Statsministerns visioner bådar inte gott för framtiden

Utgivarna

Statsminister Ulf Kristersson talade vid Kungliga Krigsvetenskapsakademiens högtidssammankomst den 12 november 2024. Han delgav auditoriet sin vision om hur Sverige ska försvaras. Men han hade inte någon genomtänkt analys att komma med.

Kristersson talade om ett ”Sverige som inte längre agerar som en idealist i marginalen utan som realist i händelsernas centrum”. Det är pretentiöst så det förslår.

Sverige är i dessa sammanhang en småstat med ytterst ringa försvarsförmåga som knappast har några möjligheter att påverka skeendena i stort. För vår del handlar det om att ha vänskapliga relationer till andra stater, att hålla avstånd till andras konflikthärdar och att bevara Sveriges fred och det egna självbestämmandet.

Vi kan i brist på insikt om dessa grundläggande utgångspunkter säkert hamna i ”händelsernas centrum” genom att låta involvera oss i risker som inte är våra och som vi borde distansera oss från. Det finns alltid krafter som vill tubba en småstat att fronta för andras intressen och att låta sig snärjas av en agenda, som strider mot det egna nationella intresset. Det är vad som är i görningen nu.

Det sker bland annat genom DCA-avtalet som öppnar vårt territorium för främmande makts operationer; genom deltagande i den militära upptrappningen runt Arktis; genom insatsstyrkor till Finland och Lettland; samt genom bidrag till militära projekt riktade mot den indo-pacifiska regionen. Det är något annat än en svensk realistisk orientering. Det är en farlig väg i det nuvarande hårt uppskruvade spänningsläget mellan stormakterna, där man har att räkna med konfrontationer, som i bästa fall kan behärskas men i värsta fall kan trappas upp till svårkontrollerad eskalering.

Läs mer

Om ödesdigra händelser i alliansfrihetens historia

Utgivarna

I memoarboken Minnen (andra upplagan, 1906) skildrar Louis de Geer hur Sverige under 1863 var på väg att dras in i Danmarks konflikt med Preussen, den som ledde till det dansk-tyska kriget. Vilka löften hade Sveriges kung Karl XV givit till den danske kungen Fredrik VII? Under den här tiden var Louis de Geer (1818–1896) justitiestatsminister (han blev senare Sveriges förste statsminister). Andra som nämns i texten är Georg Sibbern, norsk statsminister; Johan August Gripenstedt, svensk finansminister; Ludvig Manderström, svensk utrikesstatsminister; Carl Christian Hall, dansk statsminister; samt Henning Hamilton, svenskt sändebud i Köpenhamn. Texten nedan är hämtad från sajten Runeberg.org där verket Minnen kan läsas i dess helhet. Det kan nämnas att händelseförloppet behandlas utförligt i boken Union eller undergång, Del 2: Den revolutionära skandinavismen (Historiska Media, 2022), av Rasmus Glenthöj och Morten Nordhagen Ottosen. Även de Geers roll tas upp i den boken.

                                                            ……………

 Skandinavismen var ett arf från konung Oskar I, hvilket med all kärlek öfvertagits af Karl XV; och då hotande moln drogo sig tillsammans öfver Danmark, hade Manderström, såsom utrikesminister, i en flitig depeschväxling under flera års tid väldeligen kämpat till Danmarks förmån, till största delen i full öfverensstämmelse med danska ministären, för hvilken Hall vid denna tid stod i spetsen.

Tvifvelsutan hade Manderström i flera af dessa depescher fört ett språk, som icke var nog försiktigt, så framt det icke varit hans bestämda mening, att Sverige ville i alla händelser uppträda såsom Danmarks bundsförvant, därest det råkade i krig med Tyskland. Det vådligaste, som härunder förekommit, var, att svenska kabinettet hade rent af uppfordrat Danmark att afsöndra Holstein icke
blott från det egentliga Danmark utan ock från Slesvig, i den tron, att Tyskland skulle låta sig nöja med att få Holstein helt och hållet i tyska förbundet; men då Danmark den 30 mars 1863 utfärdade ett sådant patent, förklarade Tyskland detta innebära ett brott emot Holsteins traktatsenliga förbindelse med Slesvig och hotade med exekution.

