Litteratur

U.S. involvement in the 1953 coup in Iran is not debatable, but there continues to be a fight over the extent of that involvement and how significant the U.S. and U.K. roles were.

According to a recent surge of revisionist accounts, the U.S. role was not that great, but hundreds of documents released by the U.S. government in 2017 have confirmed the standard view that the U.S. role was significant and indeed crucial to the toppling of the popular prime minister, Mohammed Mossadegh.

The eminent historian of Iran, Ervand Abrahamian, has written a new book reviewing the information disclosed in these declassified documents from the government. In that book, “Oil Crisis in Iran: From Nationalism to Coup d’Etat,” Abrahamian explains that the documents show much more extensive U.S. involvement in Iranian domestic politics in the years leading up to the coup than had previously been acknowledged. […]

The standard story about the reason why the U.S. backed the coup was that Washington feared losing Iran to communism, and this interpretation has leaned heavily on the Cold War justifications that the relevant policymakers themselves offered. As Abrahamian shows, however, the focus of both the U.S. and U.K. governments in the years leading up to the coup was on preventing oil nationalization and stopping Iran from creating a precedent that they feared would then be applied elsewhere in the world. Läs artikel

Krig har sällan gett de resultat som eftersträvats, sammanfattar veterandiplomaten Örjan Berner sin bok om Krig eller fred. Han analyserar där tio centrala kriser (utom andra världskriget) under de senaste hundra åren.

Han gör det mästerligt – såväl språk och faktapresentationer som analyser och slutsatser gör läsningen fängslande.

Örjan Berner haren mycket bred diplomatisk erfarenhet. Han upplevde kulturrevolutionen i Kina, stagnationen och sedan som ambassadör Gorbatjovs glasnost i Sovjetunionen. Han har arbetat med FN och verkat som ambassadör i bl a Indien, Tyskland och Paris.

Han gör sin framställning levande genom att dra nytta av sina minnen och erfarenheter. Samtidigt visar han upp en imponerande beläsenhet i viktig litteratur.

De tio kriser och krig som Örjan Berner valt att fördjupa sig i är av olika karaktär. Där finns förstås det sena 1900-talets värsta kris, Kubakrisen 1962, Storbritanniens och Frankrikes Suezkrig 1956, Sovjets angrepp på Afghanistan 1979 och västmakternas Libyenkrig 2011. Men också den för de flesta ganska okända men mycket allvarliga gränskrisen Sovjet-Kina 1969. Vinterkriget, Sovjets angrepp på Finland 1939, behandlas med inlevelse. Läs presentationen

I takt med at spændingerne mellem USA og Sovjetunionen spidsede til efter 2. verdenskrig, blev Danmark klemt mellem de to supermagters koldkrigsambitioner.

Fem års tysk besættelse var slut, og Danmark var opsat på at gøre brug af landets position på verdensscenen og den videnskabelige suverænitet over Grønland, der under den kolde krig var af høj strategisk betydning for de to supermagter USA og Sovjetunionen.

Hele historien om tophemmelige, diplomatiske stridigheder, militære operationer, forskning og forkludrede mediecoverups bliver skildret i en ny bog ’Exploring Greenland: Cold War Science and Technology on Ice’. Läs bokpresentationen

The United States needs to make a major overhaul of its alliances and partnerships in the world, and it needs to rethink which of its existing commitments truly protect the vital interests of the United States.

In light of the devastating effects of the pandemic on the country, including the loss of more than 600,000 people, we cannot afford the conventional understanding of national security that has prevailed up till now. Above all, we have to shed the self-congratulatory and self-justifying notion of American exceptionalism that has so warped our thinking about our foreign policy.

These are just some of the provocative ideas that Quincy Institute President Andrew Bacevich proposes in his new book After the Apocalypse: America’s Role in a World Transformed. […]

One of the big changes that Bacevich proposes is to end U.S. involvement in NATO. “NATO has become an exercise in nostalgia,” as it tries to guard against threats that no longer exist while it is incapable of addressing contemporary problems that do not have a military solution. Our European allies have the means to provide for their own defense, but for decades the U.S. has actively discouraged them from building up their own security institutions for fear of undermining NATO. There is growing recognition on both sides of the Atlantic that the current arrangement makes no sense and European states need to assume more responsibility for their own defense. Continued U.S. membership in NATO is not only unnecessary, but it actually impedes European states’ efforts to develop their own capabilities. In short, “U.S. security guarantees to Europe have today become redundant,” and therefore Bacevich proposes that the U.S. should announce its intention to withdraw “within the next decade.” Läs artikel

Den lange krigen kaller Micheline Egge Grung tida som har gått fra den kalde krigens slutt for omtrent 30 år siden, til i dag.

