Sverige var en gång ett fosterland. Efter tisdagens (18/6) riksdagsbeslut är Sverige en arena från vilkenfrämmande makt kan föra, eller inte föra – beroende på de operativa militära behoven – krig. Och en krigsskådeplats mot vilken militär aggression kan riktas, eller inte riktas – beroende på de operativa behoven. Just uttrycket ”de operativa behoven” är den amerikanska sidans replik när norrmännen önskade att norsk rätt skulle ges företräde i avtalstexten till det norska DCA-avtalet. Javisst, svarade amerikanerna, gärna lokal nationell rätt – men bara ”der dette er forenelig med USAs operative militære behov”.
Överbefälhavare för de amerikanska väpnade styrkorna är enligt den amerikanska konstitutionen, USA:s president. Hädanefter kommer Joseph Biden eller Donald Trump att ha obehindrad ”unimpeded” tillgång till sjutton amerikanska militärbaser på svensk botten. Amerikanska väpnade styrkor kommer att ha rätt att röra sig fritt ”move freely within the territory of Sweden”: land, hav och luftrum. Svenska myndigheter kommer däremot inte ha ett obehindrat tillträde till de sjutton amerikanska militärbaserna. Detta är exklusivt amerikanskt. […]
Något av det mest demokratiskt stötande i den så kallade debatten om DCA-avtalet är hur försvarsdepartementet spridit vilseledande information kring det svaga avtal man själv lyckats prestera. ”Det är precis som tidigare Sverige som har rätt att avgöra om verksamhet får äga rum på svenskt territorium…” Vore departementet noterat på börsen skulle Pål Jonson åtalas för svindleri och släpas inför en domare. Läs artikel