Texter

Försvarsminister Pål Jonson (M) tillsammans med företrädare för L och KD skriver på SvD Debatt den 11 april att ”DCA-avtalet är en förutsättning för att Sverige snabbt ska kunna ta emot stöd från USA vid ett försämrat säkerhetsläge”.

Avtalet kan möjliggöra sådant stöd men det finns inget i avtalet som anger att USA åtar sig att lämna stöd till Sverige vid kris, krig eller kränkningar. Däremot ger det USA rättigheter. Redan den obalansen visar att avtalet ur svensk synvinkel tillkommit ytterst lättsinnigt.

Avtalet går mycket långt i och med att det ger amerikanska styrkor rätt att fritt röra sig över hela vårt territorium och det till lands, till sjöss och i luftrummet.

Vad dessa rättigheter kommer att användas till i ett krisläge är en öppen fråga som inte besvaras i avtalet. En stormakt som USA kommer att agera utifrån sina egna nationella intressen. Dessa kan sammanfalla med Sveriges men de kan också skilja sig från vad som ligger i vårt säkerhets­politiska intresse.

I Norden kommer USA att enligt separata avtal få tillgång till 47 baser (17 i Sverige, 15 i Finland, 12 i Norge och 3 i Danmark). Dessa avtal har inte tillkommit på initiativ av de nordiska länderna. Det är USA som drivit på för avtalen och haft starkt inflytande över antalet baser och deras placering.[…]

När man ser hur baserna i många fall är grupperade på Nordkalotten och nära Kolahalvön, där de strategiska ryska kärnvapen­baserna är belägna, ligger den slutsatsen nära till hands att det för USA handlar om att positionera sig i den pågående kapprustningen med Ryssland med prioritering av den militära upprustningen i Arktis.

Läs mer

Från och med den 1 april gäller följande enligt första paragrafen i Förordning med instruktion för Försvarsmakten:

 ”Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade stater mot ett väpnat angrepp med utgångspunkt i det kollektiva försvaret inom Nato.”

Dessa formuleringar är inadekvata och skadliga. De är tvetydiga. Varför det?

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten måste slås fast klart och entydigt för medborgarna. Det sker inte här.

Uppgiften för den svenska Försvarsmakten kan inte vara någon annan än att försvara Sverige. Ingen annan än vi själva ställer uppgiften att försvara vårt land. För andra stater är det på motsvarande sätt självklart att det är försvaret av det egna landet som är grunden för deras försvarsmakters existensberättigande och kärnan i deras uppgift. Att lättsinnigt laborera med en sådan existentiell och given utgångspunkt för det egna landets värnkraft är farligt.

En tudelad uppgift för Försvarsmakten skapar förvirring med inbyggda tolkningsfrågor och risk för splittrande motsättningar. En sådan tvetydig strategi gör det omöjligt att på allvar följa upp i vad mån Försvarsmakten infriar sin verkliga uppgift eller har en egen agenda.

Läs mer

Den norska regeringen har lagt fram en ny långtidsplan för det norska försvaret, som ska behandlas i Stortinget. I förslaget är betydelsen av de nordliga områdena ett genomgående tema. Några uttryckliga hänvisningar till den traditionella och försiktiga norska baspolitiken görs inte. Om behovet av att reducera spänningar mellan staterna talas det inte. Inte heller säger regeringen något om hur det är tänkt att de baser, som amerikanska militära styrkor har tillgång till i Norge och som nu ska adderas med ytterligare fyra, ska synkroniseras med norska strategiska överväganden.

Det norska försvaret ska gå från en till tre brigader: en brigad i Finnmark, en i Troms och en i södra delen av landet. Försvaret i Finnmark ska förstärkas med bland annat luftvärn och en artilleribataljon. Finnmark gränsar mot Ryssland och ligger nära Kolahalvön, där Ryssland har ubåtar med kärnvapenbestyckning. Den nordligaste brigaden är placerad bara fem kilometer från den ryska gränsen.

Norge kommer enligt förslaget att satsa 600 miljarder norska kronor på försvaret under de närmaste tolv åren. Statsminister Jonas Gahr Støre framhöll då planen presenterades: ”Norge hotar ingen och Nato hotar ingen, men vi måste kunna försvara oss …Vi måste förhålla oss till en farligare och alltmer oförutsägbar granne under många år framöver.”

Statsministern lyfte särskilt fram betydelsen av områdena i norr: ”Vårt viktigaste strategiska intresseområde får större geopolitisk och militär betydelse för oss och för många andra länder. Vi behöver ett försvar som förmår att vara på plats för att förebygga, förstå och forma våra omgivningar.”

Läs mer

Hur kommer det säkerhetspolitiska läget i norr att påverkas i framtiden av de 44 baser USA nu kan få tillgång till genom DCA-avtal med Norge, Sverige och Finland?