Läs mer

Varför återvann talibanerna makten i Afghanistan? Dansk utredning gör ingen klokare!

Lars-Gunnar Liljestrand

En dansk utredning som skall ge svar på frågan om varför talibanerna återkom till makten i Afghanistan har presenterats. Utredningen ingår i en större granskning av Danmarks insats i kriget.

Uppdraget kommer från en majoritet i Folketinget och granskningen är gjord av forskare från Dansk Institut for Internationale Studier vid Köpenhamns universitet och analytiker vid danska försvarsakademin.

Alla de nordiska länderna (Island deltog inte i kriget) har gjort sina granskningar av kriget och en oberoende dansk utredning kom 2019. Slutsatsen för samtliga länderna var att man gick med i kriget av lojalitet med USA och NATO och viljan att visa sig som en pålitlig militär partner med USA och Nato.

Den danska utredning som nu kommit behandlar inte landets deltagande i kriget i första hand utan frågan om varför talibanerna kunde återkomma till makten efter som man skriver ”20 års massiv civil och militär internationell insats i landet?”

Något riktigt övertygande svar ger dock inte utredningen.

Läs mer

Veckans citat

”Man kan icke annat än bli vemodig, då man erfar litet av vad som föregår bakom kulisserna och ser vilken brist på vanlig heder, efter de lägsta anspråk, som står att finna hos dem som leda de största nationernas öden. Och så denna uselheten att försöka ljuga ifrån sig å ömse sidor, då man kommer deras rävaktighet på spåren! Man kan numera icke sätta tro till något av vad som säges i den högre diplomatien och föga mer till vad de officiella krigsrapporterna meddela. På måfå måste man söka att taga medium emellan de rakt motsatta uppgifterna.”
Citatet är hämtat från ett privat brev daterat den 8 augusti 1870 från Louis de Geer, Sveriges blivande förste statsminister, till Norges statsminister Georg Sibbern, då det fransk-tyska kriget hade inletts. Brevet ingår i Ur Louis de Geers brevsamling, Norstedts, 1929.

Sverige, Ungern och Brasilien går samman

Rolf Andersson

Ungern sa först nej till att Sverige skulle få bli medlem i Nato. Den ungerska kritiken gick ut på att Sverige hade skadat landets intressen, intagit en moralisk överlägsen attityd samt över lag blandat sig i Ungerns interna förhållanden. Kritiken var långt ifrån gripen ur luften. Den hade stöd i FN-stadgan.

Den 23 februari 2024 undertecknade Sverige och Ungern ett avtal, enligt vilket Ungern skulle anskaffa fyra JAS 39 Gripen, utöver de 16 landet långt tidigare hade förvärvat; en flotta alltså på inalles 18 sådana plan. Som den minnesgode erinrar sig så gjordes affären om de fyra planen upp samtidigt som Ungern valde att som sista medlemsstat godta Sveriges inträde i Nato. De närmare villkoren för den affären är inte kända. Om det ungerska klartecknet kostat något, och vad det i så fall kostat, är höljt i dunkel. Det är så dylika affärer på denna mellanstatliga nivå ibland görs upp.

Nå, blev Sverige och Ungern såta vänner genom den uppgörelsen? Åtminstone på ytan har konfrontationerna fortsatt. Kristersson hoppade på Orban för att denne tog internationella initiativ för att få till stånd en nödvändig fred i Ukrainakriget. Detta omfattade naturligtvis även samtal med Putin i Ryssland. I stället för att kritisera Orbans försök att mäkla fred, borde Kristersson enlig svensk tradition ha tagit egna initiativ för att främja ett fredsinitiativ. Men sådana svenska ansatser har uteblivit, trots att Ukraina av allt att döma befinner sig i ett prekärt läge. Kristersson hängav sig i stället åt utspel för gallerierna med bojkott av sammanträden i EU:s ministerråd, där Ungern är ordförande. Till vad nytta?

