I nya numret av Foreign Affairs, nr 1 2019, recenseras statsvetarprofessorn John Mearsheimers senaste bok, som anmälts här på sajten , samt Harvardprofessorn Stephen M. Walts, The Hell of Good Intentions. America’s Foreign Policy Elite and the Decline of U.S. Primacy (Farrar, Straus and Giroux 2018). Dessa författare har tidigare skrivit en gemensam bok. De kritiserar båda ”the Liberal Order”, det vill säga USA:s självpåtagna rätt att med vapenmakt ägna sig åt social ingenjörskonst världen över. Och de som aktivt försvarar denna ordning, ”the Blob” kallad av Walt, avslöjas grundligt i hans bok. Recensenten i Foreign Affairs medger att han själv tillhör denna liberala Blob, men avslutar med att ”[t]heir admonition to think differently is useful in a time of rapid change”. Det tilläggs att Walt and Mearsheimer “offer surprisingly little guidance on the future of humanitarian intervention”. Något recensenten finner negativt, men undertecknad ser som positivt.
Litteratur
Freden som skulle avskaffa alla krig
Den 18 januari 1871 grundades det tyska kejsarriket i Versailles utanför Paris efter att Preussen hade besegrat Frankrike militärt. Kejsardömet existerade fram till den 9 november 1918. På 38-årsdagen av dess grundande inleds en fredskonferens i Quai d’Orsay, utrikesministeriet, i Paris. 32 stater är representerade (dock inte Sovjetryssland), men det är ”the Council of Four” som bestämmer: USA:s president Woodrow Wilson, den brittiske premiärministern David Lloyd George, den franske konseljpresidenten George Clemenceau och den italienske premiärministern Vittorio Emanuele Orlando. Den 28 juni 1919 undertecknar de tyska företrädarna under protest i Spegelsalen i slottet Versailles ett fredsfördrag som omfattar 440 paragrafer. I artikel 231 utpekas Tyskland som ensamt ansvarigt för första världskriget.
Sverige i stormaktspolitikens mitt, Sven Hirdman
Vi återpublicerar här ett utdrag ur andra upplagan av Sven Hirdmans bok: Sverige i stormaktspolitikens mitt, Hjalmarsons förslag 2017.
Tidigare utlagt på sajten i december 2017 (utgivarna)
Prolog
Under det kalla kriget gick konfrontationslinjen mellan öst (Sovjetunionen) och väst (USA/NATO) genom det delade Tyskland, symboliserat av det s.k. Fulda-gapet. Sverige låg i det delade Europas utkant och förde en svensk form av neutralitetspolitik med vad vi ansåg vara normala relationer med alla makter. Samtidigt var vi medvetna om att ifall ett nytt europeiskt storkrig skulle utbryta mellan öst och väst det var stor risk att vi skulle bli indragna. Vi vidmakthöll därför ett efter våra förhållanden respektingivande försvar på samma gång som vi försökte verka för avspänning mellan stormakterna.
Rävar och igelkottar i militärt tänkande, Mats Björkenfeldt
Vi återpublicerar här en artikel av Mats Björkenfeldt från i våras ( utgivarna)
Sedan slutet av kalla kriget har Amerikas Förenta Staters grand strategy, för både demokrater och republikaner, varit vad några kallat ”liberal hegemony”. Den innebar att USA dels med vid marginal skulle vara världens mäktigaste stat, dels skulle transformera andra stater till marknadsorienterade demokratier, vilka på ett fritt sätt skulle handla med varandra. President Donald Trump har nu ändrat denna grand strategi till en ”illiberal hegemony”. Det sagda påpekas av professor Barry R. Posen i aprilnumret 2018 av Foreign Affairs. Posen noterar dock att grand strategy är ett ”slippery concept”.
För att försöka få ett grepp om detta hala begrepp har nu John Lewis Gaddis skrivit boken On Grand Strategy (Allen Lane 2018).
Fredens röst
Historikern Bengt Kummel har skrivit en biografi över en av nittonhundratalets skickligaste politiker i Europa, JK. Paasikivi – Fredens röst (SCRIPTUM 2017, 414 sidor) Han har tidigare utgivit bland annat en annan mycket läsvärd biografi, George Carl von Döbeln (Themis 2009).
Lästips och tips om annat än läsning
Maos skrift Om långvarigt krig, som ingår i bland annat Valda verk, band II, är ett klargörande mästerverk. Man ser ju direkt vid läsningen att detta inte är något allmänt filosoferande utan något handfast som ska ge vägledning och tillämpas konkret på slagfältet av de egna försvarsstyrkorna. Betydelsen av det politiska är självklart hela tiden närvarande här. Och Mao var ju ingen gerillaromantiker. När den egna nationella styrkan växte så var det omfattande fälttåg som gällde för att driva inkräktare ut ur landet.
