Länkar

Alla borgerliga partier utom SD är nu anhängare av idén att Sverige skall gå med i Nato. Då borde det finnas väl kända och tydliga argument för saken. Vi som är skeptiker eller ­motståndare till en så dramatisk ­förändring av den alliansfria utrikespolitiken borde dagligen ha bombarderats med argumenten för en svensk ­Natoanslutning. Men det ­enda som serveras från borgerlig­heten är flum.Liksom Folkpartiet tillhör Expressens ledarsida den mest entusiastiska gruppen av svenska Natoanhängare. En ledarsida har kvalificerad ­betald personal med uppgift att framföra partiets eller tidningens linje. Där borde vi alltså klart och ­ofta upplysas om varför Sverige bör gå med i Nato. Men icke. Läs krönikan

Den 19 oktober 2015 inledde utrikesministeriet utarbetandet av en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse i enlighet med regeringsprogrammet. Republikens president och statsrådets utrikes- och säkerhetspolitiska ministerutskott drog upp riktlinjer för inledandet av arbetet med en utrikes- och säkerhetspolitisk redogörelse under sitt möte den 18 september 2015.

Regeringen beslutade den 29 oktober att Försvarsmakten tillsammans med Finlands försvarsmakt ska utveckla en gemensam svensk-finsk marin stridsgrupp (Swedish Finnish Naval Task Force, SFNTG). Regeringen har tidigare uttalat att ett fördjupat försvarssamarbete med Finland är av särskild vikt. Skapandet av en gemensam svensk-finsk marin stridsgrupp är prioriterat för marinstridskrafterna. Det övergripande syftet med SFNTG är att på ett kostnadseffektivt sätt kunna gemensamt använda de två försvarsmakternas marina resurser och förmågor.Läs pressmeddelande

– Vi ser ett mer aggressivt Ryssland som brukar militär makt i Ukraina och på Krim. Men vi ser också våld och osäkerhet i Irak, Syrien och Nordafrika, som har lett fram till den enorma flyktingkatastrofen, som håller på att ändra de utrikespolitiska förutsättningarna kring våra länder, säger Jens Stoltenberg. Läs intervjun

Ärade talman, bästa parlamentariker, mina damer och herrar,
Tack för inbjudan och möjligheten att tala här idag som ordförande för det nordiska försvarssamarbetet, Nordefco. Ett samarbete som ligger rätt i tiden.

Det glädjer mig att det finns ett brett intresse för det nordiska försvarssamarbetet. Samarbetet engagerar allt fler. Många goda idéer om hur och på vilket sätt det nordiska samarbetet kan utvecklas diskuteras: Vart är samarbetet på väg? Hur kan det utvecklas vidare? Hur djupt kan det bli? Goda diskussioner förs i huvudstäderna, vid olika seminarier, intresseföreningar och parlament. Samarbetets utveckling intresserar inte bara oss nordbor utan uppmärksammas och inspirerar även andra regionala samarbeten, både inom och utanför Europas gränser. Vi har på kort tid utvecklat ett konkret och positivt samarbetsformat på försvarssidan. Detta är något vi gemensamt ska fortsätta vårda och utveckla i sin nuvarande.

Låt oss tala klarspråk. Vi befinner oss i en utmanande säkerhetspolitisk situation. Läs talet

I september kom en svensk opinionsmätning där 41 procent av de tillfrågade sade ja till medlemskap i försvarsorganisationen Nato, medan 39 procent sade nej. 20 procent var tveksamma. Det är en remarkabel förändring av den svenska Nato-opinionen som skett i skuggan av de ryska attackerna mot Ukraina. En pikant detalj är att majoriteten av SD-väljarna (54 procent) sade ja till Nato, men partiets officiella linje är att vi ska stå utanför.

Sveriges nye överbefälhavare Micael Bydén besökte Helsingfors den 25-26 oktober. Bydén, som tillträdde som överbefälhavare i början av oktober, träffade bland annat sin finländske kollega, Försvarsmaktens kommendör Jarmo Lindberg, samt president Sauli Niinistö och försvarsminister Jussi Niinistö.Bydén höll också ett anförande vid Försvarskursföreningens möte på Helsingfors universitet. Läs OBs tal

I dag skriver Expressens ledarsida att Socialdemokraterna ”bör sluta fega om Nato” och att de socialdemokrater som ”inser” att Sverige ”måste” gå med i Nato borde börja driva opinion i frågan.

