Texter

Främmande drönare har vid upprepade tillfällen dykt upp i svenskt, finskt, norskt och baltiskt luftrum under 2016.

Samtidigt rapporterar den ryska statliga sajten RT att det ryska försvaret ska få in nya toppmoderna drönare.

– Man måste försöka bilda sig en uppfattning om vad syftet är med den här typen av drönare, säger försvarsminister Peter Hultqvist, S, om drönarrapporterna…

– Saker som påverkar svensk övningsverksamhet eller svenska förhållanden måste man bringa klarhet i var de kommer från. Man måste försöka bilda sig en uppfattning om vad syftet är med den här typen av drönare, säger han. Läs artikel

Trots intensiva propagandainsatser, trots en stark hegemoni i opinionsbildning har anhängarna av ett svenskt Nato-medlemskap inte lyckats övertyga en majoritet av befolkningen om fördelarna med detta. Visserligen har motståndet mot en anslutning sjunkit, med stödet för har inte ökat. Osäkerheten har ökat. Det bör ses som resultat av starkt profilerade kampanjer. Dessa har sått split inom folket.

Detta framgår av siffror som Dagens Nyheter har beställt fram inför Folk och Försvars årliga konferens i Sälen. De ger samtidigt besked om att tilltron till den svenska försvarsförmågan befinner sig på historiskt lågvattenmärke, men det är egentligen ingenting som är ägnat att förvåna med tanke på den försvarspolitiska huvudinriktningen sedan decennier tillbaka. Nu har vi facit.

Det tycks faktiskt också vara så att svenskarna i gemen är villiga att lägga mer av offentliga medel på försvarsbudgeten. Kanske förvånar detta ansvariga politiker?

Samtidigt vet man, från alla kända opinionsmätningar, att Sveriges folk vill ha en folkarmé på den allmänna värnpliktens grund. Inget riksdagsparti, utom möjligen Sverigedemokraterna, har sagt sig villigt att driva frågan om värnpliktens återupprättande. Här finns ett uppenbart glapp mellan styrande och styrda. På denna sajt har vi envetet argumenterat för värnpliktsarmén. Vi tycker oss faktiskt ana ett skifte i ledande kretsar. Det vore onekligen på tiden.

Det skulle ha varit insiktsiktsfullt om de ansvariga politiker som under decennier låtit underminera den svenska försvarsförmågan istället hade studerat Sun Zi och tagit till sig åtminstone denna ständigt giltiga sentens i hans bok om krigskonsten:

“Krigskonsten lär oss att vi inte skall förlita oss på sannolikheten att fienden inte dyker upp, utan på vår egen beredskap att möta honom; inte på slumpen att han inte attackerar, utan det faktum att vi har gjort våra ställningar ointagliga.“

En viss tillnyktring må ha ägt rum här i landet under senare tid men bilden är ytterst splittrad, resurserna för små och en övertygande försvarsstrategi saknas. Om vi ska göra våra ställningar så ointagliga som möjligt så finns det inget annat alternativ än att återinföra allmän värnplikt. De halvmesyrer som nu är på tapeten duger inte.

Sun Zi:s The Art of War finns i svensk översättning på förlaget Arcturus Holding Limited med Claes Göran Green som översättare.

Anders Björnsson gav i sin artikel på Alliansfrihet en bra bild av den motsägelsefulla svenska utrikespolitiken idag och dess brist på en säkerhetspolitisk linje. Jag läser i bladen att det görs försök att på hög svensk politisk nivå formulera någon slags säkerhetspolitisk strategi under ledning av statssekreterare Hans Dahlgren, men det går trögt. Jag är inte förvånad och ska i denna artikel försöka förklara varför.

Säkerhetspolitik måste utgå från aktuella fakta. Därför börjar jag med exemplet flygstridskrafter i Sverige och världen.

Många tror och hoppas att det svenska stridsflygplanet Gripen är ett vasst vapen i luften som också leder till svensk export. Kanske. Men i ett strategiskt perspektiv är det tveksamt. Gripen räknas – trots uppgraderingarna – till den fjärde generationens stridsflyg. Det amerikanska F-35, som Norge köper in, när man där slutat låtsas vara intresserad av Gripen, räknas till den femte generationen (så kallade stealth-plan), även om det hittills brottats med tekniska problem. Men man måste också beakta vad som händer utanför den västliga sfären. Från Kina meddelas att man där testflugit sitt nya stealth-plan (ett femte generationens stridsflyg, FC-31). Samtidigt visar man upp sin flygberedskap via hangarfartyg ute på Stilla Havet. Och bygger flera nya modernare hangarfartyg. Och Kina har mycket ambitiösa rymdprogram som givetvis har flera militära aspekter. Detta är tre enkla exempel på att Carl Bildt i sin extremt sura artikel i Washington Post (”It’s the end of the West as we know it”) strax efter att Trump valts till USA:s president saknar strategiska perspektiv på de dagsaktuella frågorna.

