Texter

I Norge pågår en stor debatt om det nationella försvaret. Regeringen har aviserat neddragningar av markstyrkorna, både den reguljära armén och hemvärnet. Flera partier kräver dock satsning på det nationella försvaret.

Regeringen gav i november 2016 direktiv till en utredning om de framtida markstyrkorna (länk). Utredningen skall vara klar före utgången av 2017.

Av direktiven framgår att Norge också fortsättningsvis skall förlita sig på hjälp från Nato vid ett  angrepp på landet och att de egna styrkorna skall ha beredskap att delta i Nato-operationer i andra länder: ”Norge skall bidra till Natos kollektiva förvarsuppdrag.”

Målsättningen är inte att klara förvaret av landet med egna krafter, ”det militära försvaret av Norge skall främst ske som en del i en gemensam allierad insats. ”Norska förvarets uppgift är att ta upp kampen till dess allierade hinner komma till hjälp. Incidenter och kriser skall kunna hanteras av det nationella försvaret. Försvarsmakten skall kunna sättas in i strid för att möta ett angrepp på en punkt och i övriga landet ha en viss närvaro.

”Den allmänna värnplikten ligger fast”, står det i direktivet. Det betyder som i Sverige: ett yrkesförsvar kompletterat med ett fåtal pliktuttagna.

Sedan direktiven skrevs förra året har debatten rasat om det nationella försvaret, och det återstår att se om Stortinget kommer att kräva ökade marktrupper för det egna landets försvar eller om man går på linjen att krympa markförsvaret och fortsatt satsa på flyg och flotta enligt Natos behov.

Bästa fredsvänner!

Världens viktigaste fråga idag är freden. Längtan efter fred har nog aldrig varit starkare än nu. Vi ser dagligen ondskan och eländet på TV. I sin förtvivlan sträcker människor upp sina händer vid taggtrådsstängslen och ropar: Vi vill ha fred! Barnen i Irak och Syrien ropar i sin förtvivlan: Vi vill leva där det råder fred.

Men vi når inte freden med nya arméer och militärallianser. Världen behöver istället länder som står utanför de militära allianserna och som envist står upp för fredliga lösningar på krig och konflikter. Jag vill att Sverige skall vara ett sådant land. Men också i vårt land har den krigiska atmosfären tagit över. Idag talas det mest om upprustning och militärallianser och om samarbete och militära övningar med Nato. För någon vecka sedan slog en stor morgontidning på halva förstasidan upp glädjebeskedet: ”Det våras för försvaret.” Och för svensk försvarsindustri.

Läs mer

Försvarsminister Peter Hultqvist skriver i Aftonbladet (29/5) om beslutet att införa en veterandag som flaggdag.

Sedan 1950-talet har 90 000 svenskar deltagit i internationella operationer, skriver Peter Hultqvist: ”I dag på veterandagen firar vi deras engagemang för fred och säkerhet.”

Försvarsministern understryker FN:s roll och att Sverige är efterfrågat som partner i FN:s operationer.

Men Peter Hultqvists artikel är vilseledande genom att han inte skiljer på FN-operationer och Nato- eller USA-ledda krig. Han blandar samman rena FN-operationer som i Kongo och Mali med USA/Nato-ledda som i Afghanistan och Libyen. Senast deltar Sverige också med militär i den USA-ledda koalitionen i Irak. Varken Irak-insatsen eller den fortsatta Nato-ledda styrkan Resolute Support Mission i Afghanistan har något FN-mandat.

I själva verket har svenska regeringar under en följd av år tackat nej till att delta i FN-operationer och hänvisat till att vi istället varit  fullt upptagna av att delta i det USA/Nato-ledda kriget i Afghanistan.

Läs mer

Sverige deltog i kriget i Afghanistan för att kvalificera sig som partner till USA och Nato i framtida militära operationer.

Den statliga utredningen (SOU 2017:16) skriver inte uttryckligen om motivet men säger att ett av målen – ”Trovärdighet för och förmåga hos Sverige som deltagare i internationella insatser” – har uppfyllts tillfredsställande och att ”Deltagandet i Isaf bidrog till att partnersamarbetet mellan Nato och Sverige utvecklades”. Inga övriga mål som rörde utvecklingen av det civila samhället uppnåddes.

Det var också naturligt då de målen aldrig var huvudsaken för Sveriges deltagande i kriget. Om insatser för civila mål stod i vägen för de militära operationerna fick de förra vika.

Läs mer

President Koivistos statsbegravning blev sorglig, fin och stämningsfull; värdig en historisk, stor och folklig statsman. Torsdagen fylldes av hyllningar och tacksamhet…

Efter att ha konstaterat att Mauno Koivistos händer lämnade djupa spår i det självständiga Finlands hundraåriga historia lyfte han (Biskop Eero Huovinen , red anm) fram att Mauno koivistos händer var fredens händer. Dessa händer grep till vapen för att försvara fosterlandet, men den soldaten i fråga ville verka för en försonlig framtid. Det är händer som också försvarade bland annat tillfångatagna fiender som Koivisto under kriget fått i uppdrag att eskortera och som andra soldater ville misshandla. Det är händer som arbetade i hamnen och timmermannens händer, händer som sedan vände sidor i läroböcker, från gymnasiestudier till doktorsgrad. Läs  artikel

Russia is feeling an economic squeeze. Yet Moscow is unwilling to reform and incapable of doing so. Today’s Russia is also an unsatisfied power, which has problems with most of its neighbors. But the veteran diplomat René Nyberg, who has served as Finland’s ambassador to Moscow and Berlin, notes from his personal experience that there is still room for agreement with Russia – even on missile defense.