Under de stora militärövningar som genomförs årligen på Nordkalotten av både Nato/USA och Ryssland finns alltid risker för incidenter som kan vara oavsiktliga eller en följd av medvetna provokationer från någon av sidorna.

En föraning av hur det kan bli, då USA får tillgång till baser som ligger nära Arktis och den ryska gränsen, får man av agerandet i samband med avslutningen av den stora norskledda Nato-övningen Nordic Response 24 där 20 000 soldater deltog och där 50 ubåtar, olika örlogsfartyg inklusive hangarfartyg var involverade.

På övningens sista dag den 24 mars genomförde USA plötsligt en som det förefaller oväntad manöver genom att skicka två strategiska bombplan av typen B-1B mot Kolahalvön där Ryssland har sina viktigaste kärnvapenbaser.

Ryssland sände upp en MiG-31 från en flygbas i Murmansk för att möta bombplanen. Enligt det ryska försvarsministeriet närmade sig planen men vände bort då de möttes av det ryska flyget.

Det har inte från den norska försvarsmaktens sida meddelats vad syftet var med bombplanens uppträdande. För Barents Observer uppgav övningens norske talespersonen att planen styrde ut från norskt territorium för att sedan flyga över internationellt luftrum mot Kolahalvön. Talespersonen kunde inte uppge syftet och säger till Barents Observer att det var USA som styrde manövern men att den var godkänd av norska försvarsministeriet.

Sverige deltog i Nordic Response 24, och Kallax-basen vid Luleå (ett av de 17 svenska baser USA får tillgång till genom DCA) användes av USA både för tankningsflyg som servade bombplanen och för stationering av de två B-1B-planen.

Läs mer

Vi publicerar här en text från mars 2023 som har samma relevans idag. (Utgivarna)

Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg försäkrade den 8 mars att det är ”inconceivable that there will be any military threat against…Sweden without NATO reacting.”

Mot denna rimliga bedömning har vi ingen invändning i och för sig. Det är, som Stoltenberg understryker, ”svårt att föreställa sig” att Nato i en sådan situation inte skulle reagera alls. Sverige kan uppenbarligen åtminstone räkna med en protest från Natos sida i ett dylikt läge. Men inget bindande löfte ges och kan inte heller ges. Vad Stoltenberg klargör är att Natos reaktion i en sådan, för närvarande högst osannolik situation skulle komma att avgöras baserat på en politisk bedömning i det konkreta fallet av respektive medlemsstat. Inget nytt eller konstigt med det, utöver möjligen att ingen ansvarig politiker klargör att det faktiskt förhåller sig så.

Vår nuvarande försvarsminister Pål Jonson publicerade i maj 2010 ”Research Paper” nummer 58 i raden av publikationer från ”Nato Defense College”. Han var vid den tidpunkten enligt rapporten ”foreign policy adviser at the Swedish parliament.” Jonson skrev den medan han var en ”Partnership for Peace Fellow”. Rapporten handlar bland annat om artikel 5 i Natos stadga (”the Washington Treaty”). Vi citerar här Jonsons analys av denna artikel:

Läs mer

DCA-avtalet är behäftat med oklarheter, motsägelser och brister som öppnar för skilda tolkningar och tillämpningar i för svensk suveränitet helt centrala frågor.

Regeringen bör ge besked om vad de för svenskt självbestämmande mest kritiska bestämmelserna i DCA-avtalet innebär enligt följande:

• Vilken är innebörden när det i artikel 1 anges att all verksamhet som omfattas av avtalet ska bedrivas med full respekt för Sveriges suveränitet, lagstiftning och internationella rättsliga förpliktelser? Förklara med konkreta exempel vad denna bestämmelse förhindrar USA från att göra på svenskt territorium.
• Försvars- och utrikesministern har i en artikel i Göteborgs-Postenförklarat att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”. Men detta eller motsvarande uttryck förekommer inte i avtalet. Varför framgår det inte att avtalet bygger på ”nationellt samtycke”? Och för beslut i vilka frågor krävs sådant samtycke, trots att det inte explicit anges?
• För vilka ändamål får USA använda de 17 baser som USA enligt artikel 3 ges obehindrad rätt att utnyttja?
• För vilka ändamål får USA använda de utbyggnader av baserna som enligt artikel 3 kan komma till stånd på USA:s begäran och efter Sverige medgivande och som får användas obehindrat och exklusivt av USA?
• När och under vilka förutsättningar får svensk stridsledning överlåtas till USA och för vilka ändamål och vilka slags militära operationer får USA rätt att utnyttja sådan stridsledning?

Läs mer

I en artikel på DN Debatt den 2 april skriver ÖB Micael Bydén att han vill ha fria händer att anpassa Försvarsmakten till att vara verksam ”vid fronten” för insatser ”utanför Sveriges gränser”.

Enligt Bydén ska politikerna inte blanda sig i utformningen av ”de kommande militära förmågemålen”.

