[… ]Vi har övergett en genomtänkt politik som vi haft i 200 år och gett oss in i USA:s militärallians mot Ryssland, vilket innebär stora risker för vårt land. I spannet mellan avspänning och avskräckning har vi hamnat på en högre risknivå än tidigare. Det är endast rationellt, om man är övertygad om att Ryssland oprovocerat kommer att gå till anfall mot vårt land eller mot andra medlemsstater i Nato och EU.
Ryssland är sedan åtminstone 1500-talet konstanten i svensk säkerhetspolitik. Vi måste alltid förhålla oss till Ryssland och verka för att inte bli indragna i krig med detta land. Med den långa erfarenhet jag har av Ryssland, varav 12 års diplomatisk tjänstgöring i Moskva, är jag övertygad om att:
– Sverige sedan 1709 inte är en säkerhetspolitisk prioritet för Ryssland. Under 1930-talet till och med 1945 var det Tyskland. Sedan 1946 är det USA. Den ryska försvars- och krigsplaneringen är inriktad på ett krig med USA och ett av USA dominerat Nato.
– Ryssland kommer inte att oprovocerat anfalla en stat som är medlem av Nato eller EU. Konsekvenserna för Ryssland skulle bli förfärliga på grund av västmakternas övermakt. Ryssland har inte heller territoriella anspråk eller behov av dessa staters territorium.
– En annan sak är att om Ryssland upplever att dess existens är hotad till följd av ett förestående angrepp från västmakterna, kommer man att slå till hårt i förväg mot hela fronten, varifrån ett angrepp kan komma. Då skyddar varken Nato- eller EU-medlemskap.
– Det brottsliga ryska anfallet på Ukraina har sina särskilda skäl, till vilka jag återkommer. I korthet är huvudorsaken den långvariga militära konfrontationen mellan Ryssland och västmakterna, men därtill kommer en oenighet i många frågor mellan två befolkningar som i århundraden varit förenade i samma stat. Läs artikel
