Litteratur

…Sveriges säkerhetspolitiska linje ligger fast. Vår militära alliansfrihet tjänar oss väl och bidrar till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Vårt land ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. Vår första försvarslinje utgörs av en utrikespolitik där vi verkar genom diplomati, medling, konfliktförebyggande och förtroendeskapande åtgärder. Så ökar Sveriges möjligheter att verka för avspänning och stabilitet såväl i vårt närområde som globalt…

Sverige behöver en bred ansats i förhållande till Ryssland. Vi ska upprätthålla en politisk dialog, verka långsiktigt och uppmana Ryssland till samarbete istället för konfrontation, samt främja kontakter mellan medborgare. Och vi ska göra det utan att ge avkall på vår principiella hållning. 4 Sverige fördömer Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim. Sanktionerna ska ligga fast så länge skälen till att de infördes kvarstår. Genom att stödja Ukrainas reformarbete och slå vakt om landets suveränitet och territoriella integritet enligt folkrätten bidrar vi till landets strävan att närma sig EU. Läs  utrikesdeklarationen

Han ( Carsten Jensen)  har i en rad reportageböcker, artiklar och föreläsningar visat vad kriget gör med landet och  människorna.

Här recenseras boken av Lars-Gunnar Liljestrand, f d ordförande i Föreningen Afghanistansolidaritet.

I den nya boken tränger han djupare och ger i litterär form en bild av kriget i all dess ohygglighet som går vida utöver vad torra fakta kan visa.

För den som under mer än 15 år varje vecka följt rapporterna om kriget och alla övergrepp känns mycket igen men är ändå som nya då Carsten Jensen  beskriver dem inifrån, ur de danska soldaternas upplevelser.

Det handlar om en pluton om 30 man och en kvinna som är stationerade i Helmandprovinsen i södra Afghanistan, talibanernas kärnområde. Där utkämpades de hårdaste striderna och  där tog de danska trupperna stora förluster i omgångar tillsammans med kanadensare, amerikaner och britter.

Vi får följa de danska soldaterna när de är på sin camp, ett befäst läger omgärdat av murar, taggtråd och vakttorn, och när de går ut på patrullering. De kan bara lämna basen i kolonner med pansrade fordon. De kör på den stora Highway 1 mot Kandahar i hög fart  och signalerar med varningsskott om civila fordon inte omedelbart viker undan eller kör ned i diket. Allt görs för att  försöka undgå att möta en självmordsbombare eller att köra på en vägbomb. Läs recensionen

Denna rapport är den första i serien Defence Economic Outlook (DEO) som genomförs inom projektet Försvarsekonomiska studier med det svenska Försvarsdepartementet som mottagare. DEO-rapporterna återkommer vartannat år och innehåller en överblick av globala försvarsutgifter samt ett särskilt tema. Årets tema är drivkrafterna bakom försvarsutgifter i länderna runt Östersjön. Globalt har västländerna minskat sina försvarsutgifter under det senaste årtiondet medan flera länder i andra regioner, särskilt tillväxtekonomierna, har ökat sina. USA är alltjämt världens främsta militärmakt med världens högsta militärutgifter, men länder som Kina och Ryssland har stadigt minskat gapet. Denna förändring är långt ifrån tillräcklig för att ändra den globala maktbalansen, men den har ändrat regional säkerhetsdynamik. Läs rapporten

Med novellsamlingen Döden i Reval får svenska läsare möjlighet att återupptäcka den mångsidige författaren Werner Bergengruen (1892–1964). Bergengruen föddes i Riga, hade svenskt påbrå på fädernet och bosatte sig i Tyskland, där hans böcker blev vida spridda och lästa. Den senaste som översatts till svenska kom 1953 och nu utges alltså en samling noveller i ny svensk översättning. Döden i Reval tillkom på trettiotalet och speglar äldre tider i den gamla tyska staden Reval, dagens Tallinn. Samlingen kan närmare beskrivas som en rad groteska och humoristiska historietter – kuriösa berättelser som knyts samman av ett antal märkvärdiga öden. Översättaren är Anders Björnsson,en mångsidig publicist och historiker, som tidigare har översatt bland annat noveller av Joseph Roth. Anders är tillika en av utgivarna av denna sajt.
Läs om boken

En fråga avseende rekryteringen till försvaret visar att det alltjämt är flest svarande som anser att värnplikten bör vara grunden för försvarets personalförsörjning och de två andra formerna för personalförsörjning>(renodlat yrkesförsvar och en rent frivillig rekrytering av soldater) får vardera avsevärt mindre stöd i opinionen än värnpliktssystemet. Beslutet om att låta värnplikten bli vilande fattades således mot en samtidig folkopinion som visade sig önska ha kvar värnpliktssystemet och samtidigt inte heller ansåg att den förda försvarspolitiken var positiv.

