktigare inlägg från den motsvarande finska Nato-debatten.”
Olov Abrahamsson, politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten: ”Alliansfriheten.se spelar en viktig roll. Det är bra att det finns en motvikt till alla Nato-förespråkare i den försvars- och säkerhetspolitiska debatten.”
Margareta Zetterström, författare: ”Jag gillar alliansfriheten.se skarpt. I rådande svenska opinionsklimat ger denna sajt de argument, aspekter och fakta som oftast lyser med sin frånvaro i de stora medierna. Och den gör det utan att vara programmatiskt Nato-fientlig eller Putinvänlig. En tillgång för alla som förespråkar fortsatt svensk alliansfrihet och nej till svenskt Nato-medlemskap.”
Även Nato-länder har försummat sina försvar, Anders Björnsson
VAD NATO-PROPAGANDISTERNA FÖRBISER
I en krönika i Sydsvenskan (26/7), nedan, lyfter Helsingborgs Dagblads tidigare chefredaktör Sven-Åke Olofsson fram ett faktum som ofta förbises i den propaganda som drivs av förespråkare för ett svenskt Nato-medlemskap, nämligen att de nationella försvarskapaciteterna i de flesta europeiska Nato-länderna är allvarligt urgröpta. Alliansen hålls ekonomiskt och militärt under armarna av en enda makt, Förenta staterna, och detta i en ständigt tilltagande utsträckning. Några egna, självständiga stridskrafter förfogar Atlantpakten inte över, och på marken är Nato särskilt svagt.
Direktiv meddelade för utredningen om Sverige i Afghanistan 2002–2014
Regeringen har nu fattat beslut om direktiv för den utredare som ska utvärdera Sveriges samlade engagemang i Afghanistan 2002–2014. Enligt direktiven ska utredaren ha särskilt fokus på verksamheten i norra Afghanistan åren 2006–2014. Det är viktigt att utredaren belyser bland annat hur, varför och på vilka premisser Sverige drogs in i och fortsatte att delta i krigsoperationerna i Afghanistan. Direktiven inrymmer en belysning av dessa frågeställningar, även om tyngdpunkten har lagts på annat.
Det tvivelaktiga i att utse Tone Tingsgård till ensam utredare har tidigare belysts på alliansfriheten.se. Hon är en före detta socialdemokratisk riksdagsledamot, som var vice ordförande i försvarsutskottet 1998–2006. Det betyder att hon själv hade väsentlig roll när de avgörande besluten om att utforma och inleda den militära delen av insatsen togs. Detta ska inte få hämma en klargörande belysning av förhållandena.
Om skillnaden mellan internationella insatser och nationellt försvar, Mikael Grev.
Mikael Grev diskuterar i en artikel på sin hemsida skillnaden mellan internationella insatser och nationellt försvar. Frågeställningen är av väsentlig betydelse i och med att den svenska regeringen felaktigt prioriterat och ägnat mycket stora resurser åt internationella insatser på det nationella försvarets bekostnad. Av allt att döma kommer denna felaktiga politik att i allt väsentligt bestå framöver. Grev gör ett antal viktiga påpekanden och klargöranden i sin artikel. Men man bör notera att han för diskussionen som om Sverige ensamt skulle möta en stormakt och klara av ett tröskelförsvar mot denna makt, dvs delta på samma spelplan som stormakten. Nu förhåller det sig emellertid så att Sverige näppeligen är ett förstahandsmål. En stormakt har därför inte alla trumf på hand, utan måste avdela sina viktigaste resurser för andra operationer. Vidare, är det inget som säger att Sverige bara ska ha ett tröskelförsvar. Ett territorialförssvar med djup kan ge en fientlig stormakt anledning att överväga saken mer än en gång. Med Nato-medlemskap däremot är risken stor för att Sverige blir ett förstahandsmål.
Läs mer http://30001ft.com/2015/07/23/skillnaden-mellan-internationella-insatser-och-nationellt-forsvar/.
Minnet och elden, Pierre Schoris politiska memoarer med samtida synpunkter
Pierre Schori var Sveriges FN-ambassadör 2000–2004. Han var Olof Palmes medarbetare i internationella frågor, och han har varit kabinettssekreterare i UD, biståndsminister, ledamot av riksdagen och Europaparlamentet, gästprofessor i New York och chef för FN:s fredsbevarande operation i Elfenbenskusten 2005–2007. Schori medverkade i boken Bevara alliansfriheten – Nej till Nato-medlemskap! Åke Svidén recenserar hans bok på politiken.se. Läs mer:
http://www.politiken.se/2015/55akt/schori_222486a