NEJ TILL NATO-MEDLEMSSKAP OCH DCA-AVTAL!
Krigsretorikken og kravet om opprusting, som florerer i kjølvannet av Russlands angrep på Ukraina, kan meget lett bli en selvoppfyllende profeti. Rustningskappløpet den leder til fører erfaringsmessig lett til krig. Trusselen fra Russland bør derfor møtes med forsøk på dialog, diplomati og tillitsskapende tiltak, ikke bare med våpen.
Jacob Børresen
There are two main strategic issues in the Arctic/the High North:
In 1969, I wrote a paper for the Swedish Foreign Ministry discussing the Soviet military build-up in the Kola Peninsula. The reasons for the build-up can be found in the Soviet experiences from the Cuba crisis in 1962. The Russians realized that they needed a much stronger deterrence base and a more secure second-strike capability. The build-up was led by the Soviet naval chief Admiral Gorshkov.
Nu hissas Nato-flaggor runt om i vårt kära fosterland. Tal kommer att hållas och uttalanden kommer att göras av kretsar i det militär-politiska etablissemang, som bär ansvaret för att Sveriges försvarskraft tunnats ut och tömts på substans under de senaste decennierna.
Men en sak är att vara för ett svenskt medlemskap i Nato och en annan sak att vara för ett försvarssamarbetsavtal med USA (DCA-avtalet), som binder oss till den amerikanska intressesfären. Det är skilda saker.
Om man för stunden bortser från ytligt tal om gemenskap med väst och annan ideologiskt präglad opinionsbildning, som dominerat frågan om ett svenskt medlemskap, finns det trots allt några saker av intresse att anteckna, särskilt nu när statsledningen så snabbt som möjligt forcerar för att få DCA-avtalet på plats. Tanken är väl att ett kinkigt amerikanskt presidentval inte ska få rubba den uppgjorda färdplanen.
Medlemskapet i Nato har vi varit och är vi emot. Vi har försökt belysa hur medlemskapet riskerar att snärja oss, binda upp våra händer och försvåra möjligheterna att hävda en säkerhets- och försvarspolitisk linje, som i varje läge grundar sig på vårt eget nationella intresse. Vi har formulerat den linjen, men utan att vinna betydande stöd från en medborgerlig opinion, som på det hela taget varit frånvarande.
Försvarsmakten har överlämnat sitt budgetunderlag för 2025 till regeringen.
Generaldirektör Mikael Granholm från Försvarsmakten säger att underlaget genomför överbefälhavarens militära råd från november i en plan inom regeringens ekonomiska ram. Den ramen innebär en tillväxt som motsvarar 2 procent av BNP för det militära försvaret år 2028.
Försvarsmakten skall utvecklas mot ”en högre grad av modernisering och digitalisering, en bättre interoperabilitet, förmåga att verka inom ramen för Natos ledningsstruktur, en högre uthållighet och en bättre tillgänglighet”. (Försvarsmakten.se den 4 mars).
ÖB:s militära råd till regeringen, som vi kommenterat på den här sajten, innehöll det överraskande budskapet att den av Försvarsberedningen beslutade ökningen av antalet brigader från två till fyra skulle skjutas bortåt i tiden och att de två nya brigaderna skulle öronmärkas för insatser i Nato-operationer utanför Sveriges gränser.
I budgetunderlaget anges en av utgångspunkterna vara: ”Krigsorganisationen dimensioneras för att försvara Sverige mot ett väpnat angrepp, inom ramen för Natos kollektiva försvar och för att kunna bidra till försvaret av allierade.”
Krigsorganisationen skall enligt skrivningen försvara Sverige mot ett väpnat angrepp, men samtidigt införs reservationen att det skall ske inom ramen för Natos kollektiva försvar. Därmed lämnas det öppet vilket ansvar det svenska försvaret har för att värna landet och vilka konkreta mål som krigsorganisationen skall uppnå vid ett angrepp på Sverige.
Tillät den finska regeringen att två amerikanska bombplan övade anfall mot ryska ubåtsbaser över finskt luftrum?
