Länkar

Kommentar: Robert Björkenwall och Jaan Ungerson framför starka argument för ett återinförande av en allmän värnplikt.Vissa tecken finns på att partierna börjar svänga i frågan även om den föreslagna utredning om en begränsad värnplikt som försvarsminister Peter Hultqvist talat om främst tycks ha som syfte att fylla luckor i ett yrkesfösvar. Allmän värnplikt är en medborgerlig plikt som är den bästa garantin för ett alliansfritt Sverige.

Artikeln i Arbetarbladet (Finland):

Det är dags att erkänna att avskaffandet av värnplikten 2009 med blott tre rösters övervikt i Sveriges riksdag var ett politiskt misstag. I dag har vi ett svenskt försvar i kris. Samtidigt som den militära upptrappningen i vårt närområde ökar kan vi se hur försvaret får det allt svårare att rekrytera personal. Att bli yrkessoldat lockar inte. Till det kommer också en ledarkris då allt färre vill utbilda sig till officerare i Sveriges försvar. Vid sidan av de påtagliga problem det ger för svensk försvarsförmåga har beslutet fått även andra negativa följder i det svenska samhället.Mot bakgrund av de erfarenheter vi i Sverige fått från åren med slopad värnplikt är den naturliga följden att en för både män och kvinnor värn- eller tjänsteplikt återinförs. Från militärt håll har det stått klart att Sverige är för litet för att kunna bygga en för försvaret av landet tillräckligt stor yrkesarmé. Såväl svårigheten att rekrytera soldater som avhoppen från försvaret och de tomma stolarna på officersutbildningarna vittnar om problemen. De sju bataljoner som i dag finns och som huvudsakligen övats för tjänstgöring utomlands räcker inte för uppgiften. Läs artikel

Den av regeringen tillsatta utredningen om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan startar sitt arbete den 1 september.

Sverige ska byta överbefälhavare, ÖB, om en månad. Sverker Göranson avgår 30 september. Några självklara kandidater till efterträdare har inte presenterats i massmedierna. Ännu mindre har ÖB:s uppgifter diskuterats. Denna brist har haft ödesdigra följder.Lennart Ljung (ÖB 1978-86) och Owe Wiktorin (ÖB 1994-2000) bildade skola i denna sak. De tog som uppgift att i första hand främja flygindustrins intressen. Utan Ljungs aktiva medverkan hade JAS-projektet knappast ha kunnat beslutas i början av 1980-talet. Wiktorin manövrerade listigt i slutet av 1990-talet för att statsmakterna i 1996 års försvarsbeslut skulle besluta om att beställa delserie 3 av JAS, trots minskande risk för invasion. SAAB kunde leva vidare. Läs artikel

Finlands president Sauli Niinistö talade nyligen på de finska ambassadörsdagarna. Han tog upp Finlands försvar och nämnde det faktum att landets östgräns är längre än Natoländernas sammanslagna gräns mot Ryssland. Han sade att landets nationella säkerhet hela tiden måste vara under lupp eftersom vi lever i osäkerhetens tid och vi i första hand ansvarar för vårt eget lands försvar.

– Vi måste förstärka försvaret och modernisera underrättelseverksamheten. Även om resurserna inte ökar måste vi använda resurserna effektivare, sade Niinistö.

Niinistö nämnde ökat försvarssamarbete med Sverige, Natosamarbete och dialog med Ryssland som de främsta verktygen för ett bättre försvar.

– De stora har råd med stora misstag, men de små nödvändigtvis inte ens med små misstag, sade presidenten.

Däremot anser presidenten att Finland inte har förpliktelser att delta i försvaret av de baltiska länderna. Läs artikel

Det är tätt mellan de dåliga framtidsutsikterna för Afghanistan. Så var det värt det? Att besvara den frågan är vi skyldiga de 9 000 svenska soldater som sedan 2001 har stridit för fred och säkerhet i Afghanistan. Och deras anhöriga. Fem svenska soldater och två lokalt anställda tolkar har stupat. Det är närmast ett under att det inte har blivit värre.

