Litteratur

VITEN er en annerledes rapport fra Forsvarets forskningsinstitutt (FFI). Den er rettet mot et bredere publikum og er laget i et oversiktlig
tidsskriftformat. VITEN er et ledd i FFIs satsing på god forskningsformidling og -kommunikasjon.

…Dersom det skulle være behov for det, vil Russland raskt kunne trappe opp sitt land-, sjø- eller luftmilitære nærvær i nord for å oppnå en styrkemessig overlegenhet og «eskaleringsdominans». Det kan skje ved å overføre styrker fra andre deler av det vestlige militærdistriktet eller fra andre militærdistrikter. Fra russisk side kan eskaleringen skje både langs den horisontale aksen, ved at konflikt- eller operasjonsområdet utvides geografisk, og langs den vertikale aksen, ved at konfliktens intensitet eller voldsnivå trappes opp. Eventuelt kan det være tale om en kombinasjon av horisontal og vertikal eskalering.

Eksempelet ovenfor er snarere å betrakte som et «worst case»-scenario enn som en beskrivelse av sannsynlige hendelser i nordområdene. Selv om Russland har styrket den militær evnen sin og vist vilje til å bruke den i Georgia, Ukraina og Syria, er det på ingen måte gitt at landet vil forsøke å gjøre noe liknende mot Norge eller Norges allierte. Den historiske og geopolitiske konteksten i nord er en annen enn i Russlands sørlige randsone. Vi må dessuten anta at Russland ikke ønsker å havne i en væpnet konflikt med verdens sterkeste forsvarsallianse. Nato har fortsatt fire ganger så mange soldater som Russland, befolkningen er seks ganger så stor som Russlands og forsvarsbudsjettene er i sum 18 ganger så store som Russlands.
Samlet sett bruker de europeiske Nato-landene (det vil si uten USA og Canada) fem ganger så mye på forsvar som det Russland gjør, og deres BNP er i sum 12 ganger så stort som Russlands. Utfordringen, sett fra perspektivet til Natos østlige medlemsland og partnerlandene Sverige og Finland, er at Russland fortsatt har en styrkemessig overlegenhet på det regionale nivået.  Läs rapporten

En tidligere sjef for Hæren og nåværende Røde Kors-president, Robert Mood, går hardt ut i sin nye bok «Ansvar». Han mener norske politikere skjønnmaler og feilinformerer, blant annet om Forsvaret.

Robert Mood er ute med en ny bok om ledelse og ansvar. Tittelen på boka er «ANSVAR – Ledelse er ingen popularitetskonkurranse»

I boken, eller i debatten han har deltatt i i etterkant, kommer Mood inn på flere viktige poenger om Norges Forsvar:

• Norske politikere har systematisk underkommunisert at Forsvaret er lite og at forsvarsevnen er svak.
• Norske politikere forteller ikke om den egentlige grunnen til at Norge deltar i krigføring i utlandet. Det dreier seg først og fremst om å skaffe seg innflytelse hos Norges viktigste allierte, i følge Mood.
• Norge er fullt og helt avhengig av NATO.
• Norsk politikk er preget av «et spill om posisjoner», framfor at politikere tar tak i de viktigste spørsmålen

Läs artikel

Bokanmälan: Vakaus vaakalaudalla. Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta.  toim. Timo Hakkarainen. Into kustannus, 2017. 287 sidor.

Nästan gång jag hör påståendet att Nato-motståndarna inte engagerar sig i den säkerhetspolitiska debatten viftar jag med denna pamflett och ber om kommentarer, skriver Folke Sundman om den nya antologin om stabilitet och säkerhetspolitik…

Denna höst nämligen utgivits  en pamflett med titeln VAKAUS VAAKALAUDALLA , Ajatuksia turvallisuuspolitiikkamme suunnasta (Stabiliteten i vågskålen. Tankar om vår säkerhetspolitisk riktning). Antologin är redigerad av journalisten Timo Hakkarainen, och innehåller bidrag av bl.a. Erkki Tuomioja, Seppo Kääriäinen, Gustav Hägglund, Matti Klinge, Heikki Talvitie och Esko Seppänen, för att nämna de mest kännspaka namnen bland skribenterna. Maarit Feldt-Ranta och Larserik Häggman, som skrivit en artikel om Nordens roll, inte att förglömma.

Med tanke på det konstanta gnället om brist på seriösa debattinlägg från den här åsiktsriktningen är det något förvånande att den här pamfletten åtminstone hittills nästan helt ignorerats i ledande media och den allmänna debatten…

Den svenska ambassadören Mats Bergquists inlägg hör till höjdpunkterna i pamfletten. Det är en uppdaterad version av Bergquists bidrag till den svenska pamfletten Bevara alliansfriheten som utkom 2014 och diskuterar hindren för svenska och finländskt medlemskap i Nato.