”Sluta fega”. ”Inser”. ”Måste”. Jag blir lite trött av en självbelåten och auktoritär debattstil där meningsmotståndare kritiseras för att vara fega och handla mot bättre vetande. Självbelåtenheten är ett uttryck för att man ser den egna uppfattningen som Sanningen, som en opolitisk förnuftighet som alla egentligen ansluter sig till, i alla fall om man har tillräcklig information i frågan. Åsiktsskillnaderna i den svenska Nato-opinionen beror inte på att den ena sidan är ”feg” och den andra ”modig”. Inte heller beror åsiktsskillnaderna på att den ena sidan är ”förnuftig” och den andra ”oförnuftig”. Nej, liksom i andra politiska sakfrågor beror åsiktsskillnaderna på att medborgarna har olika uppfattningar om vilken politik som bäst gynnar de värden man vill prioritera. Politik har sin grund i värdekonflikter och i intressekonflikter. Politik handlar inte om att några har skådat ljuset, medan andra inte har det. Läs artikel

Statsminister Juha Sipilä (C) ställdes överraskande hårt mot väggen av de andra nordiska ländernas parlamentariker vid Nordiska rådets session i Reykjavik.

Juha Sipilä< måste bland annat försvara vårt sänkta u­bistånd och Finlands syn på den nordiska välfärdsmodellen. De svenska moderaternas Lena Asplund stod dock för en fråga som visar att mantrat om ”den nordiska familjen” inte omfattas fullt ut av alla.

– Ni har en lång gemensam gräns med Ryssland. Efter annekteringen av Krim har Ryssland ordnat flera stora manövrar bakom er gräns. Hur känns det? Ni hör inte till Nato, är ni fortfarande en del av väst? Sipilä svarade att vi visst är en del av väst och EU och att vi till och med står med i den frontlinje inom EU som förespråkar sanktioner mot Ryssland. Läs artikel

Sverige överväger att gå med i Natos center för strategisk kommunikation. Det är ett center som både analyserar propaganda och osanna kampanjer i sociala medier och ser hur Nato borde driva sin information till allmänheten.

– Vi behöver mer kompetens och det här är en ny miljö som finns, en ny arena, där det sker väldigt mycket saker med desinformation med olika typer av kampanjer. Man använder det här i olika syften för att påverka opinioner i andra länder. Därför är det så att vi behöver stärka vår kompetens men också delta i en miljö med andra länder, säger försvarsminister Peter Hultqvist.

I dag pågår ett slags informationskrig genom vanliga medier och inte minst genom sociala medier. Vridna sanningar, frågor som försvårar för dem som letar efter sanningen och rena lögner förekommer. Läs artikel

I dag för 70 år se­dan bil­dades Fören­ta Nationerna. För­be­re­del­serna för den nya världs­or­ga­ni­sa­tionen gjordes un­der an­dra världs­kriget med syf­tet att för­söka und­vika fram­ti­da krig.
FN 1945 präg­lades na­tur­ligt­vis av det just av­slu­tade kriget. Jal­ta­kon­fe­ren­sen mel­lan de då­va­ran­de stor­makterna sty­rde makt­för­hål­lan­dena inom den nya or­ga­ni­sa­tionen, Särskilt de fem storas om­dis­ku­te­rade ve­to­rätt. Sam­ti­digt har ve­to­rätten hållit ihop FN ge­nom att stor­makterna har kun­nat hindra be­slut som gått dem emot i av­gö­ran­de frå­gor.
Vid bil­dan­det fanns 51 med­lems­stater. För­lo­ra­rna i kriget kom till ex­em­pel inte med förr­än senare, och de flesta länder i tredje världen var fort­farande inte fria utan ko­lo­nier. I dag har FN 193 med­lems­stater. Alla är med.
Det vik­tigaste ar­be­tet görs i de olika fack­or­ganen som världs­häl­so­or­ga­ni­sa­tionen WHO, flyk­ting­or­gan UNHCR och barn­or­ga­ni­sa­tionen Uni­cef. Läs artikel

Putin känner sig belägrad av USA och Nato-länderna som närmat sig hans närområde. Han liksom de flesta ryssar har alltid ansett att Ukraina och framförallt Krim tillhört Ryssland. Att Putin nu hjälper Assad i Syrien anser jag vara en manöver för att både visa musklerna samt att föra uppmärksamheten ifrån Ukraina och dra sig ur det getingboet men behålla Krim och ansiktet utåt. Vi ska inte glömma att Rysslands ekonomi är svag och de har inte råd med ett långt krig i Syrien.

Örjan Berner vet vad han pratar om för han har verkat i flera öststater under sin långa UD-karriär. I början av 1970-talet var han ambassadråd i Moskva, dit han kom tillbaka 1989-94 som ambassadör efter att även ha varit ambassadör i Warszawa 1984-87. Han har således både upplevt Sovjetunionen, dess fall inifrån samt följt Putins framfart. Läs intervju