Texter

Den 27 oktober lämnade regeringen en proposition till riksdagen om svensk trupp i Afghanistan.

Sverige föreslås fortsatt delta med en väpnad styrka på 50 personer i den Nato-ledda styrkan Resolute Support Mission (RSM) till och med den 31 december 2017. Uppdraget är icke-stridande och gäller utbildning, rådgivning och stöd till den afghanska armén.

Regeringen hänvisar till en inbjudan till Nato och partnerländer (som Sverige) från regeringen i Kabul. Med detta som grund menar regeringen att det finns folkrättsligt stöd för insatsen. Något mandat från FN:s säkerhetsråd finns inte.

Inbjudan till intervention för att stödja en regim i ett inbördeskrig saknar stöd i folkrätten. Afghanistan är ett delat land där centralmakten i Kabul inte har kontroll över hela territoriet. Vissa uppgifter säger att talibanerna kontrollerar en tredjedel och att ytterligare stora områden är omstridda där varken motståndsgrupper eller Kabulregimen har kontroll.

Natos insats skall vara icke-stridande, men både Nato-styrkor och amerikanska specialstyrkor har vid flera tillfällen varit inblandade i strider på ett sätt som knappat är förenligt med uppdraget. De gäller bland annat i Kunduz i norr och Helmand i söder.

Läs mer

Om den internationella politiken ska ha ett mål, måste det vara fred och samverkan. Det möjliggör för mänskligheten att förverkliga andra goda mål: ekonomiska, sociala, politiska, kulturella.

Med den nationella politiken förhåller det sig annorlunda. Dess väsen är strid och maktväxling. Ibland kan det behövas revolutioner – rentav våld – för att uppnå angelägna mål. Många stabila demokratier har haft sina revolutioner, några har haft flera.

Den här skiljelinjen mellan nationellt och internationellt observeras inte alltid. Man tror att inrikespolitiska mönster kan överföras till den världspolitiska arenan. Men världsrevolutionen var ingen bra idé, och den ”demokratiska revolutionen”, där den prövats, har också den åstadkommit svåra skadeverkningar.

Krig kan både bli oundvikliga och vara berättigade, men de kan också förhindras, exempelvis genom förhandlingar som leder till samförstånd. Konsensus i den nationella politiken är knappast någonting eftersträvansvärt, annat än i rena krissituationer. Det behövs alternativ.

Läs mer

Senast under helgens tv-sända partiledardebatt sade Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch Thor att Sverige bör skaffa sig en hemförsäkring i form av medlemskap i Nato. Denna metafor har förekommit så ofta i allianspartiernas alliansagitation, att den börjar kännas både sliten och tröttsam att höra på. Tror man möjligen på en utnötningseffekt?

En hemförsäkring tar man för att gå skadeslös efter en stöld, ett inbrott, en brand. De saker man förlorar får man som regel aldrig tillbaka. Vad man får är en summa pengar som gör att man kan skaffa sig nya. Olyckan har redan varit framme, och hemförsäkringen har inte hejdat elden, mordbrännaren, inbrottstjuven. Det är inte heller dess syfte. Sådant har man ordningsmakten, brandkåren eller grannskapet till.

Läs mer

Håller Nato-frågan på att överspelas i den svenska debatten av insikten om att Sverige först av allt måste lösa sin nationella försvarsfråga? Många Nato-länder, inte bara vårt grannland Norge, oroar sig över vad förlusten i egen försvarskapacitet, vilken först som sist handlar om trupp och manskap och antal, får för konsekvenser, i ljuset av den osäkerhet som vidlåder alliansmedlemskapet och dess så kallade förpliktelser. Hänger månne Nato-stadgans artikel 5 på utgången av ett amerikanskt presidentval?

Svenska regeringsföreträdare har så hårt bundit sig vid den militära alliansfriheten som framtidens melodi att det är svårt att se att den parlamentariska oppositionen i vårt land skulle våga göra Nato-anslutning till en valfråga år 2018. Svenskar, visar de flesta opinionsmätningar, är skeptiska till dylika kast och äventyrligheter. Alla har ännu inte accepterat EU-medlemskapet. Däremot är majoriteten av dem varma försvarsvänner. De vill ha en demokratisk armé på allmänna värnpliktens grund.