Det avslutande och mest övergripande bidraget till pamfletten står Erkki Tuomioja för. Han utgår från hur geopolitiken och realpolitiken historiskt har präglats Finlands säkerhetspolitiska val, och hur vi strävat till att anpassa detta arv till nya förhållanden, samt hur det ökande ömsesidiga beroendet stater emellan radikalt har påverkat politikens förutsättningar. Han redogör också ingående för de tankegångar som ligger bakom den fortsättningsvis oförändrade konklusionen, att  Finland har större fördelar av att stå utanför Nato än att ta det avgörande steget och ansöka om medlemskap. Läs presentationen

Kalla kriget varade i dryga 40 år. Sverige valde att under denna period inte ansluta sig till något av de två militärblock vilka dominerade världskonflikten. Istället utformades en neutralitetsdoktrin. Denna hindrade emellertid inte Sverige från att delta i den internationella politiken och opinionsbildningen.
Även om åsikterna om den svenska utrikespolitiken varierade i andra stater, så var neutralitetspolitiken föga ifrågasatt i Sverige. I och med kalla krigets slut förändrades emellertid debatten. Den invanda bilden av den svenska utrikespolitiken under kalla kriget föreföll inte längre stämma. Oavsett hur man såg på de ”avslöjanden” som gjordes, verkade bilden rämna. Förhållandet mellan den offentligt deklarerade neutralitetspolitiken och, delvis hemligt, militärt samarbete med väst, var svårtolkat. De ledande politikerna kunde till och med framstå som hycklare vilka hållit den svenska allmänheten, men knappast statsledningarna i stormakterna, okunniga om de ”verkliga” förhållandena. Läs rapporten

I disse tider sitter en gruppe offiserer på Rena for å diskutere Norges Landmakt. Gruppens mandat er å utarbeide ett forslag til hvordan Norge og det norske landforsvaret skal se ut i fremtiden. Selv om det er få synlige likhetstrekk med Hærens struktur fra den kalde krigen, er premissene studien bygger på likevel gjenkjennelige med en forankring i tenkte og plausible trusselscenarioer mot norsk territorium. Forsvarets samfunnsoppdrag har igjen blitt tydeliggjort, og forsvarspolitikere og generaler trenger ikke lenger lete kloden rundt etter å finne oppdrag til et arbeidsledig forsvar…

Perioden som fulgte ble preget av en ny strategisk tenkning. Logikken var at om Norge leverte kapasiteter (både diplomatiske og militære) som var etterspurte av USA og NATO (i den rekkefølgen), markerte vi oss som en relevant samarbeidspartner, og relevans førte til oppmerksomhet, og oppmerksomhet om Norge førte til sikkerhet for Norge. Denne strategien ble brakt til sin fullkommenhet under forsvarsminister Kristin Krohn Devold, og hennes etter sigende tette forhold til sin amerikanske kollega Donald Rumsfeld. Hennes filosofi var at de kapasitetene vi hadde hjemme, måtte kunne brukes ute. Kapasiteter som bare hadde relevans i en norsk kontekst hadde ikke livets rett. Og filosofien lyktes åpenbart. Norge fikk fornyet kontrakten om forhåndslagring av amerikansk militærmateriell i Trøndelag, i en tid der amerikanerne ellers trakk ressursene sine hjem. Dette var en stor sikkerhetspolitisk
suksess. Läs recensionen   (sid 42)

Utgångspunkter Det grundläggande kravet på svenskt försvar är att vara fredsbevarande. Därför måste Sverige göra det troligt att ingen främmande nation eller andra sammanslutningar kan utnyttja svenskt sjöterritorium – vare sig över, på eller under havsytan – för egna syften riktade mot andra stater. Det är omvärlden och inte vi själva, som avgör om det finns tillit till Sveriges möjligheter att åstadkomma detta. Sjöförsvaret ska ha sådan beredskap att det kan utgöra ett stöd för svensk utrikespolitik. Sjöförsvaret ska utrustas och organiseras så att det dagligen utgör stöd till och kan användas av den politiska ledningen för utveckling av fred, alla människors lika värde och demokrati. Vid konflikter mellan länder strävar Sverige efter att hålla sig utanför dessa. Om krig bryter ut, är det av stor vikt att Sverige svarar upp mot krav och skyldigheter, som folkrätten ställer. ..

Det är dags att åter kunna förhindra att våra omgivande vatten utnyttjas som tummelplats för andra länders intressen. Dimensionering Sjö- och luftförsvarets förmåga att göra insatser i fred och i inledningsskedet av en konflikt, är en grundläggande  förutsättning för trovärdigheten i den svenska alliansfria politiken i fred. Detta förutsätter att svenskt sjöförsvar på ett trovärdigt sätt kan upprätthålla svensk suveränitet inom sjöterritoriet och skydda sjöfart och fiske. Om krig  bryter ut, utgör sjöförsvarets främsta uppgift att hålla Sverige utanför kriget liksom försvar mot strategiskt överfall i form av omedelbar beredskap. Tillsammans med det svenska försvaret i övrigt ska sjöförsvaret genom sin förmåga att göra insatser, avvärja militärt

(Tidskrift i Sjöväsendet -N:r 1 / 2017 )