Nu får de syriska kurderna känna verklighetens isande kyla när de överges av sina amerikanska allierade. Redan när USA började stödja dem, kunde man förutse utvecklingen. Förr eller senare måste det leda till en intressekonflikt med Turkiet. I valet mellan att behålla en Nato-allierad, som kontrollerar sjövägarna från Svarta Havet till Medelhavet eller fortsatt stödja en grupp kurder, har USA inget alternativ. Framför allt som IS i stort redan besegrats. En konflikt mellan Turkiet och USA är något av en dröm för Putin, som därför säkert godtagit det turkiska anfallet in i Syrien […]
Det de syriska kurderna nu upplever är att man inte kan stå i vägen när de stora politiska elefanterna dansar. I detta finns även en lärdom för Sverige. Detta säkerhetspolitiskt naiva land, där socialdemokrater och Reinfeldt tidigt övergav en grundläggande princip för vårt totalförsvar. Nämligen att till syvende och sist måste ett litet land alltid lita till sin egen förmåga. Den som Finland hållit fast vid i både bra och dåliga ekonomiska tider, utifrån sina bittra erfarenheter av de oerhörda offer som krävs om man blir angripen.
Vi förlitar oss nu på amerikanska löften. Kortsiktigt är det möjligt, men vår säkerhetspolitik kan inte vara femårig, och framtiden är alltid en osäker fordran. Det är inte skrivet i sten att USA alltid kommer att ha intressen att försvara i Östersjöområdet. Vi kan spekulera i, men aldrig veta om framtida konflikter eller rent av ett krig mellan USA och Kina framtvingar ett köpslående med Ryssland. Tyvärr tyder nu många tecken på att valåret 2018 kan bli ännu ett förlorat år för försvaret. Läs artikel