Litteratur

Locarno-fördragen förhandlades fram hösten 1925. Syftet var att Tyskland skulle likställas med övriga stater, trots att landet i Versailles fem år tidigare tillsammans med bland andra Ungern förklarats ansvariga för första världskriget. Frankrikes och Belgiens gränser mot Tyskland garanterades och en demilitarisering av Rhenlandet kungjordes. Tyskland skulle få inträde i Nationernas Förbund. ”Spirit of Locarno”.

Locarno är en stad i södra Schweiz, vid Lago Maggiores norra strand. Och i Genève placerades Nationernas Förbunds huvudkontor. Staden blev en symbolisk plats, vilken fick historiken Robert de Traz att på tidigt trettiotal skriva: “Världen är uppdelad i fem delar: Europa, Asien, Afrika, Amerika och Genève.”

Läs mer

”Kung Fredrik vädjade i april (1848) inte bara till kung Oscar, utan spelade också ut sitt starkaste kort: Frankrikes, Storbritanniens och Rysslands garantier för Danmarks besittning av Schlesvig. Problemet…var att ’England knappt ens vet att Schlesvig existerar’. Den tyska ockupationen av Schlesvig var ett brott mot internationell rätt…Genombrottet kom när Preussen accepterade kung Oscars medling”. Slutsats: garantierna var inte värda mycket, men fint med en neutral kung Oscar!

Union eller undergång, del 1

Kampen för ett enat Skandinavien

Den tidigare brittiske Labour-ledaren Jeremy Corbyn uppgav enligt Financial Times den 19 augusti 2015, att ”Nato’s attempt to encircle Russia is one of the big threats of our time”. (Paul D’Anieri, Ukraine and Russia. Cambridge University Press, 2019, s. 277) Denna varning bör påminnas om när Finland nu överväger att bidra till att cirkeln sluts.

Många i Finland ser Nato och EU som garanter för att Corbyns varning ska komma på skam. Men för att dessa organisationer ska kunna verka krävs enhällighet i medlemsleden. Och i båda organisationerna finns en medlem som möjligen kan agera som gossen Ruda . Nämligen Ungern.

Professor Klaus Dodds Border Wars. The Conflicts That Will Define Our Future (Penguin Press, 2021) skriver att i ”Ungern är det inte ovanligt att se visuella skildringar av ett ’Stor-Ungern’ […] ett regionalt område som inte sammanfaller med de formella gränserna för det samtida Ungern”. 1920 slet Trianon-fördraget isär den ungerska delen av det österrikisk-ungerska imperiet. Ungerns gränser efter 1920 omdefinierades så att landet krympte till ungefär en tredjedel av sin ursprungliga storlek. Områden av det ursprungliga territoriet omfördelades till andra stater.

Läs mer

Sven Hegelund, ekonom, bland annat tidigare statssekreterare i finansdepartementet (1999–2002, under regeringen Göran Persson), är författare till den nyutkomna boken Intressanta tider. Ekonomi och geopolitik i det 21:a århundradet (Hjalmarson & Högberg, 2021). Boken skrevs före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Det gör att de ekonomiska prognoserna i boken blir svårbedömda. Men Hegelund skriver även om geopolitik, som titeln anger. Och för vårt vidkommande kan noteras att han, på sidan 280 och följande, åberopar starka skäl mot en svensk och finsk Nato-anslutning. Främsta skälet är ”att det är oklart huruvida USA är berett att infria åtagandena enligt paragraf 5 i NATO-stadgan”. Och på sidan 349 noterar författaren dels att ”alla medlemsstater [i Nato] har i princip vetorätt”, dels att Natos befälhavare ”alltid ska vara en amerikansk general, som oavsett formella fördragsbestämmelser i slutändan alltid kommer att vara underställd USAs militärledning och president”.