Läs mer

Utredningsbetänkandet En robust personalförsörjning av det militära försvaret (SOU 2016:63) presenterades den 28 september. Utredaren Annika Nordgren Christensen har följt regeringens direktiv, och Sverige kommer fortsatt att ha ett yrkesförsvar, men med komplettering av värnpliktiga.

I direktiven står att utredningen skall ”föreslå en lämplig balans mellan plikt och frivillighet utgående från krigsorganisationens behov och Försvarsmaktens rekryteringsbehov”.

Utredningen har utgått från förvarets bedömning av personalbehovet som i sin tur baseras på de politiska försvarsbesluten. Med den förutsättningen är kravet att 4 000 soldater skall rekryteras till försvaret varje år. Yrkesförsvaret har inte klarat den uppgiften. Den årliga rekryteringen har hamnat på cirka 2 500 som påbörjat grundutbildningen. Flera har sedan hoppat av utbildningen.

Rekryteringen skall så långt möjligt bygga på frivillighet (yrkesförsvar) men kompletteras med pliktrekryterade för att nå numerären.

Fram till 2020 skall 4 000 rekryteras varje år för att sedan öka under 2021–2025 och i slutet av den perioden vara 8 000. Både män och kvinnor skall omfattas av värnplikten. Grundutbildningen skall vara 4–12 månader beroende  av placering inom försvaret.

Målsättningen, som utredningen beskriver den, är att också i fortsättningen huvudsakligen rekrytera till ett yrkesförsvar (frivillighet).

Läs mer

Sten Tolgfors ersatte Mikael Odenberg som försvarsminister i regeringen Reinfeldt år. 2007. Odenberg hade fått nog av utarmningen av det svenska försvaret. Tolgfors fullföljde utarmningen, och under hans ministerperiod avskaffades den allmänna värnplikten. Han avgick i förtid 2012 som en följd av Saudi-affären.

Tolgfors har i dagarna kommit ut med boken Sverige i Nato på Timbro förlag.

Att Tolgfors, såsom Odenberg berättat, fick smeknamnet ”tomhylsan” är inte riktigt rättvist. Det är ju som att hoppa på en stackars budbärare men glömma bort vem som sänt honom och är ytterst ansvarig för det illavarslande budskapet. Ansvarig var regeringen Reinfeldt med tunga statsråd som Fredrik Reinfeldt själv, Anders Borg, Carl Bildt och Jan Björklund i spetsen.

Läs mer

Regeringens utredare Annika Nordgren Christensen har nu lagt fram betänkandet ”En robust personalförsörjning av det militära försvaret”, SOU 2016:63. Det bekräftar våra farhågor.

I enlighet med regeringens direktiv handlar det inte om ett återinförande av allmän värnplikt utan om en komplettering av yrkesförsvaret med ett mindre antal pliktuttagna. Endast några tusen ur varje årskull på 100 000 unga kvinnor och män att tas ut för plikttjänstgöring. Mönstringen kan komma att omfatta cirka 10 000 personer årligen, det slutliga urvalet endast 3 000 som får genomgå militär grundutbildning.

Utredningens uppdrag var heller aldrig att komma med förslag till ett folkförankrat försvar av hela territoriet. Vad som föreslås är en uppstagning av ett yrkesförsvar som har kollapsat men som ändå fortsättningsvis till sin huvuddel ska bestå av kontraktsanställd personal. Förslagen syftar till att fylla besvärande luckor med personer som rekryteras efter mönstring – det är svårt att se att de kommer att bestå av annat än frivilliga.

Läs mer

Sverige har, till skillnad från nästan alla andra europeiska länder, kunnat njuta av 200 års obruten fred – efter förlusten av Finland, konfrontationen med Napoleon i Leipzig 1813 som vår besegrare påtvingade oss och åtföljande uppröjningsstrider, främst i Danmark och Norge. Sedan dess har vi inte krigat och inte varit någon krigarnation.

Och vad som nog är minst lika viktigt: att vi under den här tiden inte har haft några fientliga stridande trupper på svensk mark – om man undantar tyska trupptransporter under andra världskriget, men några strider ledde de ju inte till här och vårt land hade tack och lov inga fiender under detta förfärliga krig.

Läs mer

”Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”, skaldade en gång Falstaff fakir, en skämtare från Lund. Och han hade naturligtvis rätt. På den grunda Östersjön kan det gå höga vågor, och genom århundradena har det på detta innanhav förekommit verksamhet av kapare, pirater, sjörövare och även spritsmugglare som har haft gift med sig i lasten. Och även här har ordet last en dubbel betydelse – inte minst i motboksårens Sverige och förbudstidens Finland. Handel måste inte alltid vara en fridsam eller helt ofarlig syssla.

