Gunnar Hökmark gör på UNT Debatt den 7 januari en bakvänd analys av Sveriges säkerhetspolitiska situation när han påstår att en svensk ratificering av FN-deklarationen om kärnvapenförbud skulle vara liktydigt med att ”hota den svenska säkerheten”.
Hökmark anser att Natos avskräckningsförmåga undermineras av FN-deklarationen. Eftersom deklarationen riktar sig till alla kärnvapenmakter utan undantag är det svårt att hävda att just Nato är drabbat. Deklarationen är avsedd att pressa kärnvapenmakterna att i första hand minska och till slut eliminera alla kärnvapen. Att detta kommer att ske genom förhandlingar mellan kärnvapenmakterna är ett rimligt antagande; på detta sätt har alla de vapenreduktioner som tidigare uppnåtts kommit till. Men utan press på dessa makter kommer knappast något att ske. Natos inställning, att så länge länder man ogillar har kärnvapen har Nato också rätt att ha sådana, är i dag ett nästan oöverkomligt hinder mot en minskning och i än högre grad mot ett avskaffande av dessa vapen….
Hökmark nonchalerar det hot som kärnvapnen innebär mot vårt land och alla andra länder. Detta hot är verkligt redan i dag, trots eller på grund av det samarbete som vi har med Nato. Om Sverige i en krissituation aktiverar värdlandsavtalet med Nato ökar risken betydligt för att kärnvapen kommer att användas mot vårt land. Värdlandsavtalet innehåller inget som kan förhindra att kärnvapen utplaceras på svensk territorium, vilket är anmärkningsvärt. Själva förhållandet att så kan ske, med eller mot Sveriges vilja, kan motivera Ryssland att i ett krisläge ta steget att använda kärnvapen mot Sverige. Det är uppenbart att det ligger i Sveriges intresse att stödja alla strävanden att minska och slutligen avskaffa alla kärnvapen, precis som det ligger i de allra flesta länders intresse. Det är därför vår uppslutning tillsammans med de andra 121 stater som röstade för deklarationen är viktig. Läs artikel