Ur Var behövs frivilligheten?
Årlig redovisning från KKrVA avd V den 12 mars 2014 av Björn Körlof, Peter Lagerblad, Bo Richard Lundgren och Ingemar Wahlberg

Hela rapporten kan läsas här: Avd_V_Var_behovs_frivilligheten

Ur inledningen:

Strategin tar sin utgångspunkt i några brett definierade mål för vår säkerhet och de värden som ligger till grund för dessa mål. Den ger en övergripande bild av den senaste tidens säkerhetsutveckling, i Sverige och i vår omvärld. I strategin identifieras ett antal områden där Sverige har särskilda intressen att försvara och där det behövs ett förstärkt säkerhetsarbete. Sammantaget utgör detta kärnan i den nationella säkerhetsstrategin. Det går naturligtvis inte att förutse exakt vilka nya hot som mest sannolikt kommer att tränga sig på eller vilka strategiska vägval som Sverige kan behöva göra för att avvärja dessa. Men genom att tydligt rikta in det samlade säkerhetsarbetet mot de prioriterade områden och nationella intressen som strategin stakar ut kommer Sverige att kunna stå bättre rustat att förebygga och förhindra samt möta både dagens och morgondagens säkerhetsutmaningar.

Läs  dokunentet

Inom akademien har ledamoten Hirdman skaffat sig en profil. Efterhand som det mörknade över Putins Ryssland framträdde han allt tydligare som opponent mot den allmänna svenska kritiken. Stridbar drar han sig inte från att gå emot vad han uppfattar som en illa eller felaktigt informerad opinion. De senaste åren har han lika kraftfullt ställt in sig i nejfalangen mot svenskt Nato-medlemskap. Hans beslutsamhet har dokumenterats i såväl Akademiens bok Nato – för och emot som samlingsskriften Bevara alliansfriheten – nej till Nato-medlemskap, båda 2014. När han nu presenterat sina hågkomster avslö­ jas inga nya ståndpunkter. Men han har en hel del att berätta inifrån svensk statsförvaltning och gör det med ett slags självklar kompetens.Läs recension

Hemvärnsförbanden är utformade för att kunna verka vid ett väpnat angrepp. Hemvärnsförbandens huvuduppgifter är främst att skydda, bevaka och ytövervaka områden och objekt. De är viktiga för att upprätthålla militär närvaro i hela Sverige, samt utgör en stor och viktig del av markstridskrafterna. Med sin höga tillgänglighet, numerär och geografiska spridning är hemvärnsbataljonerna av central betydelse för försvaret av det svenska territoriet. De är också betydelsefulla för skyddet av flyg- och marinstridskrafternas basområden och kritisk infrastruktur samt viktigare skydds-objekt.

Hemvärnsförbanden, med sin höga beredskap, bidrar till att skapa tröskeleffekt för försvaret av Sverige. Hemvärnsförbanden ska kunna verka med huvuddelen inom ett dygn samt med mindre delar inom några timmar. Hemvärnsförbanden ska vara bemannande, utrustade och samövade för att lösa sina uppgifter. I fredstid ska förbandet övas och tränas för att upprätthålla rätt krav på tillgänglighet i fred och förmåga att inta höjd beredskap. Alla hemvärnsförband har uppgifter i fred, vid höjd beredskap och i krig. Hemvärnsförbanden ska vara intraoperabla med övriga insatsorganisationen genom bland annat kompatibla sambands- och ledningssystem. Stabsarbetsmetoder, stabsarbetsstöd, signalering och övriga format ska följa, de inom Försvarsmakten fastställda kraven. Särskilda hemvärnsfunktionsförband ska kunna lösa uppgifter som regionala- eller riksresurser. Dessa funktionsenheter kan till exempel vara CBRN-, granatkastare-, trafik-, underrättelse- och fältarbetsförband. Läs  handboken

Denna rapport sammanfattar forskningsresultat från projektet Kan vi producera mat i händelse av kris? Sårbarhet och resiliens på gårdsnivå i svenskt lantbruk som finansieras av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och forskningsplattformen Framtidens lantbruk, SLU. Syftet med projektet är att undersöka hur lantbruket skulle påverkas av olika slags försörjningskriser, som bränslebrist, elavbrott eller stopp av foderimport och andra insatsvaror. Vi har lagt fokus på hur sårbarheten skiljer sig åt mellan olika produktionssystem: mjölk respektive kött- eller spannmålsproduktion, stor- respektive småskaliga gårdar, konventionella respektive ekologiska gårdar samt hur valet av teknik påverkar sårbarheten. Vi undersöker detta genom att intervjua lantbrukare om hur de själva resonerar kring risker, beroenden, sårbarhet och sin förmåga att hantera olika slags kriser. Inom ramen för projektet har Sofia Sollén Norrlin och Josefin Heed utformat självständiga examensarbeten för masterexamen. Sollén Norrlins arbete fokuserar på ansvarsrelationen mellan lantbrukare och stat, och finns publicerad i den öppna databasen Epsilon (Sollén Norrlin 2016). Heeds arbete fokuserar på lantbrukets beroende av diesel och kommer att färdigställas under hösten 2016. Läs rapporten