Läs mer

Viktigare med försvaret av våra egna gränser efter Trumps seger, dn.se

Lars-Gunnar Liljestrand

Nya överbefälhavaren Michael Claesson gjorde sitt första officiella utlandsbesök till Finland nyligen och utlovade svenska trupper till det han kallade en potentiell frontlinje och att svensk trupp kan vara på plats i Finland ”inom dagar”.

Hur mycket Sverige skulle kunna skicka på kort tid anger han inte, men med tanke på svårigheten att få till stånd de fyra brigader som utlovats sedan flera år tillbaka och den personalbrist som försvaret klagat över kan man ställa frågetecken kring utfästelserna. […]

Omläggningen av det svenska försvaret följer Natos planering, där försvaret av det svenska territoriet inte är prioriterat. Förslaget att avdela två brigader för insatser utanför Sverige samt att de två ytterligare brigader som tidigare överenskommits ska skjutas upp kom fram redan för ett år sedan då dåvarande ÖB Micael Bydén redovisade det i ett brev till Försvars­beredningen. […]

Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, ställde då frågan om Sverige bara skulle försvaras av hemvärn. Arméchefen pekade på samma risk något halvår senare då han varnade för att det svenska territoriet kan bli ett strategiskt tomrum om markstyrkorna inte byggs upp. Även han ställde retoriskt frågan om territoriet skulle försvaras av hemvärn. […]

Det är ansvarslöst av politiker och försvarsledning att tala om att stationera de fåtaliga markförband vi har utomlands och lämna det egna territoriet utan försvar. Med DCA-avtalet med USA, som får 17 baser i vårt land, kan vi komma att bli förstahandsmål vid en väpnad konflikt.

Inga som helst utfästelser finns från USA:s sida i DCA-avtalet att försvara Sverige, och med Trumps seger i valet blir sannolikt USA:s intresse att skicka militär till Europa ännu mindre. Läs artikel

Donald Trump vald till USA:s president

Utgivarna
Donald Trump har segrat i det amerikanska presidentvalet. Det ser dessutom ut som om hans parti får majoritet i senaten och kongressen. Följderna av dessa valresultat spekuleras det nu om.
I sitt segertal förklarade Trump att han skulle regera efter ett enkelt motto: ”Promises made, promises kept”. Men så enkelt blir det nog inte.
Vi får dock hoppas att denna utfästelse gäller fullt ut en annan sak han tog upp i talet: ”I’m not going to start a war. I’m going to stop wars.”
Vi får avvakta och på sedvanligt sätt följa den faktiska utvecklingen. Ett första prov blir om Trump kommer att infria löftet att få slut på kriget i Ukraina.
Är detta ett ”ironclad” löfte som kommer att hållas av den inte sällan oberäknelige Trump? Och vilka villkor tänker han sig i så fall att driva igenom?
Här två citat ur talet om att infria löften och att stoppa krig:
”We wanna have borders. We wanna have security. We wanna have things be good, safe. We want great education. We want, we want a strong and powerful military and ideally, we don’t have to use it. You know, we had no wars four years. We had no wars. Except we defeated ISIS, we defeated ISIS in record time. And, but we had no wars. They said, ’He will start a war.’ I’m not going to start a war. I’m going to stop wars. But this is also a massive victory for democracy and for freedom. Together, we’re going to unlock America’s glorious destiny. We’re going to achieve the most incredible future for our people. […]
”This is a great job that, there is no job like this. This is the most important job in the world. Just as I did in my first term, we had a great first term, a great, great first term. I will govern by a simple motto: Promises made, promises kept. We’re going to keep our promises. Nothing will stop me from keeping my word to you, the people. We will make America safe, strong, prosperous, powerful, and free again.”
Talet i dess helhet kan läsas här:

Reflektioner över svensk utrikespolitik

Sven Hirdman, före detta statssekreterare och ambassadör

Hur skall man definiera utrikespolitik? Enkelt uttryckt avser det hur en stat sköter sina relationer med omvärlden. För att vara trovärdig måste en utrikespolitik baseras på reala resurser och tillgodose ett lands långsiktiga intressen. Politiken utgör ett budskap till omvärlden men också till den egna nationen. De utrikespolitiska åtgärder som vidtas måste stämma överens med syftet.

Man kan tala om paradigmskiften i ett lands utrikespolitik, det vill säga då man på grund av förändrade omständigheter eller av andra skäl har övergått från en utrikespolitisk linje till en annan. Det har Sverige gjort till exempel 1572, då vi gav oss in i stormaktsstriden om herraväldet i Östersjöområdet; 1630 då vi inträdde i Trettioåriga kriget; 1812 då Karl Johan Bernadotte genomdrev ett skifte i den svenska utrikespolitiken från krigföring på den europeiska kontinenten till koncentration på fredlig samexistens och utveckling i Norden.

2022–2024 har återigen ett sådant dramatiskt skifte skett. Vi har övergett en genomtänkt politik som vi haft i 200 år och gett oss in i USA:s militärallians mot Ryssland, vilket innebär stora risker för vårt land. I spannet mellan avspänning och avskräckning har vi hamnat på en högre risknivå än tidigare. Det är endast rationellt, om man är övertygad om att Ryssland oprovocerat kommer att gå till anfall mot vårt land eller mot andra medlemsstater i Nato och EU.

Läs mer

Statsministern måste förklara sitt svek mot FN, etc.se

Pierre Schori
Nästa år fyller Förenta nationerna 80 år. Vid starten den 24 oktober 1945 förband sig de 51 grundarstaterna ”att rädda kommande släktled undan krigets gissel”. Några månader tidigare, den 6 augusti 1945, hade staden Hiroshima utplånats genom ett amerikanskt atombombsangrepp, världens första. Tre dagar senare släpptes en andra atombomb över Nagasaki. Omkring 200 000 människor dog i sviterna av bombningarna.
I Europa hade stora delar lagts i ruiner och nära 60 miljoner mist livet. Svält och sjukdomar härjade. Människor tvingades på flykt från sina hem.
Massmorden på judar – Förintelsen – hade genomförts.
Som en bjudande plikt för en majoritet av medlemsstaterna antog FN 1947 ”The Partition plan”, framförhandlad under svensken Emil Sandströms ledning, som delade Palestina i en judisk och arabisk stat. 55 procent av det forna brittiska mandatet tillföll Israel och 45 procent arabsidan, som det då kallades, medan Jerusalem ställdes under FN:s kontroll. Den judiska delen var inte bara störst, den hade också de bördigaste jordarna och den enda hamnen. […]
FLERA RESOLUTIONER FÖLJDE som bekant därefter, och den 18 september i år krävde 124 stater i generalförsamlingen i ett extrainsatt möte, med hänvisning till det konsultativa utslaget i den internationella brottsdomstolen den 19 juli, att Israel skulle upphöra med sin närvaro och illegala politik i det ockuperade palestinska territoriet. Belgiens ambassadör motiverade sin röst med orden:
“Israels decennielånga ockupation förstör palestiniernas mänskliga rättigheter och komprometterar varje möjlighet till en fredsprocess i Mellanöstern.”
Men Sverige lade ned sin röst. […]
MOT DENNA BAKGRUND ber jag om svar från statsministern på följande frågor:
Är det ”att komma hem”, att få en fredligare och humanare värld, att svika FN så totalt?
Varför protesterar inte regeringen mot att Antonio Guterres och hans medarbetare förtalas och livsviktiga FN-organ motarbetas eller portas?
Varför följer inte Sverige exemplet från andra EU-länder att ta emot svårt skadade civila från Gaza såsom FN har begärt?
Vill ni följa president Macrons vapenexportförbud till Israel?
Är det rimligt att svenska staten driver affärer med det israeliska vapenkonglomeratet Elbit som förser den israeliska krigsmakten med huvuddelen av de förintande vapen som används mot civila i Gaza och Libanon? Pensionsfonderna i Danmark och Norge har sedan många år avstängt koncernen på grund av brott mot den humanitära rätten. Läs artikel