Enligt den ansedda nyhetstjänsten R.Politik (rpolitik.com) är svaret på ovanstående fråga ja. R.Politik nämner detta i sin analys av orsakerna till migrationsproblemet vid Finlands landgräns mot Ryssland.
Enligt R.Politik är försvarssamarbetsavtalet (DCA) mellan Finland och USA en källa till irritation för Kremls ledning och en av anledningarna till att Ryssland började transportera migranter i stora mängder till vår östra gräns.
Men det fanns en annan anledning till Rysslands reaktion, nämligen ”Finlands beslut att tillåta amerikanska strategiska bombplan av typen B-1B Lancer att flyga över sitt territorium i september. Övningarna simulerade kryssningsmissilattacker mot S:t Petersburg , Murmansk och Severodvinsk, där ryska SSBN-ubåtar är stationerade”, stod det i nyhetsbrevet (jfr.
https://rpolitik.com/wp-content/uploads/2023/11/Digest-13-November-19-November-2023.pdf)
Förkortningen SSBN används om ubåtar som är bestyckade med strategiska kärnmissiler. Här förtjänar tilläggas, att några ryska ubåtar av SSBN-klass knappast är stationerade i St Petersburg även om sådana har synts till där i samband med militärparader.
Information om bombplanet B-1B Lancer finns på Wikipedia (se https://en.wikipedia.org/wiki/Rockwell_B-1_Lancer).
Bildtext: B-1B bombplan över Stilla havet. Källa: Air Force Master Sgt. Nicholas Priest –
https://www.defense.gov/Multimedia/Photos/igphoto/2003027354/
The Marine Band played, Truman watched Acheson sign for the United States, Bevin for Great Britain and the other foreign ministers for their respective countries. For those who had worked to deliver it, this was a moment of high emotion. “The United States was for the first time formally entering into the outside world, abandoning isolationism,” said William Edwards of the British embassy. Privately, Bevin had warned his Cabinet colleagues barely two months earlier that final drafts of the treaty looked excessively “feeble”, including Article 5, which he said fell short of British hopes for a definite commitment to go to war if Europe was attacked. But even a weakened treaty was better than none at all.
Citatet är hämtat från Deterring Armageddon – A biography of Nato, Peter Apps (Wildfire 2024). Ernest Bevin undertecknade som brittisk utrikesminister Nato-fördraget. Han hade varit drivande i att få det till stånd.
En av de militära baser som omfattas av försvarssamarbetsavtalet med USA (DCA-avtalet) används av flygflottiljen i Luleå. Flottiljen fick nyligen amerikanskt besök. I februari landade två amerikanska B-1B Lancer ur Bomber Task Force på Luleå-Kallax flygplats för att ”basera” där och öva. Detta är andra gången sådana amerikanska bombplan ”baseras” i Sverige för övningar.
Var det fråga om övningar i syfte att stärka Sveriges försvar? Eller handlade det snarare om att pröva Sveriges förmåga att som värd- och transitland tillhandahålla baser för amerikanska strategiska operationer? Höll övningen i linje med DCA-avtalet öppet för vad svenska militära plattformar ska kunna användas för?
”Vi har återkommande samövat med Bomber Task Force där vi övat hela kedjan, från eskort och samband till skarp vapeninsats. Nu fortsätter vårt samarbete genom att återigen basera B1-B Lancer på svensk mark för att öva tillsammans”, säger flygvapenchefen, generalmajor Jonas Wikman.”
De amerikanska bombplanen flög från South Dakota för att delta i övningen Vanguard Adler, som enligt vad som offentligt redovisats syftar till att förbättra samverkan med svenska JAS 39 Gripen i ”the Arctic and Baltic regions”. Övningarna som utfördes inkluderade ”surface attack, air interdiction, and close air support scenarios”.