Statsviteren ved Høgskolen i Innlandet er aktuell med antologien Stortinget og den lange krigen, 1991–2021, redigert sammen med Tormod Heier, forskningsleder på Stabsskolen ved Forsvarets høyskole og professor II ved HINN. Boka har bidrag fra jurister og statsvitere med kompetanse innen forfatningsrettslige, folkerettslige og utenrikspolitiske spørsmål.

– Norge har vært involvert i en lang rekke kriger fra avslutningen av den kalde krigen helt til i dag, mer eller mindre som én sammenhengende krig. Derav Den lange krigen, sier Grung.

I boka viser forfatterne at beslutningene om å sende norske kvinner og menn i krig, stort sett har vært tatt utenfor Stortingets plenumssamlinger. Våre folkevalgte har heller ikke ført et særlig aktivt tilsyn med Norges involvering i disse krigene. Läs bokpresentationen

The U.S. presents itself as the builder and enforcer of an international order defined by the rules and institutions created in the wake of WWII. While the U.S. frequently violates those rules, international law still constrains how the U.S. has operated in the world. Even when pursuing regime change, the U.S. has felt constrained by the principle of nonintervention to conceal its role in toppling foreign governments when there is no legal excuse readily available. That is the core argument of Michael Poznansky’s “In the Shadow of International Law: Secrecy and Regime Change in the Postwar World.” Läs artikel

[…] When the immensity of the nefariousness is laid bare, a normal man is tempted, in the words of satirical cynic H.L. Mencken, “to spit on his hands, hoist the black flag, and begin slitting throats.” That is the conclusion when one finishes Scott Horton’s Enough Already: Time to End the War on Terrorism, which stands as the most irrefutably argued and damning indictment of modern U.S. foreign policy yet written.

Published on the anniversary of Operation Desert Storm, its release date is a distressing reminder that, with a brief respite from 2011 to 2014, the United States has been bombing Iraq continuously for 30 years. Add Syria, Libya, Afghanistan, and a dozen other countries, and the cascade of errors (and worse) can overwhelm the reader.

Indefatigable localist writer and TAC luminary Bill Kauffman once called the unasked question of American foreign policy, “What does this war mean for my block, my neighborhood, my town?” Horton’s answer, as biting as it is accurate, is that the American people have gained nothing from the War on Terrorism “beyond, perhaps, increasingly necessary technological advancements in the manufacture of prosthetic limbs.” Läs presentationen

The art of sanctions heter en bok av den amerikanske tjänstemannen Richard Nephew, av Biden just utnämnd till handläggare för behandlingen av Iran. Boken handlar om hur han på Obamas order gjorde iranierna fattiga.

2007 hade enligt Nephew USA:s spionageorganisationer kommit fram till att Iran inte längre hade ett kärnvapenprojekt. Obamas huvudsyfte var att trycka ner landet som regional makt i sitt område. Kärnvapenhotet var viktigt för att få med EU-makterna och de asiatiska oljeimportörerna på sanktioner. […]

Lusten att plåga andra folk i moralens och mänsklighetens namn är en märklig företeelse. I diskussionen om mänskliga rättigheter har frågan undvikits. Nutida liberal utrikespolitik har två typiska uttryck: ”humanitära” bombningar och invasioner samt ”sanktioner”. Båda är nordatlantiska, euroamerikanska specialiteter, huvudsakligen tillämpade söderöver.

Bombningen av Serbien 1999 var ett undantag. Invasionerna av Afghanistan, Irak, Syrien, Somalia och Libyen följer mönstret. Sanktionerna är av två slag, dels de som riktas mot enskilda individer, institutioner och företag, dels de som är ägnade att skada ett helt folk, i första hand dess ekonomi. […]

Självgod moralpolitik är inte nödvändigtvis värre än cynisk realpolitik. Men den har en inneboende tendens till gränslös destruktivitet, som vi kan se i bältet av förödelse och massgravar med mer än en miljon dödade, från Afghanistan till Libyen, åstadkommet med de bästa avsikter av humanitet och demokrati. Läs artikel

Läs även Mats Björkenfeldts presentation av boken på den här sajten.