Litteratur

Sverige i stormaktspolitikens mitt, Sven Hirdman

av

Vi återpublicerar här ett utdrag ur andra upplagan av Sven Hirdmans  bok: Sverige i stormaktspolitikens mitt, Hjalmarsons förslag 2017.

Tidigare utlagt på sajten i december 2017 (utgivarna)

Prolog

Under det kalla kriget gick konfrontationslinjen mellan öst (Sovjet­unionen) och väst (USA/NATO) genom det delade Tyskland, symboliserat av det s.k. Fulda-gapet. Sverige låg i det delade Europas utkant och förde en svensk form av neutralitetspolitik med vad vi ansåg vara normala relationer med alla makter. Samtidigt var vi medvetna om att ifall ett nytt europeiskt storkrig skulle utbryta mellan öst och väst det var stor risk att vi skulle bli indragna. Vi vidmakthöll därför ett efter våra förhållanden respekt­ingivande försvar på samma gång som vi försökte verka för avspänning mellan stormakterna.

Läs mer

Rävar och igelkottar i militärt tänkande, Mats Björkenfeldt

av

Vi återpublicerar här en artikel av Mats Björkenfeldt från i våras ( utgivarna)

Sedan slutet av kalla kriget har Amerikas Förenta Staters grand strategy, för både demokrater och republikaner, varit vad några kallat ”liberal hegemony”. Den innebar att USA dels med vid marginal skulle vara världens mäktigaste stat, dels skulle transformera andra stater till marknadsorienterade demokratier, vilka på ett fritt sätt skulle handla med varandra. President Donald Trump har nu ändrat denna grand strategi till en ”illiberal hegemony”. Det sagda påpekas av professor Barry R. Posen i april­numret 2018 av Foreign Affairs. Posen noterar dock att grand strategy är ett ”slippery concept”.

För att försöka få ett grepp om detta hala begrepp har nu John Lewis Gaddis skrivit boken On Grand Strategy (Allen Lane 2018).

Läs mer

Fredens röst

av
Mats Björkenfeldt

Historikern Bengt Kummel har skrivit en biografi över en av nittonhundratalets skickligaste politiker i Europa,  JK. Paasikivi – Fredens röst  (SCRIPTUM 2017, 414 sidor) Han har tidigare utgivit bland annat en annan mycket läsvärd biografi, George Carl von Döbeln (Themis 2009).

Läs mer

Lästips och tips om annat än läsning

av
Rolf Andersson

Maos skrift Om långvarigt krig, som ingår i bland annat Valda verk, band II, är ett klargörande mästerverk.  Man ser ju direkt vid läsningen att detta inte är något allmänt filosoferande utan något handfast som ska ge vägledning och tillämpas konkret på slagfältet av de egna försvarsstyrkorna. Betydelsen av det politiska är självklart hela tiden närvarande här. Och Mao var ju ingen gerillaromantiker. När den egna nationella styrkan växte så var det omfattande fälttåg som gällde för att driva inkräktare ut ur landet.

Läs mer

Tragisk utrikespolitik

av
Mats Björkenfeldt

En av de viktigaste böcker som skrivit om USA:s utrikespolitik under 2000-talet är Chicago-professorn  John J. Mearsheimers The Tragedy of Great Power Politics (2001, med en uppdaterad utgåva 2014, Norton & Co). Från just University of Chicago kom också Hans Morgenthau, som grundade den så kallade realistiska skolan tillsammans med bland andra diplomaten George F. Kennan. Mot denna strömning stod ”Machiavellianismen” eller om man så vill ”realpolitiken”. ”Mr. Kissinger was Mr. Realpolitik”, påstås i John Bew bok Realpolitik (Oxford 2016, sidan 270).

Läs mer

11/11 1918 kl. 11.00

av
Mats Björkenfeldt

1917 var Tysklands situation under kriget värre än till exempel Storbritanniens. Framför allt gällde det matförsörjningen. Antalet strejker sköt i höjden. I februari detta år utbröt en revolution i Ryssland. Några månader tidigare hade Tyskland lovat Mexiko hjälp med att återta Texas, Arizona och New Mexico. Den 18 mars sänkte Tyskland tre amerikanska civila fartyg, och månaden senare gick USA in i kriget.

Den 8 januari 1918 proklamerade president Wilson sina fjorton punkter, som kom att spela en betydande roll i det kommande fredsfördraget, det som slöts i Versailles).  Samtidigt erhöll Hindenburg och Ludendorff prestige genom fredsfördraget med Ryssland Brest-Litovsk, som dock inte stoppade Tysklands expansion österut. Man kom bland annat att ockupera Krim. Den 29 september bröt brittiska och australiensiska trupper igenom den så kallade Hindenburg-linjen.

Läs mer

Inget rum för Ryssland

av
Mats Björkenfeldt

Efter Berlinmurens fall den 9 november 1989, och efter det att den sovjetiska flaggan halats för sista gången drygt två år senare, framträdde ett nytt Ryssland och fjorton nya, oberoende stater ur Sovjetimperiets aska. Med kalla kriget bakom sig sökte bland andra Michael Gorbatjov och George H. W. Bush bygga en ny världsordning.

Den 5–6 juni 1990 antogs  the London Declaration on a Transformed North Atlantic Alliance.  Man hade frågat sig om Nato fortfarande behövdes, nu när Sovjetunionen var borta. USA:s utrikesminister James Baker önskade en ”new architecture for a new era.”  Och Ryssland accepterade ett enat Tyskland inom Nato.

