Länkar

Den 26/10 argumenterar Widar Andersson på Folkbladets ledarsida för medlemskap i NATO och skriver att förmodligen är alliansfriheten en nedärvd ”trossats” från förr. Alliansfriheten är och har alltid varit raka motsatsen, nämligen praktiskt och förnuftigt agerande. Syftet är att ge Sverige så stor handlingsfrihet som möjlighet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitik.Visst var samarbetet med NATO omfattande, vilket inte förvånar någon som kan sin historia. Sovjet sågs helt enkelt som det stora hotet. Då var det rimligt att se till väst för stöd vid ett eventuellt anfall. Det behövde också ske i hemlighet för att inte provocera Sovjet mer än nödvändigt. Läs debattartikeln

Regeringen vill förlänga den svenska insats som finns i Irak till december i nästa år och kommer lägga en proposition redan i morgon som riksdagen sedan måste ta ställning till. Det framkom på en presskonferens som utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S) höll på onsdagen.Utvecklingen i Irak med IS är oroande, reformerna genomförs inte tillräckligt snabbt och situationen med över en miljon flyktingar i landet är påfrestande. Det menar både utrikesministern och försvarsministern som nyligen besökt landet.– Utvecklingen är oroande och utmaningarna är enorma. IS har pressats tillbaka något men det går sakta och det går inte att skönja någon framgång, sa Margot Wallström (S), utrikesminister. Läs artikel

Förr handlade det om stora svenska FN-styrkor under relativt lugna förhållanden. Numera handlar internationella insatser snarare om små specialförband, ofta i extremt farliga miljöer. Den hemlighetsfulla kontingenten på 35 personer i kurdiska Irak är ett bra exempel.

Regeringen har beslutat att ge styrkan, som utbildar kurdiska peshmergakrigare, förnyat förtroende. Det är ett sakligt sett bra beslut, fast samtidigt anmärkningsvärt. För hur effektiv den svenska hjälpen än är, handlar det om en marginalinsats under ett stort krig – dessutom med betydande risker. I betydelse kan den knappast heller jämföras med den tidigare markant större insatsen i Afghanistan. Läs ledaren

Finland arbetar för att främja Nordens och Östersjöregionens stabilitet. Det är av stor vikt för Finland att stärka det säkerhetspolitiska samarbetet med de nordiska länderna och särskilt med Sverige. Estland och de övriga Baltiska länderna är viktiga partner för Finland både i EU, internationellt och i det regionala samarbetet kring Östersjön.

Finland nyttjar aktivt den arktiska regionen och driver på att det arktiska samarbetet ska blir en tyngdpunkt inom EU:s yttre förbindelser.

Den skärpta säkerhetssituationen till följd av Rysslands agerande samt konflikten mellan Ryssland och Ukraina har långtgående konsekvenser för relationerna mellan EU och Ryssland och för Europas säkerhet. Finland verkar för att finna en lösning på krisen i Ukraina. Finland stöder också en stabilisering av Ukraina och de reformer som landet behöver. Läs meddelandet

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg är på ingång till Sverige för träffar med bland andra statsminister Stefan Löfven, utrikesminister Margot Wallström (S) och försvarsminister Peter Hultqvist (S).

Stoltenberg, vars besök är planerat till 10-11 november, ska också besöka riksdagen och närvara vid ett möte inom Nordefco, det nordiska försvarssamarbetet. Där kommer det, förutom nordiska försvarsministrar, denna gång även att finnas baltiska försvarsministrar och företrädare för Tyskland, Polen och Storbritannien med.

När ett land överväger att ändra sin försvars- och säkerhetspolitik – och ingå i en militär allians med kärnvapen och bryta den alliansfrihet som bidragit till fred i mer än 200 år – måste det självfallet föregås av en seriös konsekvensanalys.

Den uppfattningen hade Kristdemokraterna vid rikstinget 2013 då det beslutades om en parlamentarisk utredning och först därefter beslut. Den linjen drev även Göran Hägglund när han mot slutet av sin partiledartid lyfte frågan om det är dags att överväga ett svenskt medlemskap i Nato.