Läs mer

Nu pågår det femte Afghanistankriget. Storbritannien genomförde tre, sedan kom Sovjetunionen och nu USA.

Sverige deltar sedan mer än 14 år med trupp under Natos ledning i det femte kriget.

Stormaktsinterventionerna under de tre första krigen fram till 1919 kallades The Great Game då de handlade om kontrollen över Centralasien, med Ryssland och Storbritannien som huvudkonkurrenter. De efterföljande krigen gällde också geopolitik och hegemoni, även om de gick under andra paroller. Sovjetunionen krig utgavs för att stödja en progressiv regim hotad av fundamentala islamister, och USA:s intervention 2001 var starten på president Bushs ”War on Terror”.

Några år efter 2001 konstaterade CIA att det bara fanns 50–100 al Qaeda-medlemmar i Afghanistan. Därmed skulle följaktligen kriget mot terrorismen vara över i Afghanistan. Al Qaeda fanns då i mycket större grupper i olika länder i Mellanöstern, i Jemen, i Somalia, och i Saleh-området i Nordafrika.

Läs mer

”Slutsatsen för vår egen del är klar. Svenska politiker kan inte längre förhala ett beslut om att ge försvaret mer och betydande resurser. Redan att det för bara ett år sedan föreföll otänkbart att USA kunde tänkas svika sina avtal, bör också ha lärt oss den mycket gamla läxan: ett litet land kan inte helt lägga sin säkerhet i en stormakts händer. I nödens stund vilar småstatens existens ytterst på att kunna lita till egen kraft. Utan den förmågan saknar man varje manöverutrymme i ett storpolitiskt skeende där landets överlevnad avgörs.”

Bo Pellnäs i Kristianstadsbladet

Politik har betydelse, och detta gäller i hög grad hur ett land uppträder gentemot sin omvärld. De utrikespolitiska vägvalen visar viljan, den säkerhetspolitiska orienteringen tar ut kursen. För svenskt vidkommande innebär detta ofrånkomligen ett småstatsperspektiv. Den lilla staten har allt att vinna på att värna sitt oberoende och att stå vid sidan om eventuella konflikter mellan andra parter. Det gäller inte minst att kunna bedöma och hantera motsättningen emellan stormakter, vilket i praktiken måste betyda att man inte förväntar sig vare sig välvilja eller onda avsikter av någondera. I ett visst läge kan dock stöd utifrån motsvara det nationella intresset.

Hur ett sådant stöd kommer att se ut, om det alls kommer, går inte att veta på förhand, bland annat därför att det inte kan förutses hur de aktuella styrkeförhållandena i ett sådant läge ser ut, och det bör därför inte formaliseras. Det är klokt att inte binda sig och bli ”förutsägbar”. Det är också klokt att inte bygga in någon automatik i kalkylerna – fatalistiska prognoser och storvulna åtaganden motverkar båda politikens möjligheter att skapa säkerhet, trygga freden och vara flexibel i förhållande till olika hotbilder. I själva verket förfogar den lilla staten, om den tar ut kursen rätt, över en palett av utrikes- och säkerhetspolitiska instrument för att parera stormaktsintressena. Detta var kontentan i Mats Bergquists intressanta diskussion om Sveriges långa linje, eller ”grand strategy”, som vi nyligen återgav på denna sajt.

Läs mer

Regeringen beslutade den 14 december 2016 att tillsätta en utredning om Försvarsmaktens långsiktiga materielbehov. Den nuvarande blocköverskridande försvarspolitiska överenskommelsen gäller 2016–2020, och den nya utredningen skall bedöma materielbehovet från 2021 och framåt.

Utredningen ska arbeta fram förslag till hur materielförsörjningen kan prioriteras och effektiviseras och därmed hur den operativa förmågan skall kunna säkras och utvecklas efter år 2020.

Den operativa förmågan som regeringen talar om har hittills bestämts av försvarspolitiska propositionen, 2014/15:109, som antagits av riksdagen för 2016-2020.

Enligt den skall Sverige i första hand ha ett tröskelförsvar med avancerade vapensystem (flyg, ubåtar, korvetter med mera) som skall verka avhållande på främmande makt med avsikten att angripa oss:

“Ytterst ska försvaret kunna möta ett väpnat angrepp. På så sätt skapar försvaret tillsammans med politiska, diplomatiska och ekonomiska medel en tröskel för den som skulle vilja angripa Sverige eller utöva påtryckningar med militära maktmedel.”