Rambeslut som förbereder för långgående amerikansk militär verksamhet på territoriet enligt DCA-avtalet

Utgivarna

Regeringen fattade den 17 oktober ett ”rambeslut”, som gäller tillämpningen av DCA-avtalet med USA. Enligt beslutet medger regeringen tillträde till territoriet för amerikanska militära statsluftfartyg, statsfartyg och militära fordon (stridskrafterna) enligt Försvarsmaktens närmare bestämmande beträffande verksamhet som ska genomföras i enlighet med DCA-avtalet. Beslutet är nu tidsbegränsat till 2024 och 2025.

Flera frågor inställer sig. Varför behövs ett sådant beslut när det redan föreligger ett DCA-avtal som reglerar tillträdet för sådana stridskrafter? Vad är det Försvarsmakten ska bestämma om i detta sammanhang? Och vad är det för verksamhet som avses och som tydligen ska genomföras enligt DCA-avtalet? Rambeslutet är kryptiskt och svaren på dessa frågor är inte helt lätt att utläsa.

Bakgrund

Artikel 11 i DCA-avtalet innehåller en generell bestämmelse om amerikanskt tillträde till svenskt territorium. Syftet med bestämmelsen är enligt förarbetena (prop. 2023/24:141) att enskilda beslut om tillträde inte ska behöva fattas inför varje amerikanskt besök. De amerikanska stridskrafterna ”ska” därför ges tillträde till Sverige så länge det tioåriga avtalet är i kraft.

Läs mer

Sverige allokerar 720 miljoner från tidigare stödpaket i finansiellt stöd till Ukraina, regeringen.se

Inom ramen för tidigare kommunicerade stödpaket till Ukraina avser regeringen allokera finansiellt stöd till Ukraina om 63 miljoner Euro eller cirka 720 miljoner kronor. Det finansiella stödet kommer att omfatta 20 miljoner euro i stöd till Ukrainas industriella bas. Detta grundar sig på en dansk modell som syftar till att stödja upphandlingar från ukrainsk industri baserat på förslag från Ukraina. Det finansiella stödet kommer också att omfatta stöd på cirka 43 miljoner euro till en rad multilaterala initiativ som ska stötta Ukraina. Läs pressmeddelande

​BRICS signals shift from US dominated financial system ​BRICS signals shift from US dominated financial system, responsiblestatecraft.org

[…] On the first day, the original BRICS members (Brazil, Russia, India, China, and South Africa) officially welcomed Egypt, Ethiopia, Iran, and the United Arab Emirates (UAE) into the group. With this expansion, BRICS+ now represents over 40% of the global population, potentially positioning itself as a viable counterweight to the Western-dominated global system.
While the main objectives of the gathering will focus on strengthening multilateralism, equitable global development, and security, attendees will also explore ways to deepen cooperation between BRICS nations and countries from the Global South.
Specific issues discussed among BRICS will include a new BRICS payment system, de-dollarization, a BRICS digital currency, an alternative to the International Monetary Fund (IMF) and a proposal for a new trade platform for grain.
The chosen themes and issues accentuate and exacerbate the growing rift between the West’s existing global order and the Global South. BRICS, especially Russia, clearly intend to use the forum to display their vision of a multipolar economic and geopolitical architecture that starkly contrasts with the Western, primarily United States led, “rules-based” financial, economic, and political order. Läs artikel