Inför rikstinget 2015 var frågan uppe i partistyrelsen. Sex ledamöter vidhöll då behovet av en utredning: Emma Henriksson, Jakob Forssmed, Anders Sellström, Lars Thunberg, Per Landgren och Soledad Henriquez. Att på så kort tid och utan bred intern debatt överge kravet på utredning ansåg de sex ledamöterna vara oklokt och strida mot tidigare beslut. Läs artikel

Karlskrona har en vänort i den ryska Kaliningradenklaven Baltijsk på andra sidan Östersjön. Det finns till och med en plats på Verkö som kallas Baltijskplatsen. Borgmästaren för Karlskronas vänort invigde platsen på 90-talet. Det var vid en tid när Ryssland var reformsinnat och ville öppna sig mot grannarna runt Östersjön.

Ryssland var på 90-talet en militär stormakt i förfall. Idag är Ryssland återigen en stormakt att räkna med. Efter kriget i Georgien 2008 och annekteringen av Krim ifjol har spänningarna ökat i Östersjöområdet igen. Den svenska borgerligheten är enig om att Sverige ska bli medlem i Nato. Ett svensk medlemskap är inte aktuellt. Socialdemokratin står fast vid alliansfriheten. Läs artikel

Anhängarna av ett svenskt medlemskap i NATO betonar så gott som alltid att en svensk ansökan bör ske i samråd med Finland eller mera precist tillsammans med Finland. Dessa uttalanden kan emellertid inte dölja att många av dem som gör denna närmast rituella referens har ganska vaga uppfattningar om förutsättningarna för en sådan finsk ansökan och om den finska debatten i ämnet.

Opinionsläget i Finland är mera stabilt försiktigt än i Sverige, vilket reflekterar att en finsk anslutning, som f d utrikesministern Pär Stenbäck påpekar, är ett större geopolitiskt beslut än motsvarande förändring skulle vara för Sverige. Man hänvisar här till att Finland har angett att ett NATO-medlemskap förblir en option och att den finska regeringen tillsatt en ny NATO-utredning (en sådan gjordes 2007). Detta skulle då visa att Finland har en mindre fördomsfull debatt i saken och implicit att Helsingfors står närmare ett medlemskap än Stockholm. Så är dock knappast fallet. Även Sverige har självfallet, vilket är ett faktiskt konstaterande, en ”option” att söka medlemskap, även om man av inrikespolitiska skäl föredrar att inte diskutera detta för att inte ge intryck av att en ny linje skulle vara nära förestående. Den åberopade nya finska utredningen om NATO, blir en ren tjänstemannauppgift som en del av regeringens säkerhetspolitiska redogörelse till Riksdagen. Läs artikel

”Förr eller senare når anpassningsprocessen den punkt då frågan om politiskt medbestämmande ställs på sin spets. Är det då dags för Sveriges regering att göra en ny avsiktsförklaring, liknande den för tjugofem år sedan? Är det dags för fripassageraren att köpa biljett?

Försvarsminister Peter Hultqvist understryker att försvaret genom riksdagens försvarsbeslut nu stärks. 2018 ska det finnas permanent militär närvaro på Gotland, en miljard anslås till detta. Inom kort ska det hållas en luftvärnsövning där.

– Den militära alliansfriheten ligger fast. Vilken säkerhetspolitisk doktrin vi har är vårt eget val och ingenting som Ryssland kan påverka, understryker Peter Hultqvist. Läs artikel

Alla borgerliga partier utom SD är nu anhängare av idén att Sverige skall gå med i Nato. Då borde det finnas väl kända och tydliga argument för saken. Vi som är skeptiker eller ­motståndare till en så dramatisk ­förändring av den alliansfria utrikespolitiken borde dagligen ha bombarderats med argumenten för en svensk ­Natoanslutning. Men det ­enda som serveras från borgerlig­heten är flum.Liksom Folkpartiet tillhör Expressens ledarsida den mest entusiastiska gruppen av svenska Natoanhängare. En ledarsida har kvalificerad ­betald personal med uppgift att framföra partiets eller tidningens linje. Där borde vi alltså klart och ­ofta upplysas om varför Sverige bör gå med i Nato. Men icke. Läs krönikan

Den 19 oktober 2015 inledde utrikesministeriet utarbetandet av en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse i enlighet med regeringsprogrammet. Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott drog upp riktlinjer för inledandet av arbetet med en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse under sitt möte den 18 september 2015.