Texter

Under rubriken ”Trump och Vance föraktar européerna” publicerar den tyska tidskriften Der Spiegel (nr 11/2025) en intervju med den välkände amerikanske statsvetarprofessorn John Mearsheimer. I intervjun utvecklar Mearsheimer sin syn på den nya tidens omvälvande vändningar. I detta referat återspeglas Mearsheimers tankegångar om den Zeitenwende som vi nu står inför:

Mearsheimer tror att inledningen på Trumps andra presidentperiod kommer att gå till historien som en vändpunkt, där bandet mellan USA och Europa slits isär. Trumpadministrationen kommer att i grunden förändra mellanhavandet med sina europeiska allierade och dra Förenta staterna ut ur Nato.

Konfrontationen mellan Trump, åtföljd av vicepresident Vance, och president Zelenskyj i Vita huset härförleden bevisar att den transatlantiska alliansen befinner sig i stora svårigheter. Den visar att Ukraina, Europa och USA har grundläggande olika uppfattningar om hur kriget i Ukraina kan avslutas och hur man ska förhålla sig till Ryssland. Trump vill ha goda förbindelser med Ryssland, Europa inte. Det är enligt Mearsheimer svårt att föreställa sig hur dessa åsikter ska kunna harmoniseras.

Artikel 5 i Natofördraget har aldrig de facto inneburit att USA automatiskt använder militära medel, när att annat Natoland blir angripet. Även om nästan alla utgår från det. Under det kalla kriget var det absolut grundläggande att framställa saken på det sättet. Då var Västtyskland frontstaten. Tyskarna hade inga kärnvapen och fruktade att USA inte skulle komma att sätta in några kärnvapen för att försvara landet. Alltså förmedlade USA intrycket att det skulle man göra i vilket fall som helst. I själva verket skulle man inte ha gjort det, förklarade tidigare utrikesministern Henry Kissinger och tidigare försvarsministern Robert McNamara, efter att de hade lämnat sina ämbeten. Så länge de var i tjänst sade de inte det.

För närvarande skulle USA förmodligen fortfarande komma en baltisk stat till hjälp i händelse av ett angrepp. Men denna beslutsamhet avtar snabbt. Och Mearsheimer är inte säker på om det om fem år kommer att finnas en alliansgaranti.

Läs mer

Den 20 mars beslöt riksdagen att Sverige skulle delta med 8 Gripenplan och 150 personer i Natos luftförsvarsoperation i Polen.

Regeringen förklarar i propositionen (2024/25:113) om det svenska deltagandet ”att Nato har över tiden tagit ett ökat ansvar för det militära stödet till Ukraina. Ett behov av stöd från Natoallierade … har identifierats för att skydda logistiknoden.”

Som regeringen säger har Nato alltmer kommit att ta ansvar för det militära stödet till Ukraina och därmed kommit närmare att bli en del av kriget.

Mot den bakgrunden är det viktigt att granska mandat och möjliga risker vid ett svenskt deltagande i luftförsvarsoperationen.

Beslutet innebär att deltagandet gäller från 1 maj 2025 till och med den 31 augusti 2025.  Natos operation i Polen har i uppgift att skydda och upprätthålla säkerheten för den logistiknod som fungerar som sambandscentral och används för det militära och civila stödet till Ukraina.

Läs mer

Det norska försvaret informerar i ett pressmeddelande (13/3) att man får ”Storbesøk over hovedstaden”: ”I morgen vil norsk F-35 eskortere amerikansk B-52 Stratofortress i luftrommet over Østlandet. Flyene vil komme inn i lav høyde over Akershus festning klokken 12.00.”

Vi ser alltså samma utstuderade signalpolitik i Norge som helt nyligen iscensatts i Finland och Sverige.

Norges försvarsminister Tore O Sandvik: ”At amerikanerne kommer til Norge for å trene med det norske Forsvaret er et viktig signal om amerikansk forpliktelse til europeisk og norsk sikkerhet”.

Överste David Herndon, senior talesperson i USAFE-AFAFRICA: ”Treningen sammen med Norge viser det sterke bilaterale forholdet vi har og den sømløse måten vi opererer sammen på.”

I Norge har emellertid många inflytelserika opinionsbildare gjort klart att man inte längre kan lita på USA. Att stora amerikanska bombplan, utrustade för att kunna bära kärnvapen, flyger lågt över Akershus fästning i Oslo, lär inte bidra till att lugna de kritiska rösterna.

Som vi redovisat på sajten har strategiska bombplan från Bomber Task Force nyligen deltagit i övningar i Finland och Sverige. Sådana övningar har genomförts flera gånger om året de senaste åren.

Liksom i Sverige och Finland har övningar genomförts i Norge med bombning av övningsfält.

Läs mer

Som vi rapporterat flög i förrgår (11/3) två stora strategiska amerikanska B-52H Stratofortress bombplan i formation över den svenska riksdagen.

U.S. Air Forces in Europe – Air Forces Africa rapporterar nu att flygoperationen fullföljdes genom att planen för första gången fällde bomber i Sverige:

”Two U.S. Air Force B-52H Stratofortress bombers successfully carried out their first-ever live weapons drop in Sweden on 11 March as part of the Bomber Task Force (BTF) mission VIKING NEBULA. The mission was designed to enhance operational coordination between U.S. and Swedish forces, demonstrating a new level of military cooperation.”

De två bombplanen eskorterades av två Gripenplan. Bombplanen flög över övningsområdet Vidsel i Norrbotten där de släppte bomber som skall användas för direkt attack mot markmål. Övningsområdet Vidsel, i närheten av Luleå, är en av de baser som USA har fri tillgång till enligt DCA-avtalet mellan Sverige och Amerika.