Tragisk utrikespolitik
En av de viktigaste böcker som skrivit om USA:s utrikespolitik under 2000-talet är Chicago-professorn John J. Mearsheimers The Tragedy of Great Power Politics (2001, med en uppdaterad utgåva 2014, Norton & Co). Från just University of Chicago kom också Hans Morgenthau, som grundade den så kallade realistiska skolan tillsammans med bland andra diplomaten George F. Kennan. Mot denna strömning stod ”Machiavellianismen” eller om man så vill ”realpolitiken”. ”Mr. Kissinger was Mr. Realpolitik”, påstås i John Bew bok Realpolitik (Oxford 2016, sidan 270).
11/11 1918 kl. 11.00
1917 var Tysklands situation under kriget värre än till exempel Storbritanniens. Framför allt gällde det matförsörjningen. Antalet strejker sköt i höjden. I februari detta år utbröt en revolution i Ryssland. Några månader tidigare hade Tyskland lovat Mexiko hjälp med att återta Texas, Arizona och New Mexico. Den 18 mars sänkte Tyskland tre amerikanska civila fartyg, och månaden senare gick USA in i kriget.
Den 8 januari 1918 proklamerade president Wilson sina fjorton punkter, som kom att spela en betydande roll i det kommande fredsfördraget, det som slöts i Versailles). Samtidigt erhöll Hindenburg och Ludendorff prestige genom fredsfördraget med Ryssland Brest-Litovsk, som dock inte stoppade Tysklands expansion österut. Man kom bland annat att ockupera Krim. Den 29 september bröt brittiska och australiensiska trupper igenom den så kallade Hindenburg-linjen.
Inget rum för Ryssland
Efter Berlinmurens fall den 9 november 1989, och efter det att den sovjetiska flaggan halats för sista gången drygt två år senare, framträdde ett nytt Ryssland och fjorton nya, oberoende stater ur Sovjetimperiets aska. Med kalla kriget bakom sig sökte bland andra Michael Gorbatjov och George H. W. Bush bygga en ny världsordning.
Den 5–6 juni 1990 antogs the London Declaration on a Transformed North Atlantic Alliance. Man hade frågat sig om Nato fortfarande behövdes, nu när Sovjetunionen var borta. USA:s utrikesminister James Baker önskade en ”new architecture for a new era.” Och Ryssland accepterade ett enat Tyskland inom Nato.
Kreml i krig
Kreml i krig. Ruslands brug af militær magt (red. Niels Bo Poulsen och Jørgen Staun, DJØF Forlag 2018) är en bok med bland annat följande innehåll:
- De postsovjetiske stater og deres indre konfliktdynamikker
- Russisk strategisk kultur under Putin
- Russisk hybrid krigsførelse før og efter Ukraine 2014
- Ruslands militære reformproces og kapacitetsudvikling
- Hvor stærk er den russiske stat? Styrkebalancen ─ seks tilgange til vurdering af Ruslands og NATO’s militære styrkeforhold
- Tjetjenienskrigene – katastrofen uden ende?
- Krig i det postsovjetiske rum, Krigen i Georgien og Ruslands strategiske kultur
- Krigen i Ukraine
- Krigen i Syrien og Ruslands strategiske kultur
- Baltikum og Østersøområdet
- Ruslands politik i Arktis
Sommarrepris: Två böcker för utrikesminister Wallström på det nya året, Mats Björkenfeldt
Vi återpublicerar under sommaren några tidigare inlägg till sajten. Här artikel från januari 2017. Om Libyenkriget 2011, läs också artikeln på denna sajt.
När nu vår utrikesminister tror sig kunna göra underverk med Sverige som medlem i FN:s säkerhetsråd, är det ett klokt råd att hon tar del av den indiska diplomaten Hardeep Singh Puris erfarenheter från säkerhetsrådet i boken Perilous Interventions. The Security Council and the Politics of Chaos (HarperCollins 2016).
Utgångspunkten i boken är att mycket är dolt i vad som pågår i Säkerhetsrådet, då beslutsfattandet ofta sker bakom stängda dörrar. Självfallet har de fem permanenta medlemmarna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina – ett försteg när det gäller informationsspridningen om vad som försiggår, men historieskrivningen i västerländsk press är mest skapad av USA, Frankrike och Storbritannien.
Varför är det då av vikt att få kännedom om hur säkerhetsrådet når sina beslut, frågar författaren. Jo, stater kan endast legitimera krigshandlingar efter auktorisering av Säkerhetsrådet, om det nu inte är fråga om ett agerande i självförsvar. Vilka pågående krigshärdar är då legitima? Det är här författaren tar avstamp.