Bara var tredje svensk ville att Sverige skulle gå med i den USA-ledda militära organisationen Nato i juli 2007, men den siffran har ökat till 49 procent just nu. Många är osäkra. Detta kan ses som ett tecken på en ökad oro för det nya geopolitiska landskapet i världen. Än idag står kung Karl XII i Kungsträdgården i Stockholm, vänd mot Kungliga slottet och pekar i Rysslands riktning och påminner oss om var rikets största hot kommer ifrån.
På ja-sidan i Nato frågan anser man att vi inte kan försvara oss själva mot utländska invasioner och ser därför att gå med i Nato som en absolut nödvändighet. På nej-sidan ifrågasätter man Nato:s framtida vision, förmåga, och försvarsgaranti; det finns en påtaglig rädsla för att Sveriges dras in i Nato-krig vart som helst och när som helst i världen liksom alla andra Nato-länder.
Det finns emellertid ett perspektiv som hittills har saknats i Nato-debatten på både ja- och nej-sidan och som jag skulle vilja lyfta fram: Sverige kan skydda sig mot utländska invasioner och främja freden på jorden genom att positionera sig som världens största neutrala supermakt, det vill säga att bygga ett mycket starkt försvar men samtidigt vara uppriktigt militärt alliansfri. Läs artikel