Läs mer

Sveriges tidigare utrikesminister Hans Blix, före detta generaldirektör för Internationella Atomenergiorganet (IAEA), höll den 8 december 2016 ett lunchföredrag för studenter vid London School of Economics (LSE). Vi återger här manuskriptet med Hans Blix benägna tillstånd:

From Iraq to the new Cold War. Lessons from the past – a way forward for the future

During the old Cold War, when there were more than 50.000 nuclear weapons, we feared human civilization could be wiped out in a quick suicide. Today, we fear we might be moving toward a slow suicide through global warming.

I shall not talk about Climate Change, but I want to note that an exit from the renewed Cold War could help us reduce the world’s military expenditures that are now some 1.600 billlion dollars/year. Savings on military defense could provide a good part of the means needed for climate defense. Regrettably, what we are seeing is more tension and increasing military expenditures.

How did we get here? What can we do? Let me go back not only to the disastrous Iraq war of 2003, but also to the successful Iraq war of 1991 and, briefly to the end of WWII.

Läs mer

Den svenska utrikes- och särhetspolitiken är irrationell. Den har gjort Sverige till en fiendenation i ryska ögon. Stockholm har inga normala officiella kontakter med Moskva. Svenska regeringen önskar att affärer och handel med detta land inte ska kunna bedrivas på sedvanligt vis. Sverige är det land i Europa som starkast har yrkat på ekonomisk krigföring mot Ryska federationen.

Men Sverige har ingen kraft att sätta bakom sina hårda, stundtals oförsonliga ord. Dess politiker vägrar att rusta upp det militära försvaret och annan försvarskapacitet – medan Ryssland gör det. Svenskt kapital investerar i ryskt näringsliv – i ett land alltså som regeringen Löfven anser vara aggressivt gentemot vårt. Ansvariga statsråd talar som om Ryssland vore ett hot – rentav det enda hotet – mot världsfreden.

Läs mer

Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Afghanistan. Det gäller 30 militärer som skall verka som rådgivare, utbildare och stödjare till afghanska armén.

De svenska militärerna ingår i den Nato-ledda Resolute Support Mission (RSM). Insatsen var planerad av USA att pågå under 2015 för att sedan halveras under 2016 och i huvudsak avslutas helt 2017. Nu förlängs styrkan till slutet av 2017, och regeringen kan inte säga när insatsen kommer att avslutas.

Debatten i riksdagen speglade den otydlighet som finns kring uppdraget. Liberalernas Allan Widman efterlyste ”utvärderingsbara mål för insatsen. Hur solidarisk man är kan man inte fortsätta förnya en insats i det evinnerliga. Man måste skapa en bild av vart man är på väg, vilka kriterier som gäller för en så kallad exit och så vidare.”

Läs mer

Tisdag den 13 december diskuterade riksdagen regeringens proposition om fortsatt svensk trupp i Irak.

För två år sedan beslöt riksdagen att Sverige skall sända 35 militärer för rådgivning, utbildning och stöd åt kurdiska peshmerga, en av de stridande grupperna, som bekämpar IS i norra Irak.

Sveriges militära insats ingår i den USA-ledda koalitionen mot IS i Irak. På den här sajten har vi tidigare kommenterat bristen på folkrättsligt stöd för insatsen som saknar mandat från FN:s säkerhetsråd.

Med den nya propositionen vill regeringen fördubbla antalet militärer till 70 och även kunna placera dem i andra delar av Irak än enbart norra delen.

Riksdagens utrikesutskott har dock begärt att regeringen skall återkomma till riksdagen med besked om var i landet militären skall placeras och att insatsen skall följas upp med utvärdering. Detta fick stöd av riksdagen.

Karin Enström från Moderaterna förklarade: ”Det betyder att riksdagen måste ha kännedom om hur och var det svenska bidraget ska verka. I både propositionen och under de föredragningar som vi i utskottet har fått har informationen till oss inte varit tillräcklig om var det svenska styrkebidraget skulle vara verksamt, förutom i norra Irak. Utskottet är därför inte berett att tillstyrka en utvidgning av det geografiska operationsområdet för det svenska styrkebidraget.” Vidare underströk hon kravet att regeringen kommer tillbaka till riksdagen med en återrapport om utvärdering av insatsen.

Kenneth Forslund från Socialdemokraterna gick med på detta.

Samtidigt framgick hur oklart allt är kring förslaget att fördubbla styrkan. Regeringen har i dagsläget ännu inte slutfört diskussionerna med USA-koalitionen om på vilken av de fyra baserna utöver Erbil, där Sverige nu opererar, som vi skulle kunna bidra med utökade militära insatser. Sverige har framfört sina önskemål till koalitionen om placering.

Läs mer