Läs mer

Krimkriget 1853 – 56 och Rysslands senare krig med det Osmanska riket 1877-78 gällde Rysslands möjligheter att exportera sitt spannmål från Odessa genom Bosporen till övriga världen. (Vladislav Davidzon, From Odessa With Love, Academica Press, 2021). Krimkriget kom att innebära slutet för den Europeiska konserten, som hade inletts 1814 -15 med att Sverige, Preussen, Storbritannien och Österrike enat sig med Ryssland och förklarat sig som segrare över Napoleons Frankrike och dess allierade.

Läs mer

Vi återpublicerar här en artikel om Nato som tidigare legat på sajten. (Utgivarna)

Den kanadensiske historikern Timothy Andrews Sayle har lägligt utkommit med boken Enduring Alliance. A History of NATO and the Postwar Global Order (Cornell University Press 2019).

I mars 1948 inträffande den så kallade Pragkuppen: det tjeckiska kommunistpartiet grep makten i Tjeckoslovakien. En månad senare krävde Stalin att Norge skulle sluta en pakt med Sovjetunionen. Samma månad hade Finland ingått VSB-avtalet, det vill säga ett fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd, med grannen i öster. Den brittiske utrikesministern Ernest Bevin, som aldrig trodde att Sovjetunionen skulle starta något krig, var dock orolig för i första hand de nämnda påtryckningarna mot Norge.

Läs mer

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg uppger i Hufvudstadsbladet (20/2): ”Det handlar om hur vi vill att relationer mellan länder ska gå till. Moskva försöker rulla tillbaka historien genom kravet att inga nya medlemmar ska tillåtas i Nato. Det är ett tydligt försök av Ryssland att kontrollera västs säkerhetsstrategi”. Uttalandet föranleder ett antal frågor. Är ”väst” liktydigt med Nato? Ingår EU och de alliansfria staterna i begreppet?   Och vad är det för säkerhetsstrategi som åsyftas?

Nyhetsrapporteringen ger intrycket av en avsaknad strategi, varför Michael E. O’Hanlons bok, Beyond NATO  (Brookings Institution Press, 2017) kan ge inspiration till en sådan, då boken är bland det klokaste som skrivits i frågan. (Den går att läsa gratis via amazon.com.)

Läs mer

Den framstående norske professorn, överstelöjtnant Tormod Heiers förra bok anmäldes på sajten för något år sedan . Han har nu skrivit en minst lika viktig bok: En randstat på avveie? Norges vei inn i den nye kalde krigen, 2014–2021 (Cappelen Damm Akademisk, 2021).

Boken är indelad i nio kapitel:

1. Randstatens problemer

Norge övergav sin neutralitetspolitik och blev medlem i Nato 1949, men har sedan dess sökt ha USA och Nato på armlängds avstånd, då detta har visat sig tjäna norska intressen över tid. Man har balanserat mellan USA i väst och Ryssland i öst. Men efter Rysslands annektering av Krim har politiken ändrat karaktär. De amerikanska förväntningarna på solidaritet från de mindre allierade går nu som en röd tråd genom Nato-medlemskapet. Men det är inte bara genom beslut från Nato-högkvarteret, utan alltmer genom hög grad press från USA. Heier refererar här till George Kennans påpekande om Nato-utvidgningen till forna Warszawapaktstater, att det inte fanns något behov för detta, och att det orsakade ett nytt kallt krig. Underrubriken till Heiers bok har fog för sig genom att Solbergsregeringens (2013–2021) politik har medfört att den buffert mellan Väst och Öst som Norge tidigare utgjorde har försvunnit. Istället har landet blivit en språngbräda för amerikanska styrkor. Det är inte lätt att förmedla vänskapliga avsikter, när man samtidigt förbereder för amerikanska operationer på den norska sidan av gränsen, påpekar Heier. Därtill noterar han att i såväl USA som Ryssland växer det fram starka nationalistiska och värdekonservativa krafter som vill konkurrera mer än samarbeta för gemensamma mål.

Läs mer