[…] På måndagsförmiddagen hölls ett möte mellan de svenska och finska regeringarna och Finland har nu formellt bett Sverige att bli så kallad ramverksnation och leda en bas i finska Lappland för vad som kallas FLF, Nato Forward land forces.
– Initialt pratar vi om att få ett ramverksansvar för FLF Finland och då handlar det om stabsofficerare och ökad övningsverksamhet. Vi tycker att detta är en naturlig utveckling för det svensk-finländska försvarssamarbetet, säger Pål Jonson.
Det är alltså inte fråga om att permanent placera svenska styrkor på finskt territorium. Finland har sagt nej till en sådan närvaro av Natotrupper, men ser ändå ett värde i att förbereda den militära infrastrukturen så att en förstärkning av den militära styrkan i norra Finland går att genomföra med kort varsel.
Under en gemensam presskonferens på försvarsdepartementet konstaterar Antti Häkkänen att Finland står för hälften av Natoländernas gräns mot Ryssland. På den ryska sidan av Finlands nordöstra gräns ligger Kolahalvön, med den viktiga hamnen i Murmansk.
Där har Norra flottan sin bas och där finns hemmahamn för Rysslands strategiska ubåtsflotta: kärnvapenbestyckade atomubåtar som utgör en viktig del av Rysslands andraslagsförmåga.
– Det här nordliga området, det arktiska området, är nytt för Nato. Därför är finska, svenska och norska ansträngningar för att öka säkerheten i norra Europa högst relevanta, säger Antti Häkkänen. […]
– Det bygger på det nordiska försvarssamarbetet, men som jag också har sagt är det viktigt att alla länder i Norden har undertecknat DCA-avtal och kan stärka den transatlantiska länken – så det finns både en militär och en politisk dimension på det, säger Pål Jonson.
De DCA-avtal som han nämner ger USA möjligheten att placera militära styrkor och att lagra vapen i de nordiska länderna. Med en FLF-bas i Finland är Nato och USA ett steg närmare de strategiskt viktiga baserna på Kolahalvön. Läs artikel