En antologi med titeln ”Bevara alliansfriheten!” gavs ut tidigare i år som välbehövlig motvikt till en mångårig pro-Nato-kampanj. Författarna har socialdemokratisk och borgerlig bakgrund.

Alliansfriheten tjänar oss fortfarande väl. Den och Finlands motsvarande ställning har bidragit till stabiliteten och att begränsa militära spänningen i Östersjöregionen och på Nordkalotten. ”Det viktigaste i västs förhållande till Ryssland förblir att förhindra att landet helt isoleras. Att göra Nato än mer kompakt i Östersjöområdet kan knappast minska en rysk misstänksamhet som går ut på att väst försöker inringa Ryssland”, skriver Lennart Uller, tidigare yrkesofficer.Säkerhetspolitiken måste bygga på långsiktiga strategiska bedömningar. Putineran kommer att ta slut. Vi kan redan nu försöka påverka ett post-Putin Ryssland genom att bättre utnyttja kontakterna med ryska civilsamhället som öppnats efter kalla kriget.

Ungliberaler körde över äldre partivänner på Folkpartiets landsmöte för 15 år sedan. Därefter har partiet med numera ett 5-procentigt opinionsstöd bedrivit en massiv propaganda för Natomedlemskap med starkt stöd på borgerliga pressens ledar-, debatt- och nyhetssidor.

Folk och Försvars årliga Sälenkonferenser har utvecklats till en tummelplats för offensiven. Kampanjen har haft ringa framgång i folkopinionen.Läs artikel 

Det hördes få nya linjedragningar då Timo Soini höll vad som har beskrivits som sitt linjetal på ambassadörsdagarna. Frågan om flyktingkrisen lyste med sin frånvaro och kontrasterna mellan ministern Soini och oppositionsledaren Soini var stora.

Det hördes mycket lite av den retorik Timo Soini har gjort sig känd för då han höll vad som troddes bli hans linjetal för utrikespolitiken de kommande åren.

För den som hade väntat sig löften om att Soini tänker sätta sin eller Sannfinländarnas prägel på utrikespolitiken fanns lite att hämta.

– Det är många som har varit nyfikna på vad en ny sannfinländsk utrikesminister kan tänkas ha för agenda. Jag ska nu lyfta fram några ärenden jag med utrikesministeriets och ambassadörernas hjälp tänker driva i ämbetet. Men jag är den här regeringens utrikesminister och binder mig naturligtvis till regeringsprogrammet, sa Soini. Soini kom visserligen med en kritisk släng mot EU:s nuvarande riktning och framförallt eurosamarbetet. Soini beskrev euron som ett fuskbygge som knakar i fogarna under krisernas tyngd. Läs artikel

I början av sommaren beslöt Sveriges Riksdag med stor majoritet om en militär upprustning av vårt land. Nu gäller det att med minst lika stor enighet och beslutsamhet se till att denna militära förmåga inte ska behöva användas. Den militära komponenten i säkerhetspolitiken har länge haft huvudrollen. Alla de andra instrument och möjligheter som kan bidra till fred och avspänning bör nu komma i förgrunden. De måste få ökad politisk uppmärksamhet, förmågor byggas ut och anslag räknas upp. Detta utvecklas i två artiklar av Lars Ingelstam, varav denna är den första. Läs artikel

Sedan andra världskriget har USA varit den dominerande stormakten i världen, såväl ekonomiskt som militärt. Det har kommit mycket positivt ut ur detta, inte minst att världskommunismens expansion stoppades i Europa och att Kina aldrig expanderat territoriellt under landets mest röda period. Men det finns också anledning att vara mycket kritisk till USA; s politik, som varit en märkligt brygd av politiska strategier och ren okunskap om omvärlden.
Kriget i Vietnam, stödet till diktaturer i Afrika och Asien och interventioner i Sydamerika för att motverka demokratiprocesser i en rad länder, är sådant som hamnar på det amerikanska minuskontot. Läs artikel

