Den mycket produktive folkrättsprofessorn Ove Bring har nu senast skrivit boken Anfallskrigens argument (Historiska Media, 2022), som inleds med påpekandet att stater ”som startar krig söker skäl som rättfärdigar deras handlande.”
Författaren gör därefter gällande att Vladimir Putins i ett tal inför angreppet på Ukraina i februari 2022 rättfärdigar det med hotet från Nato. ”I själva verket rör det sig i grunden om att återupprätta ett fallet ryskt imperium”, skriver Bring. Påståendet har diskuterats.
Intressanta historiska nedslag görs i boken, om Gustav III:s ryska krig, ”Depeschen från Ems”, genom vilken Otto von Bismarck sökte en förevändning att anfalla Frankrike 1870, Sarajevo 1914, Mussolinis gaskrig i Etiopien, Polens ”angrepp” på Hitlertyskland 1939, med mera.
Brings historieskrivning om Nato och Kosovo understryker att Natos bombningar ”saknade mandat från säkerhetsrådet och var därför kontroversiellt”. Här kan man tycka att en folkrättsprofessor borde ha påpekat att bombkriget var olagligt, då frågan om självförsvarsrätt eller inbjudan av en stat, inte var aktuellt. Sveriges dåvarande utrikesminister, Anna Lindh, påpekas det i boken, ansåg bombkriget ”var nödvändigt”, ett närmast medeltida argument kan tyckas. Och Bring slirar mellan det olagliga och det ”legitima” (sid 168). Professor Olivier Corten, som Bring med flera hänvisar till i boken Sverige och folkrätten (2020), skriver i The Law Against War (Hart 2021) sidan540: ”A review of practice confirms that almost all precedents States acting militarily for humanitarian reasons or to rescue their nationals do so by relying legally on classical justification and not on any independent rule conferring a right of intervention.” Det finns alltså ingen folkrätt som medger en humanitär intervention, utan ett medgivande av FN:s säkerhetsråd. Det är synd att professorn inte talar klarspråk i boken.
Boken avslutas med ett kapitel om Putin och Ukraina, där han lutar sig mot Martin Kraghs bok Det fallna imperiet, som anmälts på sajten.