Amerikanska strategiska bombflyg flög över svenskt territorium 2022 då ”ett antal B52or” eskorterades av Gripenplan och fällde enligt Försvarsmakten för första gången skarpa bomber över Vidsel. År 2023 togs ytterligare ett steg mot ökad närvaro i Sverige av amerikanskt strategiskt bombflyg då plan av typen B-1B Lancer tillfälligt baserades på Luleå-Kallax flygplats.

Läs mer

Anförande vid möte Internationell utblick: Sveriges säkerhet – Nato och kärnvapen på ABF i Stockholm den 10 mars

Är Sverige hotat?

Den frågan har fått olika och delvis motsägande svar från de politiska och militära ledningarna.

Inför beslutet att ansöka om Nato-medlemskap och överge alliansfriheten hävdade dåvarande statsministern Magdalena Andersson att vi inte kunde klara av att försvara oss själva.

Strax innan Sverige gick med i Nato förklarade den nya regeringen på Folk och försvarskonferensen att nu var det på allvar och alla måste ställa in sig på att vi kunde hamna i krig.

När vi några månader senare var med i Nato blev tonläget ett annat.

Sverige var inte ett krigsmål och vi skulle istället planera för att skicka styrkor till Natos förfogande i östra Finland och i Baltikum.

Vårt eget territorium skulle användas till transitering och som uppmarschområde för Nato-trupper från Norge på väg österut till Finland och Baltikum och norrut mot Arktis.

Sverige har sedan 30 år tillbaka saknat ett territorialförsvar då värnplikten i praktiken avskaffades och ersattes av ett litet yrkesförsvar för interventioner utanför landets gränser som Afghanistankriget. Med Nato-medlemskapet har nu doktrinen om att försvara  landet utanför våra gränser stadfästs och försvaret av det egna landet tonats ned.

Läs mer

Idag (11/3) genomför flygvapnet en flygning över Stockholm och Uppsala tillsammans med USA:s Bomber Task Force. Enligt Försvarsmakten ingår flygningen i den planerade övningsverksamheten och rutten sägs vara vald för att uppmärksamma ettårsjubileum av Sveriges anslutning till Nato. Två svenska stridsflyg från Skaraborgs flygflottilj ska möta upp de amerikanska B-52 Stratofortress-planen på hög höjd utanför Göteborg. De stora bombplanen ska sedan eskorteras över Mellansverige och gå ner för en formationsflygning på låg höjd över Sveriges riksdag i centrala Stockholm klockan 13:00 innan de fortsätter norrut över Arlanda och Uppsala.

Överstelöjtnant Mikael Månsson som deltagit i planeringen: Det amerikanska flygvapnet är en mycket viktig samarbetspartner och sådana här uppdrag är utmärkta tillfällen att öva ihop och stärka alliansen.

Överstelöjtnant Kendall ”Spartan” Smith, chef för Bomber Task Force i U.S. Air Force (USAFE-AFAFRICA): Vår förmåga att snabbt integrera och samverka skickar en tydlig signal om vårt gemensamma engagemang för regional säkerhet och stabilitet.

Läs mer

Den svenska statsledningen och stora delar av det säkerhets- och militärpolitiska etablissemanget i övrigt saknar nationell säkerhetsstrategi. De driver med i strömmar som febrilt söker efter nya fåror och drar åt olika håll sedan de europeiska föreställningarna om säkerhet krockat med den nya amerikanska administrationens omläggning av strategin. Det är en förändring som har varit i gång under en längre tid med allt tydligare amerikanskt fokus på den indo-pacifiska regionen. Men den kom att tydliggöras i och med Trumps presidentskap. Under dennes ledarskap har även nya aggressiva moment tillfogats med handelskrig, anspråk på andra staters territorium och svårgenomskådliga uppgörelser med Ryssland.

De senaste decennierna har de svenska regeringarna hoppat från den ena tuvan till den andra. Först var det internationella krigsinsatser som gällde (Afghanistan, Libyen och Mali). Det handlade om att betyga stormakter i väst sin lojalitet (Danmark inser nu i och med USA:s krav på att ”få” Grönland att den politiken var förgäves). Sedan kom en period då det talades om nationellt försvar men utan att mycket blev uträttat i praktiken. Den allmänna värnplikten, som hade tömts på innehåll och sedan lades på hyllan av den borgerliga regeringen 2010, återställdes inte utan fokus var på en uppsjö av avsiktsförklaringar om icke bindande försvarssamarbete med ett stort antal länder. Denna långa, bedrövliga resa mynnade sedan ut i den belägenhet där vi befinner oss nu: medlemskap i ett Nato som skälver i sina grundvalar; ett DCA- avtal med USA som man inte vet vart det kommer att ta vägen men öppnar Sveriges territorium för offensiva amerikanska ambitioner; och en mycket blygsam försvarsmakt som primärt ska operera utomlands.

Läs mer

Det nya säkerhetsläget i Europa efter Trumps uppgörelse med Putin har ställt det mesta på ända och startat möten och diskussioner mellan Natos medlemsländer om vad som skulle kunna ersätta Nato.

Den svenska regeringen försöker att utåt hålla god min och hävdar att den transatlantiska länken visserligen är skadad men måste värnas och att Sverige fortsatt stöder sig på den.

Internt mellan länderna pågår emellertid andra diskussioner som rör nya allianser.

För Sveriges del har det föreslagits ytterligare förstärkning av det militära samarbetet med Finland där vi redan har en överenskommelse som öppnar för militärt stöd vid kränkningar.

Läs mer