Litteratur

Göran Nilzéns bok Den besvärlige Gyllenkrok (2017) är roande och på flera sätt fascinerande läsning. Föremålet för boken, överste Axel Gyllenkrok, var minst sagt udda, burdus och kompromisslös. En sorts svensk Ernst Jünger-typ! Hans bana kantades av kontroverser och tvistigheter. En disciplinärt inriktad rättegång ledde så småningom till suspendering. Han beundrade periodvis den italienska, tyska respektive sovjetiska armén, och han söp hårt med deras officerare.

Men allt talar för att han var en stor militär begåvning och självständig tänkare. Inspirerad av Per Albin Hanssons paroll i riksdagen 1943 ”om självständigt handlande och motstånd till det yttersta i varje läge” för den händelse att Sverige drogs in i kriget utarbetade han skriften Partisankrig (1943) som följdes upp av Partisankrig i snö skog och berg (1945). Dessa utmärkta skrifter spreds i mycket stora upplagor, även utanför Sverige. Den senare skriften är utlagd på alliansfriheten.se.

Läs mer

Stalin and the Fate of Europe. The Postwar Struggle for Sovereignty (Harvard University Press, 2019) heter Norman M. Naimarks senaste bok. Han är en amerikansk historiker och professor vid Stanford University. Boken tar ett avstamp från A. J. P. Taylors notering: ”We forget, perhaps, how much of the world is not controlled by the Great Powers and how many people have a will of their own.”

Sovjetunionen hade vunnit kriget på marken i Europa. Dess trupper var närvarande i många delar av världsdelen, från Bornholm till den bulgariska kusten vid Svarta havet. Röda armén hade befriat huvudstäderna i Centraleuropa: Warszawa, Prag, Berlin, Wien och Budapest. Sovjet hade förlorat mer än sextiofem gånger fler människoliv än USA. Men den sovjetiska staten var intakt, och cirka 6,5 miljoner soldater stod på den europeiska kontinenten.

På Cecilienhof, ett av de kungliga slotten i Potsdam, synes Stalin ha haft full kontroll under de allierades konferens i juli–augusti 1945.  Franklin Roosevelt hade avlidit den 12 april och efterträtts av Harry S. Truman, som hade ringa erfarenhet av utrikespolitik. Churchill hade förlorat valet i juli samma år och blivit utbytt mot Labourledaren Clement Attlee. Stalins status ökade härigenom.

Läs mer

Tysk historia är fascinerande. Man kan förslagsvis börja med  att studera kampen mellan Fredrik Vilhelm av Brandenburg-Preussen (1620–1688), känd som “den store kurfursten”, och den tyska traditionen som lade en hämsko på en framtida utveckling. Man kan sedan studera Fredrik den stores (1712–1786) historiska skrifter om det egna landet, vilka tog avstånd från farfaderns, den store kurfurstens, konfliktfyllda syn på staten. Staten var inte längre en motor för historiska föränd­ringar. Vidare kan man granska Bismarcks (1815–1898) politiska argument, retorik och teknik i försöken att balansera de revolutionära krafter som släpptes lösa efter revolutionerna 1848 och hans önskan om att skydda de priviligerade strukturerna i den kjeserliga staten. Ett system Bismarck bidrog till att skapa och som kollapsade 1918. Nazisterna maktövertagande kom senare att sakna motstycke i Preussen-Tysklands historia.

Läs mer

Diplomaten Réne Nyberg, med toppstationeringar som finsk ambassadör i Berlin och Moskva, har skrivit en bok som är en familjekrönika, men långt mer än så. Det skildrar ett antal människoöden i skuggan av andra världskriget i Finland och Nordosteuropa. Författaren har på mödernet en judisk släkt. Modern valde visserligen att gifta sig med en gojim och försköts så av sin fader. Sonen Réne får klart för sig sammanhanget först i tonåren, han undervisas i tyskspråkig skola i Helsingfors och har kommit att behärska en rad språk. En del av släkten fanns i Lettland, däribland moderns kvinnliga kusin som tillsammans med sin man tog sista tåget från Riga till Moskva, när tyskarna kom på sommaren 1941. Efter kriget blev det återkomst till Riga.

Sista tåget till Moskva tecknar genom några personers dramatiska livshistoria konturer av den utsatta verklighet som var de östeuropeiska judarnas under förra seklet. I Baltikum, särskilt Lettland och Litauen, blev det fråga om en folkutrotning som verkställdes snabbt och systematiskt, av landsmän och av ockupanter, när Hitler slog till.

Läs mer

Här är några böcker som jag läst under hösten och som jag vill rekommendera till alla som är politiskt och historieintresserade:

The Kremlin Letters

David Reynolds och Vladimir Pechatnov. Yale University Press 2018, 680 sidor.