Som vi tidigare klargjort handlar det om en satsning på utlandsinsatser på bekostnad av det nationella försvaret, där den militära professionen ska styra inom ”sitt” område.

Konkret innebär det att ÖB till och med gått emot det politiskt fastställda målet att bygga två brigader. Det kallar han för att lägga sig i ”detaljer”.

ÖB kräver handlingsfrihet och understryker att militären skall fatta besluten:

”Jag inledde med behov av tydlighet. Mitt militära råd våren 2024 är följande: Arbetsfördela mellan politik och profession.

Nato är en politisk organisation. Sveriges roll som allierad och den gemensamma allianspolitiken med dess strategiska frågor är en uppgift för den politiska nivån och demokratiska processer.

Nato är också en militär allians. Försvarsmakten behöver ha handlingsfrihet såväl med tilldelad ekonomi som i utformning av vår organisation för att i tid kunna möta upp de kommande militära förmågemålen. Ett stelopererat försvarsbeslut som låser oss i detaljer tjänar vare sig nationell eller kollektiv försvarsförmåga väl.”

ÖB talar inte om svenskt territorialförsvar. Vårt territorium skall istället nyttjas för att ta emot värdlandsstöd och vara ” ett allierat basområde för operationer med armé-, marin- och flygstridskrafter”. Svenskt territorium är till för andra länders militära förband som ”försörjs, genomför operationer eller transiteras genom vårt territorium”.

Läs mer

Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet har skrivit ett omfattande remissvar om försvarssamarbetsavtalet mellan USA och Sverige.

Nämnden tar upp behovet av att svenska regeringen i underlaget för det kommande ställningstagandet till avtalet gör tydliga klarlägganden på flera områden.

Några av de frågor nämnden lyfter är:

Avtalet är komplicerat och omfattar många rättsområden. Den centrala aspekten är dock det ”obehindrade” amerikanska tillträdet till svenska anläggningar och till svenskt territorium. Nämnden jämför med Sofa-avtalet med Nato men anger samtidigt att DCA-avtalet går betydligt längre och ger: ”USA närmast obegränsad rätt till tillträde till svenskt territorium och till 17 basområden, vilka kan användas också för aktiviteter utanför Natosamarbetet.” Vidare säger nämnden att amerikanska luftfartyg, fartyg och fordon, som används av de amerikanska styrkorna, ges tillträde till Sverige så länge avtalet är i kraft och som följd av det förefaller det som om Sverige inte har möjlighet att vägra sådant tillträde och användning.

Denna helt centrala aspekt av avtalet bör klargöras av den svenska regeringen och den bör beskriva hur den föreställer sig att den amerikanska närvaron kommer att se ut mer konkret.

Beträffande den svenska självbestämmanderätten att kunna säga nej till tillträde för USA:s styrkor för det fall att det strider mot svenska intressen anger nämnden att detta måste utredas av den svenska regeringen. Ett svenskt veto skulle eventuellt kunna baseras på skrivningen i artikel 1, stycke 1, i avtalet: In accordance with international law and with Swedish consent, this Agreement sets forth the framework for enhanced defense and security cooperation between Sweden and the United States ….”, där folkrätten och svenskt samtycke sätter ramarna för samarbetet.

Läs mer

En grundlag ska inte kunna ändras med ett enkelt penndrag. Det ska vara svårt, mycket svårt, att inskränka eller upphäva våra svenska grundlagar. Just därför krävs det också två omröstningar i riksdagen med mellanliggande val för att försvaga den svenska tryckfrihetsförordningen (TF) som ju anses vara en av världens starkaste tryckfrihetsförordningar och någonting att, som svensk, verkligen känna stolthet över.

Ändå utsattes TF för två år sedan för ett ingrepp som innebär en mycket kraftig begränsning av tryckfriheten och informationsfriheten, ett ingrepp som urholkar meddelarfriheten, lägger munkavle på visselblåsare och försvårar för journalister och medier att som ”tredje statsmakt” fullgöra sin granskande uppgift. Detta skedde genom en ny lag om ”utlandsspioneri”, en lag som gör det möjligt att helt enkelt stämpla journalistik som spioneri, som obehörig befattning med hemliga uppgifter eller röjande av hemlig uppgift. Och de hemliga uppgifter som avses är då främst sådant som gäller Sveriges relationer till andra stater eller organisationer.

Den första omröstningen ägde rum i april 2022. Då röstade en majoritet i svenska riksdagen ja till denna lag. Endast Vänsterpartiet röstade mot. Liberalerna lade ner sina röster. Den andra omröstningen ägde rum i november samma år – efter beslutet i maj om att ansöka om svenskt Natomedlemskap och efter valet i september vilket förde den nuvarande, SD-stödda, regeringen till makten. Lagen antogs då med röstsiffrorna 270–37. Endast V och MP röstade mot. Miljöpartisterna hade nu svängt, liksom (fast i motsatt riktning) liberalerna som ”glömt” att de var liberaler och röstade för.

Läs mer