Det finns flera skäl till varför Sverige borde behålla den militära alliansfriheten. Det främsta skälet är ett konsekvens- eller effektmotiv, folkförankringen. Det finns fortfarande inget kvalificerat stöd för att byta kurs. Det vore riskfyllt, i synnerhet i vår tid av ökad strategisk instabilitet i Europa att växla den grundläggande hållningen…
Ett kvarhållande av alliansfriheten kräver dock ett pris i form av betydande satsningar på den egna försvars förmågan. Det är bara att betala. Vi tycks dock ha fastnat i en mental föreställning, om att det inte går att göra sådana satsningar. Det finns inga pengar, heter det. Egentligen handlar det om en oförmåga att prioritera i den politiska kulturens uppgiftskatalog, Sverige är ju ett fantastiskt rikt land. De argument som använts i pläderingen av alliansfriheten har det gemensamt, att de är beroende av verkligheten och dess effekter på säkerhetsmiljön. Svenska folkets inställning kan ändra sig kraftigt, Europa kan på sikt bli jämlikt USA militärt, Turkiet kan gå tillbaka till 90talskursen och Finland kan byta politik. Då skulle utfallet av en prövning med stor säkerhet bli annorlunda. Den övergripande slutsatsen är att nu föreligger inte rätt förutsättningar för ett byte av vår grundläggande säkerhetspolitik, och därför bör kursen ligga fast. Motorn i en svensk upprustning av totalförsvaret bör däremot genast övergå till full fart.Läs artikel