Russia under Putin has changed considerably and Russia is a middle-income country today. But as PM Dmitri Medvedev responded to complaining Crimean pensioners in 2016: Денег  нет, но вы держитесь, which roughly means, “There’s no money, cope with it.” The PM’s insensitive comment went viral and can only be compared to Viktor Chernomyrdin’s aphorisms of the 1990’s. My favorite Chernomyrdin bon mot remains: Хотели как лучше, аполучилось как всегда, “We wanted the best, but got the usual.” Läs  artikel

Försvarsminister Jussi Niinistö utvärderade förändtingsbehoven i territorialövervakningslagen i samband med riksdagens remissdebatt.

– I vår territorialövervakningslag finns ett hål stort nog för en hybrid eller gröna män.

– Den territorialövervakningslag som gäller i dag har utarbetats vid en tid då utgångspunkten var att Finlands territoriella integritet kunde kränkas av främmande stater och militära trupper, som bar en främmande stats vapenmakts militära beteckningar.

Vi har sett hur det vid den olagliga erövringen av Krim, liksom också i östra Ukraina, har använts organiserade statliga väpnade aktörer och utrustningar utan beteckningar, vilka kan jämställas med soldater från en främmande stat. Den statliga aktören var det emellertid svårt att identifiera då yttre kännetecken saknades. En sådan verksamhet orsakar förvirring i mållandet och gör att det går långsammare för staten att fatta beslut. Det är fråga om storskaligt, systematiskt vilseledande, ett fenomen som känns igen som hybridpåverkan eller hybridkrigföring. Läs  artikel

Försvarsminister Peter Hultqvist gav ett nära nog oreserverat stöd till den amerikanska hållningen i en rad internationella frågor vid sitt besök i USA nyligen. Detta ligger inte obetingat i Sveriges nationella säkerhetsintresse.

Den 18 maj talade försvarsministern på Johns Hopkin- universitetet. Temat skulle vara den säkerhetspolitiska utvecklingen i norra Europa, men talet kom att handla också om konflikter i världen. Om Hultqvists  åsikter står för regeringen är oklart. Normalt brukar det ligga på statsministern eller utrikesministern att göra den här typen av exposéer.

Läs mer

Antologin Den stora invasionen. Svenskt operativt tänkande under det kalla kriget, med överste Bo Hugemark som redaktör, är den fyrtiosjunde publikationen som det stora forskningsprojektet ”Försvaret och det kalla kriget” har avsatt (Medströms förlag, 296 s., ill.). Det finns anledning att längre fram återkomma till flera av bidragen i detta verk. Som så ofta i arbeten av detta slag hittar man emellertid fynd inte bara i själva framställningen utan också i bihangen.

Jag vill här peka på några nedslag i ett antal vittnesberättelser som utgör skriftliga svar på frågor från professor Gunnar Artéus, en av ledarna för forskningsprojektet. De tillfrågade tillhör, i olika egenskaper, de mest framstående tänkarna inom respektive vapenslag under den aktuella perioden – bland dem som ännu är i livet. Två av dessa ganska korta och koncisa berättelser tilldrog sig mitt särskilda intresse. De belyser spänningar och perspektivskiftningar inom den högre officerskåren i synen på ett tänkt fall av sovjetisk militär invasion av vårt land.

Läs mer

En intellektuell elit har sedan decennier tillbaka tillägnat sig uppfattningen att Östersjön eller Östersjöområdet, som det heter, bör vara ett styrande militärstrategiskt område i svensk försvarsplanering. Så är det inte vid stormakternas planeringsbord!

Tillägnat? Ja, ungefär så fick jag nyligen lära mig att modern psykologi ser även på eliters ”långvariga sanning”. Östersjön? Ja, så var det under det kalla kriget då Sovjetunionen med Warszawapakten hade utgångsläge väster om Sverige och övande flottor i Norska havet och på Atlanten. Så är det även idag då USA/Nato har stridskrafter i Baltikum och Ryssland har långräckviddiga flyttbara missilrobotar för både försvar och anfall. Östersjön och närheten till Ryssland gör det naturligt för medborgarna att dela elitens tillägnade uppfattning. Och Östersjön betyder självklart en del i sammanhanget, inte minst som skydd för Rysslands reserver bortom bland annat Baltikum. Med analys av militära fakta borde denna analys kunna tillbakavisa tillägnad uppfattning och ge vår säkerhets- och försvarspolitik en modern inriktning.

Läs mer

Mauno Koivisto var finansminister åren 1966–1967 och statsminister åren 1968–1970 och 1979–1982. När president Kekkonen avgick av hälsoskäl blev Koivisto som statsminister tillfälligt president 1981. Han vann sedan två presidentval och var Finlands president under perioden 1982–1994. Han avled förra fredagen och blev 93 år.

Boken Grannar – Frändskap och friktion gavs ut i Sverige 2008 av förlagen Atlantis och Söderströms. Till Koivistos minne återger vi nedan några citat ur boken vilka fångar något av denne långsiktige och folkkäre nordiske statsmans hållning som fortfarande i avsevärd mån tas tillvara i vårt grannland. Vad han skriver om Sverige ger anledning till eftertanke! Det bör nämnas att boken, som fokuserar på växelverkan mellan Finland och dess närmaste grannar, Sverige och Ryssland (Sovjetunionen), alltjämt är ytterst läsvärd.

Läs mer