Den brittiske historieprofessorn Orlando Figes har nyligen givit ut den intressanta boken The Story of Russia (Bloomsbury Publishing 2022).
Klart läsvärda är kapitlen om mongolernas inflytande, tsarerna och gud, Ryssland närmar sig väst, Napoleons skugga, och ett imperium i kris. Därefter följer de likaså intressanta kapitlen ”Det revolutionära Ryssland”, ”Kriget i det gamla Ryssland” och ”Moderlandet”.
Men det är ändå det avslutande kapitlet ”Slutet” (”Ends”), som för dagen är det mest tankeväckande.
Författaren frågar: Hur långt kommer landets framtid att formas av dess förflutna? ”På många sätt verkar landet vara fångat i en återkommande cykel av dess historia. Två gånger under nittonhundratalet, 1917 och 1991, har den autokratiska staten brutit samman, bara för att återfödas i en annan form.” Han fortsätter: ”Ryssland ville vara en del av Europa, bli behandlat med respekt. Men om detta förkastades av västvärldens ledare, eller om de förödmjukade Ryssland, skulle landet tvingas beväpna sig mot väst. Nato och EU missade ett tillfälle att avsluta denna historiska cykel. I stället för att försöka få in Ryssland i nya säkerhetsarrangemang i Europa, höll Nato det isolerat. USA och dess nordatlantiska allierade agerade som om det kalla kriget hade ’vunnits’ av dem, och att Ryssland, den ’besegrade’ makten, inte behövde rådfrågas om konsekvenserna av den sovjetiska kollapsen i regioner där ryssarna hade historiska intressen.