Vi återpublicerar här artikel från 30 april 2020
När Carl von Clausewitz (1780 – 1831) – de senaste århundrandenas i särklass mest inflytelserike militäre tänkare – i början av 1800-talet föreläste vid Allmänna krigsskolan i Berlin kom han in på frågor om folkkrig och folkbeväpning. Hur skulle man se på dessa spörsmål, som alltjämt i allra högsta grad är aktuella i vår samtid? Clausewitz såg dessa frågor ur de förtrycktas perspektiv. Han hade ju erfarenhet av invaderande och ockuperande franska trupper i det egna landet. Skulle man inte bjuda motstånd till varje pris? Jo, det skulle man och det med alla till tillgängliga medel. Det skulle bli våldsamt värre, men vems ansvar var det:
”Finally, there are those who tremble before the idea of a people´s war, because it is bloodier than any other, seldom remains free of dreadful scenes, and will escalate all tragedy and ruin.
But who is to blame for that? Is not he who drives others to the height of despair to blame? The people´s war is here. You condemn its ruinous effects – well condemn those who forced it upon us. If you pose as a judge of human behavior, then do not condemn the oppressed because he is weak, but be just. Hurl your allegations at those who have made this evil necessary.”
“The storm bell is rung as soon as the enemy advances. The Landsturm of every county assemble. Where they encounter enemy columns they withdraw a significant distance laterally into the woods without engaging in battle. As soon as the bulk of the enemy columns has passed through, the Landsturm attacks the detachments and the wagon trains that follow. Disperses them wherever possible, and withdraws as soon as the enemy returns with considerable force.”
Citaten är hämtat från samlingsverket Clausewitz on Small Wars (2015), med professorerna Christopher Daase och James W. Davis som redaktörer och översättare. Clausewitz utvecklar här i olika till engelska översatta texter hur folket måste resa sig för att stå upp mot de till synes överväldigande napoleonska ockupationsstyrkorna. I denna samling av texter ingår flera, ytterst läsvärda tidiga verk av Clausewitz: ”My lectures on Small War, held at the War College in 1810 and 1811”, ”On the political advantages of the Prussian institution of the Landwehr” och “The arming of the people” (Volksbevaffung).
Här kan man bland annat läsa om varför beväpning av folket genom ett Landwehr (hemvärn) är nödvändigt, trots riskerna med det sett ur överhetens perspektiv:
”The Landwehr increased the danger of revolution. The disarming of the Landwehr increases the danger of an invasion and subjugation […]If then in this regard it may be risky to rule an armed people, is it not in another regard much more risky to rule an unarmed people?”
Clausewitz närmar sig nog här en kärna i varför överhögheten i Sverige först underminerade och sedan i praktiken avskaffade värnplikten. Värnpliktiga är nämligen inställda på att försvara det egna landet; inte att rycka ut för ”insatser” i fjärran länder för att ställa sig in hos stormakter och förlänga krig utan slut. Det senaste exemplet på sådan inställsamhet är regeringens nu liggande, vettlösa förslag att skicka svenska soldater till Mali för militära operationer under fransk ledning.
Värnplikten behöver återställas!