För det försvarsetablissemang som för tjugofem år sedan satsade sin trovärdighet på att lägga ner det nationella försvaret och som den senaste korta perioden har placerat sina spelmarker på en helt ny svensk ”storstrategi”, måste Biden-kandidaturens kollaps komma som en kalldusch. Den nya svenska storstrategin skulle ju garantera säkerhet, förutsebarhet och, inte minst, många finfina jobbmöjligheter nere i Europa.
När överbefälhavare Micael Bydén fick frågan av en journalist om han kunde se några skäl emot ett svenskt Nato-medlemskap svarade han med emfas:
– Jag kan inte komma på ett enda.
Vi befinner oss i sagoberättandets tid. Makthavarna från vänster till höger berättar sagor för folket, berättelser som enligt deras mening är så fängslande att någon öppen debatt inte behövs. En diskuterande demokrati fungerar enligt beslutsfattarna enbart stämningsförstörande, river sönder den särskilda atmosfär med ljuv bakgrundsmusik och nedsläckt salong som krävs för att berättelsen verkligen skall gripa tag i publiken. […]
Inte en enda nackdel med ett nationellt försvar grundat i stormaktsallianser och amerikanska samarbetsavtal? Inte en enda nackdel med ett nationellt försvar vars generaler stoltserar med att de i framtiden tänker slåss på andra sidan Östersjön, inte i Sverige. (Och ryssarna? Ställer förstås upp?) Läs artikel