Sammanfattning: Rysslands Väpnade styrkor utvecklas från att främst vara organiserade och tränade för att hantera interna oroligheter och konflikter i det forna sovjetområdet mot en organisationsstruktur som kan hantera storskaliga operationer även utanför detta område. 2016 har Väpnade styrkorna större förmåga att försvara Ryssland från utländsk aggression än under 2013. Ryssland har därmed ett mer kraftfullt militärt tvångsmaktsverktyg är tidigare. I denna rapport analyseras rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv. Det är den åttonde utgåvan. En förändring i denna rapport jämfört med den förra är att ett grundläggande antagande har ändrats. 2013 bedömde vi den ryska militära handlingsfriheten utifrån förutsättningen att Ryssland skulle svara på ett uppkommet hot vilket skulle ha givit lite eller ingen tid till förberedelser. I ljuset av de senaste årens utveckling, bedömer vi de tillgängliga resurserna för militära operationer utifrån antagandet att Ryssland tar initiativet till att använda militärt våld. Rysslands militära handlingsfrihet analyseras avseende tre övergripande uppgifter: operationer med försvarsgrensgemensam strid, fjärrstrid och strategisk avskräckning. Den ryska militära handlingsfriheten, dvs. de militära förband Ryssland kan avdela för att lösa dessa uppgifter har fortsatt att växa – särskilt väster om Ural. Ryska militärstrategiska tänkare ägnar mycket uppmärksamhet åt inte enbart militär styrka, utan även åt en mängd andra – icke-militära – medel.

Läs mer

Östen Undén (1886–1974) avgick som Sveriges utrikesminister under hösten 1962 efter lång och trogen tjänst. Han innehade första gången denna post under Hjalmar Branting (1924–1926) och deltog aktivt i Nationernas förbunds (Folkförbundets) arbete som svensk delegat. Under andra världskriget, då han var ordförande i riksdagens utrikesutskott, uppträdde han mot inslag i samlingsregeringens eftergiftslinje. 1945, när samlingsregeringen avgick, tillträdde han på nytt som utrikesminister.

Undén satte sin prägel på svensk utrikespolitik under en mycket lång period. I juli 1962, inför sin avgång, höll han i Ransäter i Värmland ett tal om realism och idealitet i utrikespolitiken; något av ett politiskt testamente. Det har runnit åtskilligt med vatten under broarna sedan dess. Men att nu, drygt femtio år senare, läsa Undéns text är uppfriskande, särskilt i en samtid av hållningslösa så kallade solidaritetsförklaringar, långtgående Nato-samarbeten, kraftiga försämringar av landets försvarskraft och känslomässigt tal om värdegemenskap. Undén tar oförfärat tag i, tydliggör och analyserar frågeställningar som vi i högsta grad stöter på idag, om än ofta i förvrängd form. Han tar bland annat upp och skärskådar påståenden om att alliansfrihet skulle innebära en omoralisk och självisk hållning; att svika solidaritetens krav. I talet konstaterar han att en realistisk kollektiv säkerhet de facto inte kunnat etableras till följd av stormakternas hållning (så som än idag), varför en liten stat måste dra kyliga slutsatser för sin egen säkerhet av det förhållandet. Han understryker också hur viktigt det är för den förda politikens trovärdighet och förankring att Sverige är militärt väl rustat för att skydda det egna territoriet och den egna suveräniteten, och att detta utgör ett väsentligt bidrag till säkerheten även för andra stater. Läs Undens tal i Ransäter

Riksbankens Jubileumsfonds (RJ) årsbok 2016/2017 (Makadam förlag 2016) har titeln Krig/fred och innehåller sjutton bidrag av forskare från skilda discipliner. Rubrikerna är hoten mot freden, vägen till fred och hållbar fred. Boken avslutas med ett rundabordssamtal mellan Hans Blix, Katarina Engberg och Pierre Schori.

I boken görs inga direkta analyser av för- eller nackdelar med en Nato-anslutning för Sverige och/eller Finland. Vad gäller frågan om värnplikt påtalar Hans Blix ”att om värnplikten baserar sig på hela samhället kan den vara fredsfrämjande. Värnplikten bidrog därför till ett engagemang för fred eftersom alla i samhället riskerade att drabbas. I en yrkesarmé tar folk värvning och får betalt och då protesterar få mot krig, jämfört med värnpliktsarmén som leder till ett engagemang mot krig och för fred. Irakkriget 2003 hade knappast ägt rum om USA:s armé byggt på värnpliktiga…”

Vad gäller krigsrisken noterar Hans Blix att ”Ryssland är beroende av att sälja sin olja och kan inte starta krig hur som helst”. Han pekar på det som kallas mutual economic dependence, MED. ”Det är viktigt för freden. Mycket forskning tyder också på att ekonomiskt utbyte och ekonomiskt beroende spelar en viktig roll för en fredlig utveckling, och i dag är världens länder mycket mer beroende av varandra än för hundra år sedan.”

Läs mer