 Denna bok innehåller skriftväxlingen mellan Stalin, Churchill och Roosevelt under andra världskriget. En förlaga på ryska utgavs redan för 50 år sedan, men då endast med själva telegramtexterna. Denna utvidgade upplaga baseras på en ny sökning i brittiska, amerikanska och ryska arkiv och innehåller förutom telegrammen hela bakgrundsutvecklingen till krigsskeendet.

Det är fascinerande läsning som ger en ny inblick i andra världskrigets historia. Det är slående vilken respekt, ja aktning Churchill och Roosevelt hade för Stalin under krigsåren. Stalin framstår som mycket målmedveten. Churchills verkliga intressen visar sig ligga i Medelhavsområdet och omsorgen om det brittiska imperiet. Roosevelt är upptagen av hur efterkrigstiden skall gestalta sig. I de flesta frågor, förutom den polska, lyckas de tre ledarna dock till sist samsas.

Läs mer

Henrik Meinanders bok Finland 1944 var en mästerlig studie i hur kriget drabbar ett folk. På detaljnivån följde han händelsutvecklingen månad för månad i Finland under det så kallade fortsättningskrigets sista kalenderår och vad som strax därpå följde. I runda tal 100 000 finska medborgare fick sätta livet till under andra världskriget, som för Finlands del inleddes med det sovjetiska överfallet den 30 november 1939.

Nio år senare följer Meinander upp med en ny årtalsbok, Samtidigt. Finland och omvärld 1968 (Schildts & Söderströms 2019, 408 s., ill.). Den framrullar inte på samma vis kronologiskt utan är snarare tematiskt uppbyggd och visar vad som sker parallellt inom olika samhällssektorer i landet. Greppet är syntetiskt; det syftar till att ge ett helhetsperspektiv på de omvälvningar i det efterkrigstida Finland som på många sätt – och med många mått mätt – nådde sin höjdpunkt det där märkesåret 1968.

Läs mer

En klar minoritet av det svenska folket önskar att Sverige ska, efter 200 år, lämna vår alliansfrihet, som tjänat oss väl, och i stället ansluta oss till vad man tror vara ett försvarssamarbete i organiserad form: Nato, som bildades för 70 år sedan för att i Europa stå emot hotet från Sovjetunionen. 2017 beslöt den amerikanska senaten, med röstsiffrorna 97–2, att Montenegro skulle få ansluta sig till Nato; endast republikanerna Rand Paul och Mike Lee röstade emot.

På svenska saknar vi tyvärr en övertygande genomlysning av Nato som organisation. Endast devota alster till ingen nytta har hittills sett dagens ljus. Som tur är har nu den mycket erfarne, konservative forskaren vid Cato Institute Ted Galen Carpenter skrivit boken NATO: Dangerous Dinosaur (Cato Institute 2019).

Läs mer

En av samtidens främste folkrättslärda, professor Olivier Corten, har tillsammans med tre kolleger vid universitetet i Bryssel, skrivit en högst angelägen bok: Olivier Corten, François Dubuisson, Vaios Koutroulis, Anne Lagerwall, A Critical Introduction to International Law (Editions de L’ Universitet de Bruxelles 2019).

Den som är intresserad av hur stater bildas, hur gränser skapas eller bestäms av Internationella domstolen i Haag bör genast konsultera denna bok. Detsamma gäller om man är nyfiken på till exempel hur internationella organisationer, som Förenta Nationerna, fungerar. Men för denna sajts vidkommande är ändå kapitlet om folkrätt och krig det mest angelägna.

Läs mer

I ett gediget verk på över 600 sidor har professorn i militärhistoria vid Försvarshögskolan Gunnar Åselius skildrat Vietnamkriget och hur det tedde sig från ett svenskt perspektiv, i vilket svenska diplomater var aktiva aktörer. Boken ansluter delvis till hans 2007 utkomna verk Krigen under det kalla kriget, där Vietnam förekommer i olika sammanhang.

Som Gunnar Åselius framhåller i sitt förord har han ett starkt intresse och engagemang i Vietnamfrågan inte minst därför att han har släktanknytning till Sydvietnam. Detta har inte på minsta sätt påverkat hans objektivitet som, vilket notapparaten och litteraturförteckningen vittnar om, grundar sig på ett långvarigt studium av alla tillgängliga utländska, inklusive vietnamesiska, och svenska källor. Häri ingår rapporteringen från svenska diplomater från 1954 till 1975.

Boken ger å ena sidan en grundlig redovisning av Vietnamkonfliktens historiska bakgrund och utveckling fram till 1980-talet, å andra sidan en skildring av hur konflikten uppfattats av den svenska regeringen och utrikesförvaltningen och hur svenska statsråd och diplomater har agerat.

Läs mer