Läs mer

Kreml i krig

av
Mats Björkenfeldt

Kreml i krig. Ruslands brug af militær magt (red. Niels Bo Poulsen och Jørgen Staun, DJØF Forlag 2018) är en bok med bland annat följande innehåll:

  • De postsovjetiske stater og deres indre konfliktdynamikker
  • Russisk strategisk kultur under Putin
  • Russisk hybrid krigsførelse før og efter Ukraine 2014
  • Ruslands militære reformproces og kapacitetsudvikling
  • Hvor stærk er den russiske stat? Styrkebalancen ─ seks tilgange til vurdering af Ruslands og NATO’s militære styrkeforhold
  • Tjetjenienskrigene – katastrofen uden ende?
  • Krig i det postsovjetiske rum, Krigen i Georgien og Ruslands strategiske kultur
  • Krigen i Ukraine
  • Krigen i Syrien og Ruslands strategiske kultur
  • Baltikum og Østersøområdet
  • Ruslands politik i Arktis

Läs mer

Bokrecension: Presidenten stryks medhårs, demokraatti.fi

av
Jacob Söderman

Sommarrepris: Två böcker för utrikesminister Wallström på det nya året, Mats Björkenfeldt

av
Mats Björkenfeldt

Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2017. Om Libyenkriget 2011, läs också artikeln på denna sajt.

När nu vår utrikesminister tror sig kunna göra underverk med Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd, är det ett klokt råd att hon tar del av den indiska diplomaten Hardeep Singh Puris erfarenheter från säkerhetsrådet i boken Perilous Interventions. The Security Council and the Politics of Chaos (HarperCollins 2016).

Utgångspunkten i boken är att mycket är dolt i vad som pågår i Säkerhetsrådet, då beslutsfattandet ofta sker bakom stängda dörrar.  Självfallet har de fem permanenta medlemmarna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – ett försteg när det gäller informationsspridningen om vad som försiggår, men historieskrivningen i västerländsk press är mest skapad av USA, Frankrike och Storbritannien.

Varför är det då av vikt att få kännedom om hur säkerhetsrådet når sina beslut, frågar författaren. Jo, stater kan endast legitimera krigshandlingar efter auktorisering av Säkerhetsrådet, om det nu inte är fråga om ett agerande i självförsvar. Vilka pågående krigshärdar är då legitima? Det är här författaren tar avstamp.

Läs mer

En presidents aforismer, axess.se

av
Olle Abrahamsson

I en ny bok porträtteras den finske presidenten Mauno Koivisto, som satte punkt för Urho Kekkonens despotiska maktutövning.

Under ett besök i Sverige kring millennieskiftet ombads Finlands tidigare president Mauno Koivisto (1923–2017) att kommentera hur bittert det måste ha varit för det finska folket att Sveriges försvarsmakt inte slöt upp på Finlands sida när landet under andra världskriget stred för sin överlevnad. Koivisto förbluffade sina åhörare med svaret att han var tacksam över att Sverige avstod från att ingripa militärt: ”Om Sverige hade ingripit kunde historien ha varit en helt annan och inte alls till Finlands fördel.”Episoden återges i Kari Nars bok Mauno – optimistisk pessimist (Standpoint), som 2017 gavs ut på finska och nu föreligger på svenska.  […]

När Koivisto hösten 1997 besökte Stockholm konfronterades han med den än i dag pågående debatten om Sverige borde skämmas för Per Albin Hanssons eftergiftspolitik mot Tyskland. Koivisto gjorde frågeställarna besvikna med svaret att han inte kunde se något moraliskt fel i att ett lands regering gör sitt yttersta för att skona den egna befolkningen från krigets fasor. Koivisto talade utifrån egna erfarenheter. Under fortsättningskriget 1941–44 stred han vid fronten och deltog i slutstriderna på Karelska näset. I sina memoarer Ung soldat (2001) har Koivisto vittnat om hur det är att ”marschera till motanfall i främsta linjen, när hela himlaranden framför blixtrar och dundrar och man sveps in i ett litet helvete fyllt av rivande stål och eld”. Men som nyvald president förklarade han att heroismens tid var förbi: ”Det finns inget behov av hjältedåd, det räcker att läget hålls lugnt.” Läs recensionen

Karl von Clausewitz, snl.no

av
Jacob Børresen

Karl Philip Gottlieb von Clausewitz (1780–1831) var en prøyssisk offiser og, sammen med den sveitsisk-franske offiseren Jomini, tidenes antakelig mest betydelige militærteoretiker. Clausewitz utgjør i dag et felles referansepunkt for all strategisk tenkning.[…]

Skrevet i en tid hvor suverene stater hadde en ubestridt rett til å gå til krig når de anså det som hensiktsmessig, sier det ikke noe om folkerett. Og så er det fullt av selvmotsigelser, samtidig som det er en av verkets styrker og en årsak til at det fortsatt er relevant. Vom Kriege er et verk under utførelse. Clausewitz slutter aldri å stille spørsmål både til sine egne konklusjoner og til grunnlaget for dem. Clausewitz visste at politikk både kan utvide kriger og begrense dem; at total krig kan forekomme i virkeligheten samtidig som den er et rent teoretisk konsept; og at folket har like stor betydning for krigen som den politiske ledelse eller de væpnede styrker. Han trakk ikke bastante konklusjoner i noen av disse spørsmålene, men benyttet seg av dialektikkens metode med å belyse temaet ved å stille opp innbyrdes motsetninger. Läs artikel