Två nyligen utkomna böcker berör kort den svenska processen mot medlemskap i Nato. Båda böckerna handlar huvudsakligen om andra saker.
Den ena, I fem statsministrars tjänst (Bonniers), är en memoarbok författad av socialdemokraten Hans Dahlgren, som troget tjänat partiet och landet under decennier på många ledande befattningar i maktens centrum. Nu senast under de här aktuella åren 2019 – 2022 var han EU-minister. Han har framstått som välorganiserad, administrativt duglig, ytterst lojal, och försiktig i politiska frågor. Han arbetar för närvarande åt det Socialdemokratiska partiet med programfrågor. Detta kan ha lagt band på hans frispråkighet i memoarerna.
Den andra boken, Till ambivalensens försvar (Glänta), är en essäsamling författad av Sven Anders Johansson, professor i litteraturvetenskap och litteraturkritiker i Aftonbladet. Han är en skarp och självständig iakttagare av vår samtid. Boken spänner över vida fält (inklusive fotboll). Hans ansats i boken att analysera olika nutida fenomen och skeenden, inte sällan med utgångspunkt från ordvändningar och språkliga förskjutningar, ger ofta tänkvärda och upplysande resultat.
Dahlgren tar avstamp i Socialdemokraternas partikongress i november 2021, då dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist deklarerade: ”Det blir inga ansökningar om något medlemskap så länge vi har en socialdemokratisk regering. Jag kommer definitivt aldrig, så länge jag är försvarsminister, att medverka i en sådan process. Det kan jag garantera alla.” Dahlgren markerar viss skepsis mot det kategoriska i den proklamationen.
Dahlgren vill så här i efterhand datera början på omsvängningen av Sveriges säkerhetspolitik till den 17 december 2021, då Ryssland ställde krav som gick ut på att Sverige inte fritt skulle få avgöra sina säkerhetspolitiska val. Det är ingen obegåvad utgångspunkt. Det ryska utspelet var onekligen provokativt. Men det fick då inget starkt genomslag i den svenska opinionsbildningen, och den fullskaliga ryska invasionen hade ännu inte inletts.