Det vet fiskaren och sjömannen, men det vet också bonden som seglade med sina varor från den ena stranden till den andra. Fridsam var inte heller flyktingtrafiken, exempelvis i andra världskrigets slutskede. Många av den tidens båtflyktingar omkom på öppet hav, undan den segerrika sovjetarmén.

Läs mer

”Vatten är ett farligt gift, vilket omger Visby stift”, skaldade en gång Falstaff fakir, en skämtare från Lund. Och han hade naturligtvis rätt. På den grunda Östersjön kan det gå höga vågor, och genom århundradena har det på detta innanhav förekommit verksamhet av kapare, pirater, sjörövare och även spritsmugglare som har haft gift med sig i lasten. Och även här har ordet last en dubbel betydelse – inte minst i motboksårens Sverige och förbudstidens Finland. Handel måste inte alltid vara en fridsam eller helt ofarlig syssla.

Det vet fiskaren och sjömannen, men det vet också bonden som seglade med sina varor från den ena stranden till den andra. Fridsam var inte heller flyktingtrafiken, exempelvis i andra världskrigets slutskede. Många av den tidens båtflyktingar omkom på öppet hav, undan den segerrika sovjetarmén. Det var både civila och soldater som anlände den vägen – många tog i land på Gotland, för att sedan hamna på det svenska fastlandet. En del internerades i läger och blev utvisade, de som hade kommit hit i uniform – och det var inte bara balter utan även andra som hade slagits i den tyska armén på det här krigsavsnittet. Min farbror gjorde sin beredskap på Gotland och i ett interneringsläger i Havdhem blev han bekant med en ung man från Bessarabien, dagens Moldavien, Theodor Baban, som skrev brev till honom på hjälplig tyska, som hade kämpat i ett underrättelseförband för tyskarna på östfronten och som sedan bara försvann.

Läs mer

Carl Bildt gick under söndagen 18 september ut med lugnande budskap, bland annat i Aftonbladet, i Svenska Dagbladet och i Agenda. Han avfärdade motiven för den förstärkning av Gotlands försvar, som ÖB har genomfört och som innebär att markstridsförband alltid skall finnas på ön. Det finns enligt Bildt inget hot mot ön.

Skulle det uppstå ett sådant hot är det enligt Bildt väl sörjt för försvaret av ön. Sverige har ett luftförsvar som gör att man inte kan flyga dit, vi har ett sjöförsvar som ser till att man inte kan åka båt dit.  Och var och en som vet något om Gotland vet att så många andra alternativ finns inte, säger Carl Bildt.

Läs mer

Ambassadör Krister Bringéus gör i sin rapport om säkerhetspolitiken, vilken vi tidigare har uppmärksammat på denna sajt, ett påstående som har tagits ad notam av de flesta försvarsdebattörer. Det är att Sverige inte kan undgå att hamna i krig vid en konflikt i Östersjöområdet – även om ett direkt angrepp på Sverige idag är osannolikt.

Bringéus skriver: ”Den tredje – och centrala – iakttagelsen är att Sverige med stor sannolikhet redan på ett tidigt stadium skulle dras in i en eventuell rysk-baltisk militär konflikt, genom vad som skulle kunna kallas ’konsekvensaggression’. Skälen är såväl politiska, humanitära som militärgeografiska. En allvarlig kris i Östersjöregionen skulle komma att hanteras både av EU och Nato.”

Både Ryssland och Nato skulle vid en konflikt tävla om att utnyttja svenskt territorium. Ett ytterligare skäl är att vi skulle få svårt att hantera flyktingströmmar från Baltikum till oss. Vid ett ryskt angrepp skulle både de baltiska staterna och USA ”av allt att döma” begära att få utnyttja svenskt territorium.

I Bringéus’ scenario ligger en del förmodanden som inte nödvändigtvis måste bli verklighet. Sverige har som suverän stat både rätt och skyldighet att i varje situation först se till det egna intresset. Någon skyldighet att upplåta territoriet åt främmande makt finns inte. Vi har under 200 år lyckats hålla oss utanför krigen, trots att alla våra grannländer under olika perioder har varit i krig.

Läs mer