USA har med Danmark, Finland, Norge och Sverige träffat långtgående försvarssamarbetsavtal. Enligt avtalen ges de amerikanska styrkorna rätt att använda vissa särskilt angivna anläggningar och områden (”områdena”). Av avtalen framgår även att amerikansk närvaro på respektive stats territorium kan sträcka sig ut över de särskilt angivna områdena. Var går gränsen?
Enligt Nato SOFA artikel VII:10, som gäller i förhållande till alla Natoanslutna stater, får US-myndigheterna upprätthålla ordningen inom områdena i den mån USA ensamt har rätt att disponera över dessa. Vid gemensamt utnyttjande gäller det att komma överens. Agerande utanför dessa områden kräver ömsesidiga arrangemang med den mottagande staten.
Enligt det DCA-avtal som Sverige tecknat har US-myndigheter behörighet att upprätthålla ordningen även i omedelbar närhet av de områden som avtalet gäller. Dessutom – under utomordentliga omständigheter och enligt ömsesidigt godkända planer – ”bortom” den omedelbara närheten till dessa områden.
”The effective use of U.S strategic air power against the USSR will require overseas bases on foreign territory for some years to come… The availability of such bases and their use by the United States in case of need will depend, in most cases, on the consent and cooperation of the nations where they are located. Such nations will assume the risks entailed only if convinced that their own security will thereby be best served.”
Från Statement of Policy by the U.S. National Security Council 1954
Värnpliktiga som fullgjort sin grundutbildning och fått besked om krigsplacering kan räkna med att mot sin vilja bli och med livet som insats bli ivägskickade utomlands för att försvara andra Natoländer. Regeringen har bara inte berättat om det ännu. Det duger inte. På tröskeln till Nato har man en skyldighet att ge det beskedet både till nuvarande och blivande värnpliktiga utan dröjsmål.
Jonas Gummesson i Timbros Smedjan 28 februari
Sverige går nu in i Nato. Ställningstagandet har såvitt kan bedömas brett folkligt stöd. Hur djupt detta går är en annan sak.
Till saken hör att det stått klart för varje medborgare att Sveriges värnkraft under decennier urholkats till den milda grad att förtroendet för den egna Försvarsmaktens förmåga att bjuda en angripare verkligt motstånd underminerats. Sådant sätter sina spår, särskilt som statsledningen inte tydliggjort och på allvar börjat verkställa ett återställande av försvarskraften.
Den diskussion som förekommit här i landet har alltför ofta varit präglad av ytlighet, jargong och ständigt tal om säkerhetsgarantier. Sådana garantier har inte någon täckning i verkligheten, och det oavsett hur de är formulerade. Natos artikel 5 är som sådana ”garantier” alltid brukar vara av det rent politiska slaget och försedd med sedvanliga förbehåll. Artikel 5 kan vid en kris, där Sverige är involverat, få verkan eller mynna ut i protester och hjälpsändningar. Det hela beror på politiska beslut då saker och ting verkligen ställs på sin spets; på de berörda staternas egna politiska intressen i ett visst givet läge.
Vi återpublicerar här en artikel från 29 oktober 2022 om beslutsfattandet med anledning av Ungerns godkännande av Sveriges Nato-ansökan. (Utgivarna)
Sveriges statsledning arbetar frenetiskt för att lotsa landet in i Nato. Den har klargjort att vi ställer upp på allt som ingår i ett medlemskap och det utan några som helst reservationer (kärnvapen, utländska baser). Den har vidare indikerat att det nog finns betydande ytterligare svängrum när det gäller att gå Turkiet till mötes. Vi får se hur det går med projektet.
Vad ett medlemskap i Nato skulle medföra för Sverige är än idag ytterst oklart. Ett flertal statliga utredningar arbetar för närvarande med att undersöka vilka följder ett medlemskap skulle få och vilka anpassningar vi måste göra för att få det hela på plats. Föremål för utredning är bland annat inriktningen av det militära försvaret, nödvändiga författningsändringar och andra anpassningar. Sett ur medborgerlig synvinkel hade det varit ett demokratiskt minimum om det väsentliga i allt detta hade retts ut och bibringats allmänheten innan anslutningsbeslutet togs.