Magnus Krantz skriver i en signerad ledare den 25 juli om Rysslands uppträdande i Östersjön och den svenska ”vänsterns” underlåtenhet att kritisera Ryssland för detta. Jag tror att han också anser att den kommande megaövningen Aurora som Sverige kommer att genomföra tillsammans med Nato-styrkor är en bra idé.
Att besvara en provokation med en annan provokation kan kanske anses vara rätt och rimligt på en skolgård men som mönster för säkerhetspolitisk planering duger det inte. Sveriges övergripande säkerhetspolitiska mål är att hålla sig utanför en konflikt. Nato-vännerna säger att Sverige omöjligen kan hålla sig utanför en konflikt om en sådan bryter ut i Östersjöområdet och att svenskt Nato-medlemskap rentav kan avstyra en sådan. Det första ledet är det helt omöjligt att veta något om och det andra håller mycket få med om.
Vad vi vet med hundraprocentig säkerhet är att om det blir en konflikt mellan Ryssland och Nato i Östersjöområdet eller någonstans i världen överhuvudtaget kommer Natos alla medlemsstater att dras in. Varje steg som närmar Sverige till Nato ökar risken för att även vårt land kommer att engageras i stridshandlingar. Övningen Aurora är ett sådant steg. Ett väl utrustat och tränat svenskt försvar är det bästa – och enda – skyddet mot en sådan utveckling. Läs artikel