Ambassadör Krister Bringeus har idag utsetts att på regeringens uppdrag analysera och redogöra för samarbeten respektive medlemskap med länder och i organisationer, samt dessas för- och nackdelar inom det försvars- och säkerhetspolitiska området. Analysen ska enligt regeringen inte utvärdera den militära alliansfriheten. Den innefattar enligt regeringen bland annat relationen till de nordiska, nordisk-baltiska och bilaterala svensk-finska samarbetena samt till den transatlantiska länken, FN, EU, OSSE och Nato. Regeringen framhåller att analysen syftar till att tydliggöra ett brett förhållningssätt till vår säkerhet och bidra till fördjupat samtal om dessa frågor. Uppdraget skall redovisas till regeringen om ett år. Uppdraget är en del i försvarsuppgörelsen mellan fem partier från april i år. Pressmeddelandet

Del 1: Länge har det i Väst, och inte minst i USA, först en livlig debatt om den konservativa idéströmningens förhållande till utrikespolitiken. Hur bör en sådan utrikespolitisk linje utformas för att överensstämma med den historiska konservatismens, från Edmund Burkes dagar till vår egen samtid, ideal om försiktighet och eftertänksamhet? Detta är en debatt som i vår samtid har kommit att utöva ett oerhört inflytande över framförallt den amerikanska inblandningen i Mellanöstern.

De tidiga konservativas pregnanta kritik av den framväxande upplysningsradikalismens idéer – dess förringande av historiskt framväxta gemenskaper och dess tro på den sociala ingenjörskonstens närmast oändliga möjligheter – ledde tidigt till en insikt om det problematiska i alla former av inblandning i främmande folks statliga organisation och historiska kultur, utan att fördenskull leda till en fullständig relativism. Läs artikel

Del 2:  Libyen var en gång ett av Afrikas mest välmående länder och en av världens främsta oljeproducenter. Kvinnor var i lag, om än inte alltid i praktiken, jämlikar med männen och barnäktenskap hade förbjudits. Medborgarna åtnjöt gratis utbildning, gratis sjukvård och väsentliga sociala förmåner. Givetvis var Libyen ingen demokrati. Där rådde omfattande korruption och Gaddafi kontrollerade nära nog hela statsapparaten genom nepotism. Men Libyen var ett stabilt land med en framtid. Idag är Libyen en så kallad ”failed state” härjad av inbördeskrig, svält och övergrepp. Hur kunde detta ske? Läs artikel

Mikael Holmström skriver om senator John McCains besök i Stockholm och refererar samtidigt till Nato-ambassadören Lutes uttalande i juni i år och den amerikanske ambassadören i Stockholm Mark Brzezinski. Båda uttalade att Sverige inte har några försvarsgarantier från Nato om vi inte är medlemmar. Det beskriver Holmström nu som en kalldusch för svenska politiker. I själva verket var det inget som helst nytt. Det är givet att en officiell Nato-representant inte kan säga annat än att bindande utfästelser om militärt stöd bara följer med ett Nato-medlemskap. Vad som sedan i verkligheten skulle hända om Sverige drogs in i en militär konflikt är en annan sak. Holmström karakteriserar Partnerskap för fred (PFF), där Sverige är medlem sedan 1994, som en illusorisk garant för militärt stöd. Men PFF var i själva verket tänkt som motsatsen, nämligen en bred (inkluderande Ryssland) överenskommelse mellan staterna i Europa för att minska spänningar och öka samtarbete främst på den civila sidan (sjöräddningar med mera). Snarare än en invit till Nato bör man se utrikesminister Margot Wallströms mottagande av McCain som en fortsättning på det bilaterala samarbete som regeringen Löfven önskar med Washington.

Mikael Holmströms artikel:

Som mäktig ordförande i den amerikanska senatens försvarsutskott är John McCain en tung aktör i amerikansk utrikespolitik. Med utrikesminister Margot Wallström (S) vid sin sida utanför regeringshögkvarteret Rosenbad så förklarade senator McCain sitt ärende i Sve­rige för DN: – Vi tittar på en rad frågor, som förvarssamarbete och andra frågor mellan våra länder där vi kan samarbeta. Läs artikel